”Våren 1946, 22 år gammal, arbetade jag på Berns i Stockholm. Först fick jag gå en kort utbildning till ”nissa” som ledde till att jag fick servera smörgåsmat, ofta sill och sardeller, från en vagn. Därefter jobbade jag som servitris. Man jobbade i par: chef och kommi (servitris). Chefen var alltid en man och han ansvarade för att servera sprit och ta betalt.
Som kommi fick jag dra det tyngsta lasset och bära brickan med allt som skulle serveras. Det var sannerligen ett tungt jobb! Och lönen bestod egentligen bara av dricks.
I och med att det var förbjudet att servera endast sprit så fick man bära ut en skål ärtor som tillbehör till spriten. Skålen åkte och fram och åter mellan matsal och kök.
Vi hade olika benämningar på gästerna och en ensam kille som gäst kallades ”pinne”.
På sommaren 1946 jobbade jag en sommar på Snäckgärdsbaden i Visby och på hösten var jag tillbaka i Stockholms restaurangvärld. Jag började jobba på Castenhof och en kväll fick jag oväntat besök. Två hovmästare från Berns var bland gästerna på krogen och de frågade ”om inte fröken Britt ville komma tillbaka till Berns”. Och så blev det. Men det var ett slitigt arbete och jag valde så småningom en ny yrkesbana. Julen 1948 började jag som affärsbiträde på Paul U Bergströms varuhus vid Hötorget i Stockholm.
Inskickat av Britt Bergman, Enskede i Stockholm.
Ännu mer Retro: Prenumerera på Minnenas Journal – tidningen som minns vår vardagshistoria och hur arbetet, maten, kläderna, nöjena och traditionerna var förr.
