”

Greta Garbo var Stockholmsflickan som blev Hollywoods mest omsusade filmstjärna. Och ännu fortsätter ”Den gudomliga” att tjusa en hel värld – trots att det gått 70 år sedan hon gjorde sin sista film. Men karriären började trevande …

Greta, 10 år. 1915 var det jätterosetter som gällde.
Greta, 10 år. 1915 var det jätterosetter som gällde.

Garbo verkar vara den oförstörbara myten som lever vidare generation efter generation. När hennes filmer visas i TV eller på filmklubbar runt om i världen lockar de fortfarande en stor och inte sällan ny ung publik. Vem var då Greta Garbo, som efter alla framgångar slutade filma redan som 36-åring och sedan levde mycket tillbakadraget i ett halvt sekel?

Greta Lovisa Gustafsson föddes den 18 september 1905 i Stockholm, yngst av tre syskon. Hon lämnade folkskolan som fjortonåring när hennes far dog och gav sig ut i förvärvslivet. Greta började som tvålflicka på en rakstuga men fick snart plats på varuhuset Pub. Redan efter ett halvår beordrades den vackra flickan att posera i vårens kappmodeller, som hon annars lärt sig sälja.

Eftersom hon hade tydliga modellanlag fick hon också fotograferas för hattar i varuhusets reklamkatalog 1921. Det var i den katalogen som Tullbergs reklamsfilmsavdelning upptäckte den unga skönheten som fick assistera den då kända aktrisen Olga Andersson i en reklamfilm om kläder. Man blev så nöjd att hon sedan fick ”huvudrollen” i en film för Konsumtionsföreningen i Stockholm.

Klassfoto med lilla Greta, 9 år gammal.  Hon står i sjömansklänning högst upp i mitten.
Klassfoto med lilla Greta, 9 år gammal.
Hon står i sjömansklänning högst upp i mitten.

1922 kom chansen att filmdebutera på riktigt i regissören Erik A Petschlers film Luffar-Petter. Nu ställdes den unga flickan plötsligt inför ett mycket svårt val. Hon bad sin chef på Pub om tjänstledighet men fick till svar: ”Ni får välja det ena eller det andra. Det mycket osäkra skådespelaryrket eller också den trygga anställningen som försäljare.”

Vi vet alla vilken väg hon valde. Hon provade för filmrollen och fick den. Och i augusti samma år provade hon in till Dramatiska Teaterns elevskola tillsammans med bland andra Mimi Pollak och Alf Sjöberg. Greta Gustafsson var en av fyra som antogs bland ett åttiotal sökande. Ett lovande resultat, tyckte mamma och syskonen som från det ögonblicket ställde sig mer positiva till hennes ”teatergriller”.

 

Den 6 juni 1925 anlände Greta Garbo och Mauritz  Stiller till New York med S/S Drottningholm.
Den 6 juni 1925 anlände Greta Garbo och Mauritz
Stiller till New York med S/S Drottningholm.

Det blev Mauritz Stiller som skapade begreppet Greta Garbo. Den kände filmaren skulle filma Selma Lagerlöfs roman Gösta Berlings saga med Lars Hanson i titelrollen. Greta Gustafsson fick efter en lyckad provfilmning rollen som den unga grevinnan Elisabeth Dohna. Filmen hade premiär 1924 och med ens var Greta Garbo ett stort namn i Sverige.

På inrådan av Mauritz Stiller hade hon nu bytt sitt alltför vanliga efternamn. Hösten 1924 reste hon med Mauritz Stiller till Berlin för att övervara filmens Tysklandspremiär. Även där blev den en stor succé. Mauritz Stiller sammanförde Greta Garbo med den unge tyske regissören G W Pabst, som gav henne en ledande roll i sin film Den glädjelösa gatan 1925, en av de största tyska filmsuccéerna någonsin.

198098_lowresFör Greta Garbo betydde Berlintiden dock främst att hon fick träffa den amerikanske MGM-chefen Louis B Mayer. Han var inte överdrivet imponerad av ”den knubbiga unga svenskan med de stora fötterna”. Men han ville engagera Mauritz Stiller och denne menade att han i så fall fick ta ”den knubbiga” på köpet. Något tveksamt fick Greta Garbo ett treårskontrakt med MGM.

