Kungens kopparfat försvann i djupet

Kungens kopparfat försvann i djupet

Under snart två sekel har historien om Karl XIV Johans kopparfat vandrat mellan generationer. Här berättar Nalle Elfqvist om hur fatet i dag hamnat på Söder höjder i Stockholm.

Den 20 juli 1821 var den nye kungen, förste Bernadotten Karl XIV Johan, med sällskap på väg hem till Stockholm genom Tiveden efter att ha inspekterat Karlsborgs nya fästning. Samma Karlsborg som var synonym med Karl XIV Johan och där han samtidigt passade på att studera ritningarna till sin nya bostad. En stilig träbyggnad som skulle stå färdig bara två år senare med utsikt över Vättern. Under resans gång väntade förmodligen också ett besök uppe i Kumla, vars kyrka var nybyggd just år 1821. Sedan det kungliga sällskapet passerat Undenäs kyrka stannade man till för en välbehövlig middag inklusive övernattning på Åboholms bruk i Laxå kommun och Örebro län, där man bedrev järnframställning redan under 1400-talet. 

Annars tog det sin lilla tid att ta sig fram med häst och vagn på dåtidens usla vägar. Inte minst genom sydnärkeskogarna. Och eftersom Karl XIV Johan ännu efter tre år inte lärt sig uppskatta den svenska husmanskosten, vägrade han att gå in på ett svenskt värdshus. Under sina resor kors och tvärs tog han med sig tre franska kockar samt egen kokvagn för mer franska delikatesser. Även om kokvagnen inte kom till användning just vid Åboholms Gård, kom den ändå att spela huvudrollen i ett olyckligt drama då kusken råkade köra ner både häst och vagn i bruksdammen. Något som snabbt fick den hetlevrade kungen att osa svavel på franska. Om olyckan inträffade i samband med in- eller utfarten till Åboholm är det ingen som riktigt vet. Men nuvarande ägare av Åboholms Gård, Göran Hartman, tar för givet att kraschen inträffade när ekipaget kom rullande nedför den branta backen in mot gården.

Här intogs måltiden. Det var i denna mangårdsbyggnad kungen med sällskap blev bjudna på middag av Åboholms bruk den 20 juli 1821. Dessvärre brann huset ned till grunden efter att blixten slagit ned vid midsommartid 1960.

Själv var han med om en liknade olycka då han på cykel kom susande nedför backen och plötsligt slirade till i ett löst parti, varefter han for in i ett stängsel, upp i luften och därefter ner i en djup slänt på andra sidan. Det här hände alldeles intill platsen för olyckan med kokvagnen 1821.  Trots att det blev en luftfärd på närmare fyra meter kom Göran ifrån det vådliga äventyret med livet i behåll. Därmed kunde han, om det nu vore möjligt, ta kungens olyckliga kusk i hand som olycksbröder i samma backe.          

Även för kusken gick det väl fort i utförslöpan varpå hästen kom i sken och hela ekipaget brakade rätt ner i dammen. Det blev ett ofrivilligt bad som måste ha varit ganska obehagligt både för kusk och kuse. Så om kungen var en aning sur under själva måltiden här på Åboholm hade det sin naturliga förklaring. Ändå gick det snabbt att få upp både häst och vagn på vägen igen. Och lika kvickt plockade man ihop porslin och köksredskap som hamnat i det mörka vattnet. Trots att man famlade i blindo tycktes man ändå ha fått upp det mesta. Med ett undantag, då man missade det stora kopparfatet ur vilken kungen under sina tre år på tronen serverats många goda måltider. Så efter ett behagligt liv i centrum på otaliga middagsbord skulle det här stiliga kopparfatet under en följd av år, nere i dammens mörka djup, istället komma att fyllas av en mindre festlig lervälling. 1863 då den förste Bernadotten varit död i närmare tjugo år och hans sonson Karl XV nyligen intagit tronen berättades fortfarande historien. På Åboholm kunde man i brasans sken få höra den märkliga historien om kungens kokvagn som hamnade i bruksdammen. Den tröttnade man inte på i första taget. En som fick höra den var nye skogsförvaltaren Olof Gustav Ek, som kom till Åboholm 1863 med hustrun Anna-Britta och med vilken han gifte sig samma år. En handlingskraftig man som fick en helt galen idé att torrlägga hela dammen. Detta genom att stänga dammluckorna uppe vid Kvarnsjön, för att om möjligt hitta något kvarglömt köksredskap i bottenslammet. Hans nyfikenhet var det inte något större fel på. 

Olycklig kusk. Jean Bernadotte blev kung av Sverige och Norge 1818 och tog sig namnet Karl XIV Johan. Det var hans kusk som körde kokvagnen som olyckligt for ner i dammen i Åboholm.

Döm om allas förvåning när Ek efter mycket grävande plötsligt fick upp en oval skiva av okänt slag. Den såg knappast ut som ett köksredskap men efter att ha sköljt av all lera framträdde plötsligt en vacker svan i form av ett serveringsfat med handtag och låga kanter. Något som skulle visa sig vara ett 1700-talsfat med en närmare centimetertjock kopparplåt. Och efter ivrigt putsande kom också snart fatets forna glans tillbaka. Efter Olof Eks frånfälle 1907 fick dottern Maria ärva det vackra kopparfatet. Men då Maria var barnlös gick fatet snart till den historieintresserade brodern Krispin. Därefter var det hans dotter Birgitta Eriksson på Glömsta Gård utanför Eskilstuna som tog över ansvaret.  

Och i våra dagar är det Birgittas dotter Gunnel Eriksson Lönn på Borgmästargatan uppe på Söder i Stockholm som har den i sin ägo. Passande nog hänger den på köksväggen alldeles intill gasspisen. Det var i samband med att Gunnel annonserade ut några böcker från Tiveden i Antikvärlden, som undertecknad fick nys om den vådliga historien om kopparfatet. En historia som då gått som en sprakande löpeld genom hela hennes släkt med början 1863. Kanske kan det vara roligt för lilla Estelle Bernadotte att på sin 10-års dag år 2021 få känna lite på sin morfars farfars farfars farfars serveringsfat, exakt tvåhundra år efter den dramatiska händelsen borta i Åboholm. För det är ju inte särskilt långt mellan slottet och söders höjder.

Tillbaka på fyndplatsen. Nuvarande ägaren till Åbyholm, Göran Hartman, hållande det kopparfat som gick till botten sedan Karl XIV Johans kokvagn år 1821 brakat ner i dammen bakom Göran. Som synes blev fatet lite buckligt innan det plockades upp 42 år senare.