Den glömda spritstrejken 1963: Hysterisk kamp om de sista dropparna

Den glömda spritstrejken 1963: Hysterisk kamp om de sista dropparna

Våren 1963 höll Sverige andan. En strejk fick Systembolagets hyllor att tömmas oroväckande fort. Köerna ringlade långa utanför butikerna – ingen ville bli utan snaps till påsk. 

Den 27 februari 1963 utbröt en strejk för längre semester bland arbetsledarna och tjänstemännen vid AB Vin- & Spritcentralen. Det var då Systembolagets enda leverantör av alkoholhaltiga drycker vilket gjorde att köerna växte och att landets butiker snabbt tömdes på begärliga varor. Oron var stor över att den stundande påskhelgen skulle bli torrlagd. ”Utsupet!” Så löd den svarta rubriken i den klassiska tidskriften Se (Nr 4/1963) och texten fortsatte: ”Nu är det utsupet i Stockholm! Idag finns det inte en droppe starksprit att köpa i systembutikerna. Denna vecka blir den torraste veckan i Sveriges historia sen 1772 då Gustav III satte stopp för husbehovsbränningen.”

Enligt den legendariske reportern Gits Olsson genomgick svenska folket en allvarlig prövning. ”Veckan som gick tog snapsen slut och svenska folket fick finna sig i att ta en parfiat d´amour till sillen. Den här veckan tar allting slut, även likörerna. De få butiker som ännu håller öppet har endast några skvättar dyra viner och starköl att saluföra.” Det var i början av april och i Stockholm var läget besvärligt. I landsorten var situationen något gynnsammare. Här och var fanns det systembutiker som hade mindre starkspritslager kvar. Men om inte strejkförhandlarna skulle komma överens snabbt riskerade hela Sverige att vara ”torrlagt” lagom till påskveckan. 

Skål & välkomna! Glad personal hälsar kunder välkomna till Systembolaget i Skara.

Undantaget var Gotland, vilket berodde på att man i Visby brukade lägga upp ett stort reservförråd inför vintern, som vissa år kunde isolera ön. Inför vintern 1963 hade även Öland utrustat sig med ett liknande reservförråd, men det hade ölänningarna inget för. Spritmyndigheterna i Stockholm tvingade systemet i Borgholm, till de törstande ölänningarnas stora sorg, att lämna ifrån sig 6 ton ”folkkonjak” till Stockholms systembutiker. Till en början gjorde staten stora vinster på folks oro över att starkdryckerna skulle ta slut. Försäljningen i mars 1963 var 30 procent högre än motsvarande period året innan. Men i takt med att hyllorna tömdes minskade försäljningen vilket sammantaget genererade en förlust för varje dag som strejken pågick. Oron för att Sverige skulle bli helt torrlagt fick en och annan dam, som aldrig hade för vana att besöka en systembutik, att för säkerhets skull köpa hem en flaska. Vilket fick till följd att även mera ovanliga sorters drycker tog slut. 

I takt med att det glesnade i hyllorna på våra svenska butiker blev det uppsving på resandet till Danmark och Norge. (En helflaska starksprit fick föras in tullfritt samt fem liter stakstarksprit som man betalade tull för). I det torrlagda landet blev nu välfyllda restauranger oaser men även här sinade snart lagren. Från polisen rapporterades att man ännu inte sett någon uppgång av hembränning. Men desto allvarligare var att antalet förgiftningsfall tilltagit. Det handlade om folk som tagit till olämpliga drycker som träsprit och rödsprit. På vissa håll, bland annat i Örebro, infördes ransonering av rödsprit. Då det strejkdrabbade Vin & Spritcentralen var den enda leverantören av denna vara drabbade ransoneringen även industrin.
Fotnot: Spritstrejken varade till mitten av april. Uppgörelsen man slutligen kom fram till innebar att tjänstemännen och arbetsledarna fick rätt till minst 24 och högst 30 dagar semester per år (beroende på löneläge och ålder) mot tidigare 21–24 dagar.