Från Stockholm gav sig Greta Garbo och Mauritz Stiller med Svenska Amerikalinjens fartyg Drottningholm över Atlanten. Nu skulle svenska Greta Garbo erövra Hollywood! Fast anspråkslös som hon var hade hon nog inte så stora tankar om sig själv.

Greta GarboMauritz Stiller blev dock inte den som regisserade Greta Garbo i hennes första Hollywoodfilm. Visst var det tänkt så, men svensken blev ganska snart ovän med filmbolaget och regijobbet togs över av en Monta Bell.

Greta Garbos amerikanska debutfilm hette Virveln (1926). Här spelade hon en spansk bondjänta som blev en berömd primadonna men också övergavs av sin stora kärlek. Filmen, som bygger på en roman av den spanske författaren Vicente Blasco Ibáñez, blev en stor kassasuccé främst tack vare Greta Garbo. Hon uppfattades som sval och på något vis ovanlig och ansågs helt klassa ut sin motspelare Ricardo Cortez.

Greta Garbo som lättsinnig glamourgirl. Hennes sista film  Tvillingarna från 1941 blev ett riktigt fiasko. Efter det drog hon sig tillbaka från offentligheten.
Greta Garbo som lättsinnig glamourgirl. Hennes sista film Tvillingarna från 1941 blev ett riktigt fiasko. Efter det drog hon sig tillbaka från offentligheten.

Intresset för Greta Garbo ledde till att hon snabbt fick göra ytterligare två filmer. I Fresterskan överglänste hon likaså sin moatjé Antonio Moreno, men det var först med Åtrå mot John Gilbert och Lars Hanson som hon blev ordentligt uppmärksammad även av filmkritikerna. Här var hon sannerligen förförisk som markisinnan Felicitas von Rhaden, som orsakade split mellan två gamla vänner.

1927 klev Greta Garbo så in i rollen som Anna Karenina i Edmund Gouldings filmatisering av Leo Tolstojs roman. John Gilbert var älskaren greve Vronsky och spelade över mer än någonsin enligt eftermälet. Nästa amerikanska film blev En gudomlig kvinna, regisserad av Victor Sjöström. Filmen handlade egentligen om den franska teaterns största diva Sarah Bernhardt och hennes många kärlekar. Motspelare var Lars Hanson.

Mellan 1926 och 1929 hann Garbo spela in ett tiotal stumfilmer i Hollywood. Den sista blev Jacques Feyders Kyssen, en melodram om en ung kvinna som var olyckligt gift med en äldre man och förälskade sig i en yngre. Det blev MGMs sista stumfilm.

Mamma Anna mötte sin berömda  dotter på Sverigebesök.
Mamma Anna mötte sin berömda dotter på Sverigebesök.

Den 6 oktober 1927 var det premiär i USA för Jazzsångaren med Al Jolson. Den fick status som den första ljudfilmen, även om den inte hade ljud hela filmen igenom. Hursomhelst blev den en jättesuccé. Detta att höra någon tala och sjunga från vita duken var överväldigande.

Men ljudfilmen innebar också stor mänsklig tragik. En hård, för att inte säga skoningslös, gallring av det etablerade skådespelargardet inleddes och många av Hollywoods stora försvann från film­duken för att aldrig mer återvända.

Man var också rejält orolig vad gällde Greta Garbo. Hennes första ljudfilm, 1930, Clarence Browns Anna Christie, efter en pjäs av Eugene O’Neill, lanserades stort med utropet ”Garbo talar!”. Och efter de första replikerna kunde en hel värld dra en lättnadens suck – inte minst Garbo själv. Hennes röst med den pikanta brytningen blev en attraktion. Filmen handlade om en ung kvinna med tvivelaktigt förflutet som förälskar sig i en något äldre sjöman spelad av Charles Bickford. Det gjordes även en tysk version året efter med Garbo i titelrollen men med tyska skådespelare i övrigt.

