Tage Danielsson – humanisten som lockade till skratt

Tage Danielsson – humanisten som lockade till skratt

I 30 år förgyllde humoristen, humanisten och samhällskritikern Tage Danielsson vårt nöjesliv. Som ingen annan kunde han få oss att tänka till mellan skratten. Sverige sörjde då han gick bort i förtid. 

Första gången hans breda östgötska gjorde allmänt väsen av sig var i radioprogrammet Andersson i nedan 1954. Redan då fanns det kluriga och finurliga, det underfundigt ironiska. Tage Danielsson kåserade om en person på månen som pratade med en man på jorden. Lyssnarna skrattade så tårarna rann. En som också fann djup uppskattning i den rödhåriga och fräknige drasuten från Linköping var kollegan Hasse Alfredson, en skåning som likaledes hamnat i Stockholm för att arbeta på Sveriges Radios underhållningsavdelning. De var bekanta från studenttiden, men nu blev de snart som ler och långhalm och kom att dominera svenskt nöjesliv under 1960- och 1970-talen. 

Vid en minnesstund i Heliga korsets kapell på Skogskyrkogården i Stockholm efter Tage Danielssons bortgång 1985 höll Hasse Alfredson ett tal: ”En evig höst har fastnat i mig, fylld av minnen som virvlande löv. Du lärde mig att akta sann varm känsla, livsmod och hoppfull tro på människorna, och på människans styrka och godhet. Och att misstro blöt sentimentalitet och uppgivenhet inför ödet. Åh, vad jag har haft roligt med dig, Tage.”

Välkomna in i värmen! Skrivarstugan från utsidan som vilar i skuggan av Sofia kyrka.

Alfredson snörvlade sig och fortsatte: ”Vi pratade om att det är ens skyldighet att hålla glädjen levande. Om man ger upp och drunknar i sorgen så ökar man världens elände. Du gav aldrig upp ens i det sista. Åh, vad jag har haft roligt med dig, Tage. Jag hoppas att din eld ska fortsätta att brinna i oss alla.” Tage Danielsson, sällan eller kanske snarare aldrig, har vi haft en sådan älskad och respekterad underhållare. Elsas och Ivars mellanbarn, sonen till den teaterförtjusta damen som under de unga årens somrar jobbade i kiosken i Folkets Park i Linköping och den storvuxne, tystlåtne och plikttrogne herrn som körde buss. Pojken som var så skärpt i skolan att hans föräldrar övertalades av läraren att låta sonen läsa vidare på högre nivå. Knivskarpt begåvad, inte bara på det lingvistiska planet. De flesta menade att Tage kunde ha lyckats med vad som helst. På läroverket blev han raskt medlem i Sällskapet för Vitterhet och Häfd, en förening för ljushuvuden som ägnade sig åt historia, filosofi, litteratur och poesi. Bland tidigare anslutna fanns Jacob Berzelius, kemisten och naturforskaren som i början av 1800-talet upptäckte grundämnena cerium, selen, kisel och torium. ”Jag trivdes i skolan, det gjorde jag. Och med de utgångspunkterna som mina föräldrar hade var det en stor uppoffring att betala för min skolgång, även om det också fanns stipendier och andra saker som man kunde få. Jag känner fortfarande tacksamhet för vad mina föräldrar gjorde för mig”, sa Tage Danielsson i SVT-programmet Här är ditt liv 1981.

Intresset för underhållning växte i honom under alla dagar i Folkets Park. Tage blev en av etablissemangets gottförsäljare och fann egna karameller i allt det som spelades upp: Sketcher, revyer, operetter och andra slags dramer med dåtidens stora artister och skådespelare. Långt senare såg Tage Danielsson den amerikansk-brittiske författaren T S Eliots Släktmötet på Dramaten i Stockholm. Pjäsen fascinerade och under universitetsstudierna skrev Tage en uppsats i litteraturhistoria med titeln Villkor och vägar hos T S Eliot. Men någon teaterapa var han inte. Blyg som en viol. Så tillbakadragen att när barndomskamraterna i bostadsområdet Lektorshagen i Linköping spelade friluftsteater tyckte Tage det räckte med att vara ridåhållare och skriva programblad. Oviljan att stå i rampljuset höll i sig fram till 1962 då Gröna Hund, Tages första revy tillsammans med Hasse Alfredson hade premiär. ”Seså, kliv in på scenen nu!” sa Alfredson och puttade ut Danielsson som fann rampljuset ändå inte så farligt. 

Kreatörer. I den lilla skrivarstugan i Vita bergen på Södermalm trivdes Hasse och Tage och här skrev de tillsammans många av sina odödliga sketcher. Bilden är tagen 1961.

