”Vi darrade av spänning i väntan på jultomten”

”Vi darrade av spänning i väntan på jultomten”

Grisen skulle slaktas, fisken lutas och alla skulle julbadas. Jonas Johansson från Hjärpnäset i
Jämtland berättar om en jul för 65 år sedan. Då fanns det varken el eller telefon på gården.

Familjen på Hjärpnäset. Gottfrid och Lilly ute i trädgården till Hjärpnäset tillsammans med sina två söner Jonas, som här berättar sina julminnen, och Arvid.
Familjen på Hjärpnäset. Gottfrid och Lilly ute i trädgården till Hjärpnäset tillsammans med sina två söner Jonas, som här berättar sina julminnen, och Arvid.

Sedan i slutet av november började vi förbereda julen. Vår gris som vägde modiga 100 kilo skulle nu slaktas. Jag och min två år yngre bror Arvid som under sommaren haft vår gris som lekkamrat hade blandade känslor inför slaktdagen.

Klockan fem på morgonen steg vi upp för att göra eld under murpannan i ladugården för att värma vattnet som grisen skulle skållas med. Två timmar senare kom Storåsgrannen Helmer som alltid var behjälplig vid slakten. Han hade en slaktmask som grisen skulle dödas med. Vi barn fick inte vara med vid skjutproceduren utan kördes ut. När grisen var död fick vi komma in för att vispa i blodhinken så att inte blodet levrade sig. Blodet skulle senare användas då paltbrödet skulle bakas.

När blodet tappats kontrollerades skållvattnets temperatur men de vuxna tyckte oftast att det behövde bli lite varmare. Först senare har jag förstått varför. Inne hos mor Lilly vankades det en styrketår, kaffe med kron, så det behövdes en liten paus.

Grisslakten tog nu större delen av dagen i anspråk. Under kvällen saltades huvud­delen av fläsket ner i en särskild tina. Vissa inälvor, revbensspjäll, en skinka, fötterna och huvudet behölls färskt för att tillredas som julmat. Styckdelar som kotletter och revbensspjäll konserverades in med så kallad inkokningsapparat – ett vakuumsystem som var nödvändigt före frysarnas ankomst.

Under sena kvällen kunde Helmer vandra hem till Storåsen, glad i hågen och med en ordentlig påse med ”färse” i ryggsäcken.

Mejerska. Faster Anna stöper ljus till jul­kalaset. Hon kom hem på jullov från mejeriet.
Mejerska. Faster Anna stöper ljus till jul­kalaset. Hon kom hem på jullov från mejeriet.

För mor blev det bråda dagar när jul­maten skulle förberedas. Laga pressylta, koka grisfötter och förbereda skinkan. Älghjärta och älgtunga var också obligatoriska julbordsingredienser.

På Annadagen den 9 december var det dags att lägga lutfisken i blöt. Vi hade en särskild tina för lutfisken och vattnet skulle bytas varannan dag. Det var oftast vi pojkar som fick det uppdraget. Då det ansågs att sjövatten var bästa ”blötläggningsvattnet” var det till att bära uppför backen från sjön. Vi tyckte det var tungt och efter något år kom vi pojkar på att hugga hål i isen och hänga torrfisken i en ”strysäck” ner i hålet. På så vis sköttes vattenbytet av sig självt – det tyckte alla var fiffigt.

Innan jul brukade min far Gottfrid och min mor Lilly åka till stan för att handla det som inte fanns hos vår handelsman ”n’Kal på Ön”. Julklappar skulle kompletteras men främst var det för att köpa ”kvinnfolks­vinet” Samos, Madeira och Moscatel inför kommande julkalas. Vi pojkar fick vara hemma för att hålla kol i fårkätten, det var ju dags för tackorna att få tillökning. Fick vi problem skulle vi kontakta grannarna på ”annersia” sjön.

När de kom hem var det spännande att se hur välfyllda deras ryggsäckar var. Far som var en stor musikälskare tog alltid vägen förbi Wallentins musikaffär och köpte en grammofonskiva. Nästan alltid dragspel, oftast Jularbo, men även Ulla Billquist och Lisbeth Bodin fanns ibland i bagaget. En gång minns jag att fjädern i grammofonen gick av under julfirandet. Då blev det kris men far fixade det dock tillfälligt i smedjan.

Väglöst land. Gården Hjärpnäset som den ser ut ifrån logen.
Väglöst land. Gården Hjärpnäset som den ser ut ifrån logen.

Efter stadsbesöket var det dags för den stora bakdagen. Tunnbröd, mommabröd, lutfiskbröd, paltbröd och rån skulle bakas. Inför baket lejdes någon av grannfruarna in från Storåsen. Baket tog hela dagen och som avslutning skulle rånen bakas. Rånen gräddades i ett speciellt järn på eftervärmen i bakugnen. Hela det baket överläts så småningom till oss pojkar. Kvällen avslutades alltid med struvbak i köket, även det blev snart ett ”pojkgöra”. Nästa dag var det dags att ”sätta på” juldrickat. Det var en blandning av vatten, socker och jäst och färgsatt med sockerkulör. Ibland smaksattes drickat med enbärsolja.

Dagarna före jul skulle julskinkan slutberedas, lutfisken lutas och veden köras in till fjöset för att användas till att värma vattnet till årets julbad. Nu började det verkligen brännas – det var så spännande att man darrade.