1930-talet blev Greta Garbos stora decennium då succéerna följde slag i slag. Och hon försågs med nya och hetare manliga motspelare. Inledningsvis i Susan Lennox mot nykomlingen Clark Gable och mot Ramon Novarro i Mata Hari, båda 1931, i Grand Hotel mot John och Lionel Barrymore och i Som du vill ha mig mot Melvyn Douglas, båda 1932.

I Drottning Christina från 1933 gjorde Greta Garbo sin absolut finaste dramatiska prestation. Motspelaren John Gilbert, som ansågs ha en alltför gäll röst för sina roller som förste älskare, åkte ut efter denna film – trots att hans och Gretas kärleksscener var väl så passionerade. Man kan förstå om biopubliken blev väldigt konfunderad då de inte längre fick se filmens största kärlekspar tillsammans. Deras heta romans åren innan hade vandrat flitigt i presspalterna världen över och 1927 hade de varit väldigt nära att gifta sig. Men till nöjespressens stora förtvivlan dök Greta Garbo aldrig upp i kyrkan.

1935 kom den mycket omtyckta nyinspelningen av Anna Karenina i regi av Clarence Brown. Rollen som den tragiska Anna tycktes nu vara skräddarsydd för Greta Garbo. Den har senare filmats fleras gånger, bland annat med Vivien Leigh 1947, men Greta Garbos version har stått sig ytterst väl.

1937 gjorde Greta Garbo ännu en av sina berömda rollger i George Cukors vackra snyftare Kameliadamen efter Alexandre Dumas den yngres roman. Här mot en ung och tjusig nykomling i Hollywood, Robert Taylor. Greta Garbo gjorde den tuberkulossjuka parisiska kokotten Marguerite Gautier och spelade helt ut Hollywoods tidigare tolkare av rollen, som Theda Bara (1917) och Alla Nazimova (1921).

Året efter succén personifierade Garbo Napoleons polska älskarinna i Marie Walewska mot sammetsögde Charles Boyer. Garbo var sval och ljuv i denna kostymfilm, som då var en av de mest påkostade Hollywoodfilmerna.

Först 1939 mötte man komediennen Greta Garbo. I Ninotchka var hon en strikt sovjetisk kommissarie som kom till Paris för att läxa upp och hämta hem några handelsattachéer, vilka hade gjort sig rejält hemmastadda i det parisiska lyx- och nöjeslivet. Naturligtvis föll hon själv platt för en charmig, manlig representant (Melvyn Douglas) för det dekadenta västerländska samhället. Filmen, regisserad av Ernst Lubitsch, lanserades med orden ”Garbo skrattar!” – och svenskan visade sig vara en helt fantastisk komedienn.

1941 kom så George Cukors komedi Tvillingarna, MGMs försök att lansera Greta Garbo som en banaliserad glamourgirl. Här spelade hon en dubbelroll, hon var dels skidinstruktören Karin Borg, dels mrs Blake, gift med Larry Blake (Melvyn Douglas). Filmen blev ett fruktansvärt fiasko. Inte minst ekonomiskt men Greta Garbo vägrade att minska sitt kontrakterade gage om 250 000 dollar, vilket MGM bad henne om. Och efter detta varken talade eller skrattade Greta Garbo längre på film.

Nu byggdes myten om ”Den gåtfulla” upp – främst av Greta Garbo själv, om man ska vara ärlig. Efter fiaskot med Tvillingarna drog hon sig alltså tillbaka. Japanerna anföll den amerikanska flottbasen Pearl Harbor och USA gick med i andra världskriget, vilket berörde Greta Garbo väldigt illa. Hon såg världen förändras och beslutade sig för att aldrig mer filma. Hon blev amerikansk medborgare 1951. Så småningom övergav hon Hollywood och flyttade till New York. Syntes till en början med den tidens jetset men tillbringade främst sin tid i trädgården eller på promenader med goda vänner.

Sina sista år levde Greta Garbo avskild från omvärlden, hon sas lida av kronisk depression och diabetes. Hon hade aldrig velat prata om sina anförvanter, men de var där hos henne då hon blev allvarligt sjuk i slutet av 1980-talet. Den 15 april 1990 avled hon i lunginflammation, 84 år gammal. Greta Garbo ligger begravd på Skogskyrkogården i Stockholm.

Andra stjärnor vi minns

Anita Ekberg