Jerry Williams – folkkär rockkung i 50 år

Jerry Williams – folkkär rockkung i 50 år

Arbetargrabben bytte ut rörtången mot mikrofonstativet. I över 50 år var Jerry Williams Sveriges okrönte rockkung. Han kunde aldrig få nog av låtar som kickade igång honom. 

Sju dagar i veckan föredrog Jerry Williams några saker: Rock´n´roll, motorcyklar, hundar och familjen. Denna fyrklövers höga värde underströks gärna, men frugan och barnen såg han varken lust eller mening i att orda om utanför möjligtvis vänkretsen.
– Jag skulle bli skitsur om det i nån dö­blaska står nåt som man sagt hemma vid köksbordet. Det är bara sarjigt. Alltså, jag vill helst snacka om och koncentrera mig på musiken. Men jycken kan vi i och för sig snacka om, för han begriper ändå ingenting.

HOJÄLSKARE. Jerry Williams gillade motorcyklar och tog sig gärna en tur.

Han pratade så där, rörmokaren Erik Fernström från Huvudsta i Solna som lite ihopkrupen och hukande, och med skakande högerben och ena handen kupad över örat, blev hela Sveriges rock´n´roll-ikon. Hade sitt eget språk, sin egen stil, och brukade hålla upp ett ögonblick och öppna och stänga munnen några gånger när tankarna snurrade innan vidare formulering:
– Att hålla på med en jycke är faktiskt rätt mysigt. Som när man exempelvis lär den att spåra och ser att tioöringen ramlat ner i roten på honom. Det är kick, alltså. Och en jycke fejkar aldrig, han viftar ju inte på svansen och håller färgen när han inte är glad. Nä, jyckar har bra egenskaper som gör att de alltid är sköna att vara med. Erik Fernström vann flera brukshunds­championtitlar. Med sitt alter ego – när han var i skivstudion, hade krogshower, var på turné – nådde Jerry Williams många andra mer vittomspännande höjdpunkter. Eviga hitlåtar, guldskivor, Grammisar, publikrekord i Folkparkerna, det svenska folkets kärlek. Även de som inte gillade rock´n´rollen kramade ofta karaktären; den empati och lojalitet, vänlighet och medmänsklighet, som de som kände eller träffade honom tydligt märkte av. 

Hela vägen var det också en stabil bit. Som gammal ishockeyspelare var Jerry alltid noga med att hålla i fysiken och konditionen, rock´n´roll-livet med sprit och droger fick andra syssla med. Manlighet var viktigt för honom:
– Men bara om man är det på ett bra sätt. Bra manlighet är för mig samma sak som bra kvinnlighet. Att man är reko, inte luras och har ett på alla sätt mänskligt uppträdande.

De humana och samhälleliga värderingarna fick han med sig hemifrån. I ettan med kök och vattenklosett pratade pappa Sven, bilsmörjaren på en verkstad, och mamma Edit, undersköterskan på Karolinska sjukhuset, gärna fördelningspolitik med Jerry och hans bror. Vid ett tillfälle när den unge Jerry blickade upp och såg något av planen från Bromma flygplats tänkte han: ”Jag kommer nog aldrig att få flyga någon gång. Det är det bara de rika som gör.”
– I det samhälle vi har i dag kan inga problem lösas. Det blir mest lappverk för att försöka hålla ihop allt. Det är att alltid de med sämst förutsättningar som kommer i kläm. Alla är inte lika, men alla borde få samma chans från början. Jag tror på ett samhälle där ingen kan leva på andras arbete, brukade Jerry deklarera.

ROCKKUNG. Jerry Williams personifierade rock´n´roll som ingen annan. Swedish rock and roll singer.

Som väl förvissad kommunist livnärde han sig på något kolossalt imperialistiskt. Hammaren och skäran och genomamerikansk musik på samma gång. Jerry Williams klarade konststycket tack vare tjurskallighet – han vägrade kompromissa med sin övertygelse om att ekvationen fungerade, och antingen hängde man med eller inte.
– Jag lirar bara det jag själv diggar, annars blir det att ljuga. Man blir bara suddig om man spekulerar. Och det är ju alltid grymma adrenalinkickar … Man får gåshud … ja, knotter, alltså. Man står där och ylar och mår som en kung med skakande högerben för att hänga på prickningarna i låtarna, alltså taktsynkoperingarna, sa Jerry Williams i en tidningsintervju 2009 inför premiären av en av hans många krogshower. De musikaliska förebilderna var sådana som Elvis Presley, Chuck Berry och Little Richard, jänkare som körde fräsiga rocklåtar på tre minuter men fick livet att kännas på riktigt längre än så. Rotrockens tolvtaktare hade ett stadigt grepp om Jerry Williams. Han försökte med soul ett tag, och med att sjunga på svenska, men det var i den bredbenta rock´n´rollen han trivdes bäst och nådde störst framgång. Äventyret startade när han i slutet av 1950-talet monterade tvättställ med en kollega som ville att han skulle börja sjunga i hans band. Redan Little Richard-frälste Erik önskade han inget hellre än ett liv med mikrofon i stället för rörtång i näven. Han hade spelat klarinett i den kommunala musikskolan och varit sopran i Radiotjänsts gosskör, men var förälskad i det som hade slagit ner som en bomb med Bill Haleys Rock around the clock 1954. 

