Himlen hänger stjärnsvart

Himlen hänger stjärnsvart

Text K G Ossian Nilsson Musik Sven Körling

Himlen hänger stjärnsvart och snön ligger blå
och mörkret är så beckmörkt och stjärnorna så små.
Skumma ligga stigarna där mänskobarnen gå,
och tysta ruva stugorna med snöskägg på.
Då komma väl de hundra, då komma väl de tusen
Lusseknektar vandrande kring husen.

De vandra kring med stjärnljus,
de vandra kring med bloss,
med masker och med narrspel, en jublande tross.
De bulta hårt på rutorna så isen går loss,
de buga sig, de bjuda sig till gästning hos oss.
De vandra kring med visor som jubla och tralla,
så backarna och skogarna de skalla.

Ossian Nilsson debuterade som författare 1895 med boken Förteckning på i svenska språket förekommande umbärliga främmande ord och uttryck där han går igenom vilka främmande ord svenskan klarar sig utan. Han blev känd för en bredare läsekrets först genom sina 1900–1901 publicerade diktsamlingar Fem dikter, Masker och Hedningar. På bilden håller han tal på Gärdet i Stockholm den 1 maj 1906.