De träffades första gången vid en sammankomst för svenska studenttidskrifter på Hotell Gillet i Uppsala i början av 1950-talet. Hasse var redaktör för studentkårstidningen i Lund och Tage vice ordförande i Uppsala studentkår. Hasse hade öra för modern jazz och bar en lågbrättad hatt, ett kännetecken hos den tidens unga jazzfreaks. Hatten hade lämnats i den obevakade garderoben och var borta när Hasse skulle i väg. Samtidigt kom Tage till garderoben med en löjlig virkad basker över sitt yviga röda krull. När Hasse svor över ”dessa Uppsalabor som stjäl som korpar” sa Tage innan han svingade över sin huvudbonad till den arge skåningen:
– Sörj ej mer, du puttifnasker, här får du min gamla basker! En djup vänskap och ett stort komikerpar var fött – Hasse & Tage. Samarbetet började blomma under åren på Sveriges Radios underhållningsavdelning på 1950-talet. Tage Danielsson hade därtill egenskaper som gjorde honom till underhållningschef på radion 1959, och i den rollen var hand bland annat idégivare till Sommar i P1.”Tage var en auktoritet utan att vara auktoritär. Han hade demokratin i kroppen, och ändå var han en person som kunde leda ett arbete”, säger Hasse Alfredson i en SVT-dokumentär om sin käre vän.

1962 startade de företaget Svenska Ord AB, med bas i en liten stuga i Vita bergssparken i Stockholm. De skrev manus åt Karl Gerhard, Kar de Mumma och Povel Ramel, innan de i åratal skapade egna revyer, filmer, teveproduktioner, sångtexter, manus och mycket annat som i dag ses som legendarisk svensk humor. Komiken smekte inte alltid medhårs, var hellre fräck och upprorisk än oskuldsfull eller snäll. Men samtidigt präglades satiren och galenskaperna alltid av humanism. Detta tog sig inte minst uttryck i de improviserade Lindeman-sketcherna i duons revyer, med Tage Danielsson som frågvis reporter och Hasse Alfredson som någon slags yrkesman alltid med efternamnet Lindeman. Numren byggde på dagsaktuella ämnen och på vägen till den någorlunda samstämmiga slutknorren kunde vad som helst hända. Det sägs att det blev runt 700 olika Lindemannare. ”Vi tyckte väldigt mycket om gammal engelsk music hall-underhållning. Jag vet inte riktigt varför, men Beppe Wolgers myntade ett väldigt bra uttryck för det där: ´Vårt kära strunt´. Och det är precis vad music hall är, för de som utför det gör det med väldigt varm hjärtlig ton”, sa Hasse Alfredson. 

Fängslande film. Släpp fångarne loss det är vår kom 1975 och
regisserades av Tage Danielsson. På bilden syns Lena Nyman,
Ernst-Hugo Järegård och himla massa fångar.

I samma samtal rörande innehållet i Svenska Ord-revyerna sade han också: ”Tage och jag hade samma inställning till politik, religion och annat, så det stämde bra. Vi skrattade åt samma slags skämt. Samtidigt var vi väldigt olika och det var kanske en förutsättning.” Vid sidan av äventyren med Hasse Alfredson skrev Tage Danielsson flera böcker och gjorde ett antal filmer på egen hand. Bland det litterära märks Sagor för barn över 18 år (1964), Samlade dikter 1967–1967 (1967) och Tankar från roten (1974, samlade dagsverser ur tidningen Arbetaren). Även filmerna Mannen som slutade röka (1968) och Ronja Rövardotter (1984) blev framgångsrika, precis som julkalendern Herkules Jonssons storverk (1969). 

Men det folk i allmänhet oftast kopplar ihop med bok- och manusförfattaren Tage Danielsson är Sagan om Karl-Bertil Jonssons julafton (en av berättelserna i Sagor för barn över 18 år) som sänts i SVT varje julafton sedan 1975. Den store Robin Hood-beundraren och borgarsonen Karl-Bertils varma 14-åriga hjärta tillhör i dag den svenska julen lika mycket som glögg och griljerad skinka. Tage Danielsson var en språklig ekvilibrist med uttryck som ”Utan tvivel är man inte riktigt klok”, ”om man vägrar att se bakåt och inte vågar se framåt så måste man se upp” och ”säll är den som har till rättesnöre, att man nog bör tänka efter före”. Han vred och vände på det svenska språket som ingen annan tidigare och kunde kombinera humor och allvar. Han visste hur man kunde få folk att tänka till mellan skrattsalvorna. Samtidigt fanns ständiga betänkligheter kring det egna kunnandet. ”Jag tror på tvivlet. Tvivel är all kunskaps grund och all förändrings motor”, brukade Tage säga.

Muntergökar. 1982 hade Fröken Fleggmans mustasch premiär på Göta Lejon i Stockholm. Medverkade gjorde, förutom Tage, Hasse Alfredsson, Gösta Ekman, Lena Nyman och Gunnar Svensson.

Med åren blev han allt mer politisk. Socialdemokraten Tage Danielssons besvikelse över partiet ökade och han drog sig inte för att dela med sig av kritiken i sina skapelser. Skuffelsen minskade inte när IB-affären avslöjades 1973. ”Var är de nu, de som påstod att de hade alla svar, men svek alla oss och valde makten? Dom är kvar, ” sa Tage i sin ilska över att socialdemokratin enligt honom hade svikit sina tidigare ideal och blivit maktfullkomligt. Efter kärnkraftshaveriet i Harrisburg i USA 1979 och inför den svenska kärnkraftsomröstningen 1980 framförde Tage Danielsson ett av sina mest kända revynummer i Under dubbelgöken – monologen Om sannolikheten, där han lyfte fram sitt kärnkraftsmotstånd och drev med politikernas kluvna inställning till sanningen och allvaret i frågan. ”Nu har vi tydligen inte råd med äkta sanningar längre, utan vi får nöja oss med sannolikhetskalkyler. Tala alltid sanning, barn, sa våra föräldrar till oss. Det får vi inte säga till våra barn utan vi måste lära dom att alltid tala sannolikt. Så att dom inser att det som hände i Harrisburg inte kan hända här, eftersom det inte ens hände där, vilket hade varit mycket mer sannolikt, med tanke på att det var där det hände”, uttryckte Tage det bland annat.

I samband med revyn Fröken Fleggmans mustasch 1982 fick Tage Danielsson ett läkarbesked: ”Du har hudcancer, malignt melanom.” Det hindrade honom inte från att vandra vidare. Under arbetet med filmen Ronja Rövardotter 1985 var han märkt av sjukdomen, men gick inte att stoppa: ”Mina arbetsdagar blir ofta långa. Det går ju liksom inte att skruva av huvet när klockan blir fem, lämna det på jobbet och gå hem och ta på sig ett fritidshuvud”. Några veckor innan sin död gjorde Tage sitt sista framträdande då han höll föredraget Den akterseglade humanisten under Humanistdagarna i Linköping. Han tog upp varför samvete och moral hamnat på efterkälken i samhället. ”För Tage var det viktigt att prata om positiva och roliga saker och förmedla det till andra människor. Även om han insåg att han skulle dö så fortsatte han snacka om hur han skulle leva”, sa Hasse Alfredson. 

smile! Tage och Monica Zetterlund spexar under inspelningen av Svenska bilder.

Den 57-årige Tages bortgång den 13 oktober 1985 var en av huvudnyheterna i TV-aktuellt:
– Sverige har blivit tommare och fattigare. Landet sörjer en stor författare, humorist och samhällsdebattör, sa programledaren Åke Ortmark. Hasse Alfredsson menade att det var som att en bit av honom själv hade slitits bort och Gösta Ekman, en annan av otaliga som högaktade den intellektuelle människovännen, sa: ”Tage hade en stor ödmjukhet inför tillvaron och sin egen och andras begåvning. Den ödmjukhet som också drar med sig en oerhörd respekt för människan, och därför också behovet av att kämpa för människan. Han finns med mig hela tiden. Det är inte frågan om att minnas Tage, jag kan inte glömma honom.”

Vid minnesstunden i Heliga korsets kapell på Skogskyrkogården i Stockholm pratade Hasse Alfredson om att en evig höst med virvlande löv hade fastnat i honom. Han höll inte tillbaka tårarna: ”Åh, vad jag har haft roligt med dig, Tage. Konstigt, du blev aldrig arg på mig fast jag ofta var dum när vi spånade fram lustigheter och infall. Men det är också sant att jag blev aldrig arg på dig heller, om du någon gång var lite dum. Men mest var du klok, och lugn, och mycket hänsynsfull. Du hade så mycket kunskap, både i hjärnan och i hjärtat.”
Källor: Tage Danielssons tid (Wahlström & Widstrand 2008), SVT Dokumentär, sfi.se, sydsvenskan.se, aftonbladet.se, wikipedia.se

Farväl Tage. Vid minnesstunden på Skogskyrkogården i Stockholm höll Hasse Alfredson ett gripande tal och sa bland annat: ”Åh, vad jag har haft roligt med dig, Tage!”.

Tage skulle ha fyllt 90 år i år
Namn: Tage Ivar Roland Danielsson.
Yrke: Författare, poet, manusförfattare, filmregissör, skådespelare och komiker.
Född: 5 februari 1928 i Linköping.
Död: 13 oktober 1985 på Lidingö.
Äktenskap: Märta-Stina Köhler, född 1926.
Barn: Sönerna Jesper och Patrik.
Utmärkelser: Karl Gerhards hederspris (tillsammans med Hans Alfredson) 1968, Gustaf Frödings stipendium 1969, Guldbaggen för bästa regi (Äppelkriget) 1972, Evert Taube-stipendiet (med Hans Alfredson) 1972, Magnoliapriset (med Hans Alfredson) 1976, Filosofie hedersdoktor vid Linköpings universitet 1980, Lisebergsapplåden (med Hans Alfredson) 1980, Litteris et Artibus 1981.
Kuriosa 1: På fädernet delar Tage Danielsson anor med bland andra Arne Hegerfors och Raoul Wallenberg.
Kuriosa 2: Linköpings kommun delar vartannat år ut ett pris till Tage Danielssons minne. Stadens store son står också staty i korsningen mellan Vasavägen och Östgötagatan.