Den första publika framgången kom när Jerry Williams (historien bakom artistnamnet, se separat ruta) blev frontfigur med The Violents. 1963 var gruppen förband åt The Beatles under dess Sverigeturné. Jerry var inte särskilt imponerad av ”det där Liptonbandet” och blev än mindre begeistrad när John Lennon tog honom på könsorganet under en fotografering i Eskilstuna.
– Ge fan i att lalla, hörru! Annars ska jag knacka in pannbenet på dig, fräste Jerry till den fräcke och ohämmade engelsmannen.

ENTERTAINER. 1972 uppträdde Jerry Williams på Sollidenscen på Skansen i Stockholm i TV-programmet Opopoppa. I bakgrunden Claes af Geijerstam och Kisa Magnusson

Med sin tyngre variant av den gamla 1950-talsrocken blev Jerry Williams med tiden en av Sveriges populäraste artister. Han gjorde över 30 folkparkssomrar, hade krogshower, spelade musikaler, sågs i småroller som skådespelare och var programledare i radio och TV där han snackade rock´n´roll-historia och fick oss att kalla Chuck Berry för ”Chucken”. Låtar som Keep on, I can jive, Working class hero och Did I tell you föll aldrig ur repertoaren. Jerry skrev inga låtar själv, men personifierade under sex decennier på scenerna andras så att de blev till hans alldeles egna. Precis som en jycke fejkade han aldrig, han körde på sin väg. Mickstativet i fräck vinkel och ena näven bakom örat för att komma ”rätt med pipan”, som Sveriges rockkung, älskad av flera generationer, uttryckte det. Arbetargrabben som aldrig trodde han skulle få flyga var förmögen nog att i blåställ få låtar att lyfta till nästan vilka höjder som helst.  Fast det där med rockkung ville han inte höra talas om:
– Tänker man på sånt blir man bara självupptagen. Jag tror inte att jag är mer annorlunda nu än om jag skulle ha fortsatt vara rörkrökare. Men musiken är i alla fall väldigt viktigt, alltså. Den är bra för själen.

Jerry Williams blev pensionär men slutade inte lira. Kunde inte vara utan kickarna och knottret, ville alltid komma åt det, precis som med jyckarna, motorcyklarna och familjen. Efter Elvis Presley-filmerna på Råsundabiografen övade han steg och poser framför spegeln i pojkrummet, ett rörelsemönster han inte kunde stoppa.
– Man har ju fått frågan om vad det ska stå på ens gravsten och … det skiter jag fullständigt i. När man är död är man ju inte med längre. Så det spelar ingen roll. Men i livet ska det komma in nya grejer hela tiden, annars blir det skittråkigt. Dötrist blev det ändå till slut. Jerry fick ont i ryggen och ett läkarbesked. Brorsan dog som 28-åring i en bilkrasch och morsan Edit avled också ung, i cancer när Jerry var tolv. På samma sätt som han satte klorna i oss med sin röst och musik nöp kräftan efter 75 bast tag även i den älskade rock´n´rollern.
Källor: Tidningen Land, Expressen, Aftonbladet, Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet, wikipedia.se

MUSIKALARTIST. 1987 hade Jerry Williams en roll i Cats på Chinateatern i Stockholm.

Både kulturstipendium och Grammisstatyett
Namn: Sven Erik Fernström, alias Jerry Williams.
Född: 15 april 1942 i Solna.
Död: 25 mars 2018 i Täby.
Familj: Hustrun Britten, 66, barnen Johnny, 53 (ett tidigare förhållande), Jennica My, 35, och Bianca Linn, 32.
Några kända låtar: Keep on (1969), I can jive (1978), Working class hero (1984), Did I tell you (1989), It started with a love affair (1989), Vintersaga (1990) och Counting miracles (2013, tillsammans med Malena Ernman).
Några kända album: Mr Dynamite (1963), Dr Williams & Mr Dynamite (1969), JW (1989), Kung i blodet (1998), Sweet sixty (2002) och Alright (2011).
Några skådespelarroller: Åsa-Nisse och tjocka släkten (1963), G – som i gemenskap (1983), Lilla Jönssonligan och cornflakeskuppen (1996), c/o Segemyhr (1999, TV-serie), Håkan Bråkan (2003, TV-serie).
Utmärkelser: LO:s kulturstipendium (1985), Folkets Hus och Parkers pris Tigertassen (2002), Guldmasken, juryns specialpris för musikalen Jerka (2003), Lisebergsapplåden (2004), Grammis, Årets hederspris (2010), Edvardpriset (2013).