”Vi säljer slut på varje häst vi tillverkar”

”Vi säljer slut på varje häst vi tillverkar”

Det är svårt att tänka sig något mer svenskt än en dalahäst. Hos Grannas hemslöjd i Nusnäs är det bråda dagar året om för att hinna med efterfrågan både i Sverige och ute världen. 

Vad är Sverige mest känt för utomlands? Vi har vårt IKEA i en stor del av världen. Våra idrottsstjärnor och skådespelare men också vårt knäckebröd och fikapauser. I den här kategorin passar givetvis det mest svenska av allt in – Dalahästen. Den röda trähästen som blivit en svensksouvenir i många hem både i och utanför landet. Och som från sitt eget rike, Dalarna, lockar till sig horder av nyfikna året om. 

Hoppla. Tredje generationen i Grannas Hemslöjd i Nusnäs, från vänster Kristina Lindberg, Munter Maria Olsson och Vivan Lindberg.

Vi besökte en av de största tillverkarna; Grannas A. Olssons Hemslöjd i Nusnäs och mötte Christina Liljegren, guide och marknadsansvarig. Hon hade just skickat iväg sin sjätte turistbuss för dagen med nöjda resenärer och väntade fler. Nyfikenheten är stor på hur det går till när en äkta dalahäst skapas. Liljegren lotsar oss runt och berättar samtidigt om de olika momenten av tillverkningen. Hästen tillverkas av spillvirke (fura). Först stämplas en mall som sedan sågas till i en bandsåg. Mallen finns i olika storlekar. Den formas därefter av Täljaren.
– Vi kan se vilken av våra täljare som hållit i kniven. Ingen häst är en annan lik, berättar Christina. När hästen är färdigtäljd doppas den i en grundfärg. Den vanligaste är röd men det finns i dag en mängd olika kulörer. För några år sedan lämnade man den lösningsbaserade grundfärgen och gick över till en vattenburen färg. Och gjorde därmed en stor miljövinst. Nu träder Susanne Lind in i handlingen. Hon har varit i trettiofem år i yrket och genom sina känsliga fingrar synar hon den kommande dalahästen noggrant. Inga sprickor eller några andra defekter får finns när träbiten går vidare till det moment som betraktas av många som det mest intressanta. ”Krusmålarens” skicklighet med penslarna. Veteranen bland målarna är Birgit Johansson. Hon har fyllt 70 år och började redan som 14-åring i yrket. 

Grannas Anders Olsson
Munter­Maria

Dalahästens historia går nästan 400 år tillbaka i tiden. Den föddes i skogskojan under långa vinterkvällar framför en värmande brasa. Här satt oftast män utrustad med bara en kniv och täljde leksaker till barnen. Att det oftast blev en häst var naturligt. Hästen var en nära arbetskamrat både vinter som sommar. 

När blev då trähästen en dalahäst? Det är lite svårt att säga eftersom de flesta kända gamla dalahästar varken är signerade eller daterade. Flera av de äldre hästarna har ett gemensamt stildrag, de har långa halsar med hög manke. I den ibland alltför hårda leken hände det att särskilt frambenen gick av. Då fick en del trähästar ”proteser” i form av spikar likt den som finna i Grannas Anders Olssons samlingar. Trähästen hittades i Malung och är sannolikt från 1700-talet. Det dröjde inte länge förrän kringvandrande gårdfarihandlare fick upp ögonen för de vackert snidade och målade hästarna. De tog dem med sig i sitt sortiment på sina försäljningsresor. På så sätt skapade de en grund visserligen i begränsad skala för den kommande stora svenska exportartikeln.

Yrkesskicklighet. Birgit Johansson är en skicklig krusmålare. Hon fyllde 70 i maj och började på företaget redan som 14-åring.

Först en mansålder senare fick dalahästen sitt nuvarande utseende. Då slog den också igenom på allvar. Året var 1920. Grannas Anders Olsson (1896–1944) med smeknamnet Pelle var äldst av 9 syskon och fick i tidiga år lära sig att både ta ansvar och bidra till familjens försörjning. Anders hade fått en stororder att tillverka vit och svartflammiga trähästar som stod på en hjulförsedd platta. I hemgårdens bagarstuga satte han igång. God hjälp fick han av två yngre bröder vilka efter skoldagens slut fick hjälpa till. Med hjälp av en handdriven bandsåg utfördes ordern. Bandsågen var en viktig investering för Anders. Två år senare bestämde han sig för att storsatsa på dalahästen. Efterfrågan hade sakta men säkert ökat och Anders satte en motor på bandmaskinen så att den skulle få upp tillverkningstakten. När han 1928 gifte sig med Maria flyttade han samtidigt rörelsen inom Nusnäs till den plats där tillverkningen ligger i dag. 

Det var vid världsutställningen i New York 1939 som dalahästen blev en världssensation. Utställningen hade aldrig kunnat ha genomförts på någon annan plats eller i någon annan tid. Bara precis i det lilla tidsgapet mellan depressionen och världskriget var den möjlig med arrangörer som hade storhet och överdåd som sin ledstjärna. Sverige gjorde en enastående insats och paviljongen rosades mycket av utländsk press. En nära 3 meter orange dalahäst stod utanför Sveriges entré och väckte uppmärksamhet och nyfikna frågor. Vad betyder den? Vad har den för historia? Frågor som också i dag ställs till personalen i Nusnäs. Hos Grannas A. Olssons Hemslöjd i Nusnäs tillverkas runt 100 000 hästar i 19 olika storlekar årligen. Mellan 20–25 personer är anställda och dessutom är det runt 50 personer i trakten runt och i Nusnäs som arbetar som täljare vid sidan om sitt ordinarie arbete.
– Företaget omsätter 18 miljoner årligen och vi säljer slut varje häst vi tillverkar, säger Christina Liljegren.

1939 tillverkades 20 000 dalahästar. I dag är antalet femdubblat. Grannas Anders Olssons hemslöjd är alltjämt ett familjeföretag. Nu i tredje generationen. I personalstaben finns också flera ur 4:e generationen och den 5:e består av 10 pojkar och 2 flickor. I dag är dalahästen populärare än någonsin. Det är Dalarnas främsta landskapssymbol och i den stora världen har hästen en unik ställning som ”varumärke” för hela vårt land.