Vår underbara semester på gården

Vår underbara semester på gården

Lars-Ewe Nilsson minns sina besök på gården i Hålanda, Västergötland, där han och familjen tillbringade semestern under några år i mitten av 50-talet. Gården ägdes av Severin Karlsson och visst känner vi doften av djur, hö och sommarkaffe!

Barndomens somrar i Hålanda (nära Nygård, norr om Älvängen) finns tydligt kvar i mitt minne. I ladugården hade Severin sina 3–4 kor, sin häst och sina höns. På ett övre loft förvarades höet. Vi var med och såg när man slog klövern med lie, reste höstackar och de längre varianterna. Vi var med och fick åka högst upp i hölasset, när det kördes till ladugården.

Kul kackel. Jan-Åke leker med gårdens höns i det inhägnade området. Varje år när semestern var slut så fick vi slakta en höna som mamma Anna-Lisa ryckte fjädrarna av och tömde på innehåll. Sedan blev det en härlig söndagsmiddag.
Kul kackel. Jan-Åke leker med gårdens höns i det inhägnade området. Varje år när semestern var slut så fick vi slakta en höna som mamma Anna-Lisa ryckte fjädrarna av och tömde på innehåll. Sedan blev det en härlig söndagsmiddag.

Vi hörde hönsen kackla och tuppen gala.Min bror Jan-Åke och jag fick vara med när några hönor nackades med yxa. Min då 4–5 årige bror blev alldeles chockad (troligen även jag), dels av blodet, men även av att några hönor utan huvud flaxade eller trippade iväg några meter, innan de föll ihop.

Dasset låg i en liten byggnad och delade utrymme med två grisar. Man hörde dem under sig och då trodde jag att de också gick där bajset trillade ned. Vet inte om det var så, eller om något plank under huset skiljde dem från ”det som föll”. Severins fru, Ada, gav oss barn mellanmål (som min mamma inte visste om) i form av smörgås med mycket egentillverkat smör, kryddat med massa strösocker som pålägg!

Härliga hölass. Få företeelser är väl så förknippade med gammal svensk sommar som ett hölass med häst. Severin Karlsson med dottern Clary och jag är på väg till ladugården med vårt lass.
Härliga hölass. Få företeelser är väl så förknippade med gammal svensk sommar som ett hölass med häst. Severin Karlsson med dottern Clary och jag är på väg till ladugården med vårt lass.

Ett annat minne är den lilla affären som låg nära Hålsjön (vi snackar verkligen om LITEN). Någon gång i veckan kom en buss till gården. En buss som innehöll en mindre butik invändigt. Den sålde sådant som inte fanns eller kunde lagerhållas i den lilla butiken, tror jag.

Jag lärde mig simma under en av dessa somrar, i Hålsjön, och fiskade med Severin på kvällarna. Det var tyst och rogivande. Bara naturens egna ljud med hoande ugglor. Kanske någon hund som skällde och råmande kor och ett avlägset brummande från en moped. Detta var på landet med enbart små grusvägar och innan bilen blev var mans egendom.

 

Söndagskaffe. Gissar att det här är en söndag, lördag var ju arbetsdag. Sällskapet sitter i skuggan i Severins trädgård med byvägen i bakgrunden. Severin är mannen i vitt vid bordets bortre ände, hans fru Ada sitter till höger i förgrunden.
Söndagskaffe. Gissar att det här är en söndag, lördag var ju arbetsdag. Sällskapet sitter i skuggan i Severins trädgård med byvägen i bakgrunden. Severin är mannen i vitt vid bordets bortre ände, hans fru Ada sitter till höger i förgrunden.

Sedan mitten av 60-talet har jag tillbringat somrarna ute på Orust, först i mina föräldrars då köpta stuga vid Lavösund, sedan i en egen köpt liten stuga någon kilometer därifrån. Den har kvar sin 60-talsstandard och utseende, så kanske har somrarna i Hålanda påverkat mig på något sätt, även som vuxen. Dessutom har jag alltid gillat naturen och föredrar att tillbringa fritiden i lantlig miljö.

larsewe_lowres

Fotofantast sedan barnsben
Namn: Lars-Ewe Nilsson, 67 år.
Bor: Mölndal.
Familj: Hustru, två barn och två barnbarn.
Bakgrund: Pensionär, har tidigare jobbat bland annat inom Göteborgs Skol- och Utbildningsförvaltning med statistik och administration.
Hobby: Mitt fotointressse har jag troligen ärvt efter min far Evert Nilsson. Min första egna kamera fick jag vid konfirmationen. