Då & Nu

Kaffe i skuggan av hässjan 

Klingande koppar. Som Södermalmsbo går jag ofta ut och fikar. Det myllrar av kaféer runt där jag bor. Utbudet av kaffesorter skrämmer. Känner mig lika dum som när restaurangens vinexpert förklarar vinets ursprung och arom. Brukar oftast beställa in ”vanligt” bryggkaffe. Vilket nu oftare är gott. Sällan kaffepannor som stått på värme sedan sju och fått en smak av galvaniserat järn. När jag var barn i Boda och hässjade hö med

Givmildhet är en gåva till mänskligheten

Frivillig Välgörenhet. Den fattige delar alltid sitt bröd, tror jag det står i Bibeln. Såg i Aktuellt att via Facebook ökar antalet frivilliga hjälporganisationer. Mathjälpen, Hjälpande änglar, Hjälpcentralen, etc. De utför ett fantastisk arbete genom att samla in pengar och ge till de mindre bemedlade. En matkasse, ett bidrag till hyran så månaden går runt. Förr i tiden var det mode för rika att samla in pengar till välgörenhet. För att

Tegelbackseländet har blivit värre än det förra

Titta på bilderna, som båda är tagna från Stadshusets torn i Stockholm. Det skiljer 70 år mellan hur det såg ut då och det citysaneringen skapade. Den vackra öppningen ut mot Riddarfjärden togs bort av beslutsfattare som ville modernisera och slänga ut allt det gamla. De såg bilismen som framtiden och tog bort flanerande människor från vattnet och glömde bilden av ett Stockholm som tronar vid den vackra Riddarfjärden. Innan

Så bytte Skåne ansikte på 60 år

Vi har sett många dramatiska förändringar när Minnenas Journal visat bilder från förr och nu. Men frågan är om inte detta tar priset. I början av 1950-talet reste botanikprofessorn vid Lunds universitet, Henning Weimarck, runt i Skåne med sin 15-årige son Gustav. De ville dokumentera det skånska landskapet som då, efter andra världskriget, började förändras i takt med växande städer, bilism och stordrift. Weimarck brann för landskaps- och naturvård och var orolig