William Thoresson tog OS-guld i gymnastik: ”Jag var lite nervös innan och torr i halsen”

William Thoresson tog OS-guld i gymnastik: ”Jag var lite nervös innan och torr i halsen”

Han blev bäst i världen 1952. En sensationell seger som gav eko. Ingen hade väntat sig att den talangfulle gymnasten skulle knipa OS-guldet och få höra den svenska nationalsången spelas.

I dag kanske den mest bortglömde i svensk idrottshistoria sett ur prestationen han gjorde. En 20-åring som tog guld i fristående gymnastik vid sommarolympiaden i Helsingfors 1952. Att William Thoresson var ett framtidshopp det visste alla som hade med gymnastik att göra. Men att han var så iskall och fokuserad när han som sista man gick ut för att göra sitt program i grenen överraskade alla.
– Jag var lite nervös innan det var min tur, minns William Thoresson. Fem svenskar hade redan varit uppe. Jag kände mig lite torr i halsen och för att sansa mig när jag stod i båset och väntade att få gå upp drack jag en halv kopp med blåbärssoppa. På läktarna satt runt 5 000 sorlande åskådare. När William steg in på mattan blev det  plötsligt helt tyst. Han fick allas ögon på sig. Det var nu det skulle avgöras.
– Mitt program kunde jag både fram och baklänges. Jag hade slipat på det säkert 200 gånger innan. Inne på mattan blev jag helt lugn. Jag tittade upp mot det svenska kvinnliga gymnastikslaget som satt på läktaren och utan att veta om varför blinkade jag åt dem. Kände att det började rysa i hela kroppen.

 

Guldkant. 85-årige William Thoresson håller upp den guldmedalj han sensationellt vann i Olympiaden i Helsingfors 1952.

Thoresson satte sitt fria program perfekt. Fick 9,8 poäng av 10 möjliga och slog både de finska och ryska favoriterna.
– Efteråt frågade tjejerna om jag var riktigt klok, Men jag sa bara att det föll sig så. I uppståndelsen efteråt dök Sveriges Radios Lennart Hyland upp. Det fanns ju inga TV-bilder på den tiden. Han frågade vad jag åt. Då svarade jag allt utom salt sill. Det var ingen tvekan om att William Thoressons insats i Helsingfors gav den sportgrenen ett uppsving. Och kanske hade den blivit ännu större om han samma år fått Svenska Dagbladets bragdguld för årets bästa idrottsprestation. Det gick i stället till 10 000-meterslöparen Valter Nyström som vid samma OS satte nytt svenskt rekord med sin sjätteplacering i finalen. En i och för sig fin insats men frågan är om inte William Thoressons bedrift väger tyngre. Juryn motiverade sitt val med att Thoresson var så ung och hade framtiden för sig.

William Thoresson föddes i Majorna i trakterna kring Mariaplan i Göteborg. Där bodde han de sex första åren av sitt liv. Alldeles innan skolstarten hade hans pappa Karl byggt färdigt ett hus i området Fräntorp. Dit flyttade familjen med mamma Elsa och brodern Bengt 1938. William började i Torpaskolan och gick där de första sju åren. Sedan följde ett år på Nylöseskolan innan skolgångens två sista år avslutades på Odinskolan. Det sistnämnda motsvarade en realskoleexamen.  Ut i arbetslivet innan det var dags för OS och militärtjänst.
– Jag började på apoteket Korpen på Redbergsplatsen. Där fick jag hjälpa till med allehanda uppgifter. På fritiden var det gymnastiken som dominerade. Jag hade redan som tioåring fått komma med i Göteborgs Turnförening där det normalt var en 18 årsgräns. Men grundaren och min mentor Algot Nygren såg tydligen att jag hade talang för han hjälpte och stöttade mig hela tiden. William Thoresson hade också ett stort stöd av sina föräldrar. Mamma Elsa lade ut mattor och olika kuddar när William i unga år tränade hemma på golvet. Pappa Karl följde hans träning noggrant och hjälpte honom med olika råd. Efter OS-guldet var William Thoresson en efterfrågad ung man. Hans gymnastikförening fick massor av inbjudningar till uppvisningar och olika tävlingar både här hemma och utomlands. Tyvärr kom för Williams del en militärtjänstgöring vid svenska flottan i Karlskrona emellan. Den varade först på landbacken i två månader innan han tillsammans med en annan menig förflyttades till HMS Älvsnabben i den femton månader långa utbildningen. Under tiden svalnade det nyvaknade intresset för modern gymnastik en aning men när Thoresson kom tillbaka på land igen väntade stor framgångar vid olika EM- och VM-tävlingar.