Sjulsmässdagen, dagen före julafton, var det mycket att göra. Då skulle vi bära in ved för hela julhelgen, köra hö från ladorna, hugga julgran (då såg far nästan alltid spår efter jultomten), elda i salen för ”faster Anna på mejeri” som alltid kom hem under juldagarna (salen stod oeldad under den övriga delen av året). Sist men inte minst skulle vi julbada.

Nu fick murpannan fungera som badvattensvärmare. Nu hämtades det stora byk­karet in till ladugården. Det var så stort att en vuxen enkelt fick plats på botten av kärlet.

Badet gick till så att pappa, som var högst i rang, badade först. Inför nästa bad byttes en hink varmvatten mot en ”begagnad”. Nu var det dags för äldste sonen, jag, att hoppa i. Så byttes en ren hink mot en använd inför varje badare. Den enda damen i familjen, mor, borde ha fått kliva i först men hon fick bada sist.

Den kvällen kändes det som om julen hade börjat. Sängarna var renbäddade och våra täcken byttes ut mot fårskinnsfällar. Sjulsmässaftonskväll var det alltid svårt att somna – nu hade julen börjat.

Så randades den stora dagen – julafton! Förmiddagen ägnade vi åt att slå in julklappar. Vi fick vistas i salen med våra bestyr och för att inte avslöja några hemligheter fick vi gå i skift. Sedan skulle julgranen kläs. Kök, kammare och sal smyckades med girlanger, julbonader och tomtar. Mor hade fullt sjå med att lägga upp julbordet. Lutfisken, som legat i ”avlutningsblöt”, skulle kontrolleras, fanns det lut kvar kunde fisken nästan försvinna i samband med koket.

Glada miner. Pappa Gottfrid och mamma Lilly (under tavlan) med släkt och vänner.
Glada miner. Pappa Gottfrid och mamma Lilly (under tavlan) med släkt och vänner.

Vid lunchtid såg vi morfar Stor-Jonas åka förbi ute på sjön med sin nordsvenska märr Clary. Han skulle hämta sin dotter, vår moster Hilda, och faster Anna. Dessa båda arbetade som mejerskor vid Östersunds respektive Dvärsätts mejeri. Damerna anlände med Singsjöbussen och vi spanade bortöver sjön för att se när ekipaget var på återväg. När hästskjutsen blev synlig vid Hattmakar­udden var det dags att sätta på kaffepannan.

Trots att det var krig och kristid med kafferansonering hade vi kaffe tack vare vår handlare. När det mot slutet av 1930-talet började osa katt på kontinenten såg ”n’Kal” till att hamstra in extra mycket kaffe som han fördelade till sina kunder vid högtider.

När morfar och damerna anlände blev det julfika med provsmakning av julkrus. Det kändes också speciellt högtidligt för oss pojkar som varit bagare av rån och struvor. Vi barn fick dricka Saturnussaft i stället för kaffe. När morfar och moster åkt hem till Storåsen skulle faster Anna installeras i salen.

Vi pojkar var alltid ivriga att hjälpa till. Speciellt intressanta var alla hennes jul­paket. Fasters julklappar var oftast en lagom blandning av mjuka nyttiga och lite mer spännande hårda paket.

Fram mot klockan sju på kvällen var det så dags för julmiddagen. Julbordet dignade av julmat och skinka, lutfisk och risgrynsgröt med storrussin var huvudmenyn. Gröten blev sällan prövad, den fick vänta till juldagsmorgonen.

Vi barn åt julmaten under stor förväntan, det största var ju kvar – jultomten! Fram emot nio på kvällen var det dags. Det var så att ibland skulle faster Anna gå ett ärende ”på huset” och oftast sammanföll det med att tomten passade på att komma. Sammanhanget förstod jag först när jag hade börjat skolan.

När julklappspaketen var öppnade och allt var prövat och beskådat var det dags att tända julgranens ljus. Ljusen i granen var på den här tiden levande och måste sitta absolut rakt, för att inte rinna. Faster tyckte nu att vi skulle dansa kring granen och sjunga Hej tomtegubbar och Nu är det jul igen. Vi barn tyckte att dansen var lite fånig. När det sedan blev dags att somna var det svårt för alla tankar som for genom huvudet efter en spännande julafton.

Liten ordlista

Annersia Andra sidan
Färse Färskt kött
Strysäck Jutesäck
n’Kal på Ön Uttrycket betyder ”Han Karl på ön”
Lutfiskbröd Bröd bakat på korn som man åt till lutfisken
Fjös Fähus, ladugård
Sjulsmässdag Dagen före julafton kallas så i Jämtland och Härjedalen
Mejerska Benämning på kvinna i ledande ställning på mejeri, ansvarig för produktframställning
Julkrusa Julens kakor och kaffebröd
Saturnussaft Saft på konstgjorda smaker från Saturnus AB
Mommabröd Matbröd som mormor bakade, därav namnet momma

Spännande sidor ur katalogen som Jonas och Arvid inte fick titta på.
Spännande sidor ur katalogen som Jonas och Arvid inte fick titta på.

Julklappar från Wiskadahls katalog

Jonas Johansson berättar att inför julen beställde han och hans bror julklappar ur Oscar Ahréns och Wiskadahls varukataloger. ”I början av december var det dags att fylla i orderlistan. Men det här var en hemlig process och det blev far som i sista hand sovrade och skrev den slutliga ordern.”

Kommentarer

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *