Stringhyllan möblerade om våra tankar

Stringhyllan möblerade om våra tankar

1949 utlystes en tävling för ett enkelt bokhyllesystem. Nils och Kajsa Strinning vann med sin smarta Stringhylla. En enkel idé som blev en storsäljare. 

Ljusbringare. Nils Strinning eftersträvade att göra det enkla vackert. Med sina Stringhyllor skapade han ljus i rummet. Inga mörka ekhyllor som tog ljuset från att läsa och bli upplyst.

Nils Strinning (1917–2006) och Kajsa Svanholm (född 1922) förälskade sig på arkitektlinjen på KTH och gifte sig 1944. Tillsammans började de fundera på smarta lösningar till ett folkhem som for som en katapult bort från krigsårens stagnation. Nu krävdes smartare och snyggare idéer för ett välmående folk med en allt mer välfylld plånbok. Vid sidan av studierna skapade de tillsammans klassiker som vi än i dag ser som självklara. Den första succén var diskstället med plastöverdragen ståltråd. Sedan följde soppåskorgar, kastrullhyllor, tvålkorgar och trådbackar som än i dag är standard i de flesta garderober. 

När Bonniers Folkbibliotek 1949 utlyste sin tävling om ett ljusare, enklare och smartare bokhyllesystem fanns idén redan hos paret Strinning. Resten är historia, som man brukar säga. Stringhyllan blev en omedelbar succé och är fortfarande den största svenskdesignade storsäljaren i Europa. Inte ens Ikea kunde ha gjort det bättre. Ett hyllsystem som vi kunde bygga upp efter eget huvud. Ett system som inte bara var ljust och vänlig utan som dessutom kunde monteras längs väggen, allt efter vad vår fantasi tillät. Stringhyllan och alla de nyskapande idéer paret kläckte tillverkas framgångsrikt än i dag. Enkla idéer är alltid de bästa men svåra att se. Paret Strinning hade förmågan att inse vad folk behövde och ville ha. De gjorde det enkelt och självklart men med finess.

Exklusiv. I en annons från 1950-talet var Stringplex en exklusiv variant av den välkända Stringhyllan.