Gösta Knutsson skapade första frågesportprogrammet

Gösta Knutsson skapade första frågesportprogrammet

I år är det åttio år sedan Gösta Knutsson lanserade frågesporten i svensk radio. Programmet hette Vem vet vad och presenterades som en lättsam allmänbildningstävling och konceptet håller än. 

Det var 1938 som Gösta Knutsson bjöd in till den första frågesporten i svensk radio. Han gjorde det med en väluppfostrad respektlöshet som gick rakt genom radioapparaternas rutnätsmönstrade högtalare och spred trivsel i hemmen: ”Välkomna till denna allmänbildningstävling, den första i svensk radio. Här ska nu framställas en hel del frågor av skiftande slag. Alla möjliga områden ska vi komma in på /…/och ni ska inte bli ledsna om ni inte kan svara på alla frågorna. Var istället glad åt det nya som ni får lära er.” 

Succé på cirkus. Gösta Knutsson uppträder i Sigges cirkus 1957. Sigge Fürst ledde TV-programmet mellan 1956 och 1959

Det var ett nytt slags tilltal men med glimten i ögat och en släng åt tidigare undervisande program som närmast hade haft katederkaraktär. ”För att få lite mera färg på det hela”, förklarade han, har tävlingen arrangerats som ”en duell mellan de gamla ärkefienderna Stockholms och Göteborgs nationer i Uppsala”. Publiken och deltagarna lekte med och det skapade spänning, en känsla av lekfullhet och en möjlighet att som lyssnare komma nära den mytomspunna universitetsmiljön i Uppsala. Programmet blev en succé och frågesporten var lanserad och Gösta Knutsson välkomnades som Hela Sveriges skolmagister.

Egentligen hade Gösta Knutsson tänkt bli bibliotekarie. Han tog en fil kand i nordiska språk, grekiska och religionshistoria och la sedan till lite latin och klassisk fornkunskap. Samtidigt var han mycket engagerad i studentlivet och i september 1936 blev han studentkårens ordförande. I det uppdraget ingick också att sända nyheter från professorsinstallationer och valborgsfirande i Uppsala, från en liten radiostudio i universitetshusets källare. Mötet med studion blev något av en uppenbarelse för honom. I sin brevväxling med radiotjänst kom han snabbt in med förslag på nya programinslag: Kanske kunde man låta några intressanta Uppsalaprofiler komma till tals? Eftersom han har kontakter i Allmänna sången kanske han kunde få några sångare att ställa upp; han kände också en god sagoberätterska. Dessutom skulle han själv gärna leda barnprogram, med barn i studion. Han har en idé om en berättelse om en svanslös katt …

Redan i februari 1937 lanserade han Pelle Svanslös, ytligt sett historien om en katt med handikapp men med stort hjärta och visst födgeni (Dumsnäll, kallade Gösta honom); samtidigt en symbol för humanismen i en tid då allt fler Bill och Bull aningslöst slöt upp bakom politiska ideologier där ledarna pratade ungefär som Måns. Det låg mycket tanke bakom den katten. Gösta Knutsson hade suttit sekreterare vid det beryktade Bollhusmötet där Uppsalas studenter tackade nej till att låta sju judiska läkare från Tyskland få inresetillstånd. Det var han, i egenskap av studentkårens ordförande, som hade godkänt de alternativ till beslut som skulle kunna bli resultatet av mötet och båda besluten innebar en öppning för läkarna att få sin sak prövad igen. Bakom hans rygg hade besluten ändrats och han fick klä skott för det negativa utslaget. 

Ömsesidig respekt. Gösta hade lätt att få kontakt med vuxna och barn. Han gillade speciellt barn då de var stimulerande, har han sagt.

Gösta Knutsson tog senare som redaktör för studenttidningen Ergo så stark ställning mot Hitler att han till slut avskedades från sin post. När Göstas tid som kårordförande börjar gå mot sitt slut 1938 kände han en stark ovilja att lämna radion. Dessutom visste han förmodligen med sig hur uppskattade både hans barnprogram och hans övriga idéer hade blivit av lyssnarna. I april 1938 skrev han till Sven Wilson på Radiotjänst: ”Här har man onekligen gått och blivit alltmer fascinerad av denna verksamhet, ju mer man kommer in i den, och det är inte utan att man ibland tycker det vore synd, om allt skulle vara slut i höst, när man under de två år som gått ägnat så pass mycket av tid och krafter åt radioarbetet./—/ Jag skulle alltså med dessa rader vilja fråga Dig, hur det ligger till för närvarande med nyrekryteringar o. d. och vad jag bör ta mig för, om jag på allvar vill gå in för en framtid inom Radiotjänst.” Åtta månader senare var han, genom frågesporten (och Pelle) en av Sveriges mest kända och folkkära radioröster.

Det var efter frågesportens framgångar som programform i USA och England som den dåvarande radiochefen Carl-Anders Dymling tog upp tanken om en svensk variant. Gösta Knutsson nappade omedelbart och serverade med vändande brev ett förslag på svenskt koncept från Uppsala. Det kunde vara igång redan inom en månad. Radiotjänst undrade om inte tidsplanen var lite väl optimistisk men Gösta stod på sig. Innan programmet sändes såg han också till att marknadsföra det väl, med förhandsartiklar i både Röster i Radio och Radiolyssnaren. Han var noga med att avdramatisera behovet av kunskap hos lyssnarna:

”Vad menas med allmänbildning? Det är visst någon som har sagt att allmänbildning är det som finns kvar när man har glömt allt vad man har lärt sig …”  Han poängterar att bodbiträdet kan vara lika allmänbildad som professorn och att när nu tävlingarna drar igång riktar de sig ”inte till en exklusiv liten krets av akademiker och lärde” utan till den breda publiken och den radiolyssnande allmänheten. När programmet sedan sänds, klockan 20.15 den 1 december 1938 fanns det med frågor både om Shakespeare (I vilken pjäs förekommer Desdemona?) och om kalvars beteende efter födseln (Reser de sig på bakbenen eller frambenen först?).

Inte lat. Gösta hade förmågan att njuta av stunden, trots hans stora engagemang.

De familjer som hukade sig kring radioapparaterna ombads ta fram penna och papper och, för enkelhets skull, räkna en poäng för varje rätt fråga. Gösta Knutsson var, med sin godmodigt tillbakalutade kunnighet en fullträff som programledare.  Med åren blev det över 5 000 frågesporter för honom, dessutom böcker och medverkan i flera tidningar med klurigheter och sällskapslekar både för barn och vuxna. I radion gick han vidare med programidéer som Knepiga klubben, där Uppsala akademiker tog sig an olika trixiga frågor. Med Oförberedda talares klubb, sjösatte han en föregångare till den populära långköraren På minuten. Redan under det första frågesportprogrammet satt Ejnar Haglund i publiken. Han som med sin karaktäristiska röst levererade svar på allt, utom sport och filmstjärnor. ”Allvetaren” Ejnar och Gösta Knutsson kände varandra sedan innan. Bland annat tillhörde de samma matlag under studentåren. Snart kom Ejnar också med i svarspanelen och där blev hans breda och nördiga kunskaper en sensation och publikdragare. Det finns utdrag i radions arkiv där han får frågan om vad rosengång är för något och genast ger sig in i en detaljerad beskrivning av hur den fyrskaftade vävningstekniken går till. Det ger en aning om på vilken nivå hans svar kunde ligga. Där framgår också att han inte hade en aning om vem Marilyn Monroe var.

Han var professorsson, läste klassiska språk i Uppsala, uppträdde som konsertpianist och sades ha absolut gehör. Det berättades också att han aldrig glömde någonting han läst. Mindre känt är att han medverkade i flera filmer, som statist och i mindre roller, bland annat som student i Hon dansade en sommar, från 1951. Under krigsåren turnerade Ejnar Haglund och Gösta Knutsson runt i landet och gjorde välgörenhetsframträdanden till förmån för Finlandshjälpen. Under flera år var Haglund sedan domare i musikfrågeprogrammet Kontrapunkt Musikfrågan med Sten Broman som programledare. När Gösta Knutsson 1963 hade lett frågesportprogram i tjugofem år, förklarade han i en intervju sin inställning till programformen: ”Jag har kallat frågesporten en korsning mellan cirkus och folkhögskola”. Han hade alltid satt det lekfulla främst och är inte imponerad av de nya programmen, som
10 000-kronorsfrågan, där pengarna fått en allt större betydelse.

I en jubileumsartikel i Röster i Radio samma år förklarar skribenten Knutssons fortsatta popularitet med att han ”tror på avspändheten och vardagstonen mer än på perfektionen och sensationen. Han vägrar ståndaktigt att ta sig själv och genren på högtidligt allvar”. När Gösta dött, sextiofem år gammal, recenserades hans insats i olika dödsrunor: ”Sällan har det varit så roligt för en hel nation att förvärva kunskap som i Gösta Knutssons sällskap. Och få har varit så lyckliga som han över att få förmedla kunskap om det härliga rika liv som blivit oss förunnat.” En annan gav röst åt saknaden både efter Magistern och Sagofarbrorn: ”För oss som var i tonåren på 40-talet kändes han som ett av tillvarons fasta begrepp. Medan världen ramlade i spillror utanför knuten var han gubben i radiolådan som befäste vår tro på att ingenting kunde hända Gustaf V:s Sverige.” Själv recenserade han sig vanligen raljerande, som i en intervju från 1969: ”Jag tror mig om att på ett enkelt språk kunna förklara saker och ting. Det är det enda jag är riktigt bra på.”

Ond trio. Elake Måns och hans ständiga följeslagare Bill och Bull.

Har fått en asteroid uppkallad efter sig
Namn: Gösta Lars August Knutsson.
Född: 12 oktober 1908 i Stockholm och död i Uppsala 4 april 1973.
Yrke: Radioprofil, översättare och barnboksförfattare.
Känd för: Startade första frågesportprogrammet i radio 1938. Skrev barnböcker om Pelle Svanslös som barn än i dag läser med förtjusning.
Kuriosa: Astronomen Claes-Ingvar Lagerkvist, som upptäckt ett antal asteroider, har döpt en asteroid till Knutsson och andra till Pellesvanslös, Måns och Billochbull.