Tyngdlös. William i sitt vinnande program i OS 1952.

1956 gick sommar-OS på andra sidan jordklotet. I Melbourne i Australien. William Thoresson var väl förberedd. Men visar upp en missnöjd min när vi börjar tala om den tävlingen.
– Jag grämer mig än i dag åt den silvermedalj jag fick. Det går inte att skylla på någon annan än mig själv att jag lät guldet gå ur händerna. Jag kände mig i kanonform och ville bjuda på en extra knorr på slutet. Jag gjorde en volt för mycket och hamnade utanför tävlingsområdet. Det blev förstås poängavdrag. Den missen har jag än i dag svårt att glömma.

När William kom tillbaka till vardagslivet igen efter olympiaden tänkte han inte återvända till apoteket utan utbilda sig till gymnastikdirektör. Ett yrke som skulle passa honom utmärkt. Men det krävdes vissa ämnen som Thoresson var tvungen att läsa in. Genom att mentorn Algot Nygren lyckades få in sin adept till att tentera på Östra Realskolan i engelska, kemi och biologi öppnade sig möjligheter. Men inte i Sverige för här krävdes en akademisk examen och eftersom han inte hade det blev han till en början förbigången. Det var i stället på GIH i grannlandet Norge som Thoresson började som lärare 1958. Han stannade i två år och tog sin examen i Oslo 1960. Därefter arbetade han i Stockholm på Enskede folkhögskola i fem år. Sedan nappade William Thoresson på en inbjudan om en tjänst i Venezuela som gymnastiklärare och tränare för landslaget i huvudstaden Caracas.
– Jag fick jobbet bland elva sökande och trivdes så bra att jag stannade där till 1972 innan det bar hemåt igen. Vid återkomsten till Sverige fick William Thoresson tjänst i Hammarkulleskolan. Jag hann också med en sista tävling i OS i Tokyo 1964. Det gick mer eller mindre åt skogen eftersom Svenska Gymnastikförbundet satt samman ett helt felaktigt program. Bästa placeringen fick Marie Lundquist med en 39:e plats. För herrarna gick det ännu sämre. William Thoresson kom på en 77:e plats!

Vid snart 85 års ålder håller den spänstige göteborgaren  alltjämt samma ”matchvikt” som under toppen av karriären. Han väger exakt samma som då och är alltjämt smidig i kroppen.
– Jag står visserligen inte längre på händer och hjular men kör mina träningsprogram både här hemma på morgonen och i gymnastikföreningen. Och sedan har jag ju min trädgård, där finns hur mycket arbete som helst om man vill hålla igång.

Dagens gymnaster anser William Thoresson håller en mycket hög klass.
– Det är roligt att se dem i TV ibland. De är väldigt duktiga. Däremot är han oroad för dagens unga.
– Skolan har ju mer eller mindre monterat ned gymnastik och motion. Det är en farlig utveckling som kommer att straffa sig i framtiden. Det är dags att politikerna skärper sig rejält i denna fråga. Behöver de råd så fråga William Thoresson. Han är ett levande bevis för vad det betyder att röra på sig.

Unga atleter. William Thoresson och gymnasten Kurt Wigartz på promenad i Melbourne sommaren 1956 då OS hölls där. William knep ett silver detta OS.

Svingar golfklubbor och odlar
Namn: William Thoresson.
Ålder: 85 år.
Yrke: Pensionär och före detta gymnastikdirektör och OS-guldmedaljör.
Bor: I Göteborg.
Familj: Hustrun Eva, 64, och sönerna Jan, 51, och Lars, 50.
Hobby: Trädgård, golf (handikapp 7), samt sport och resor.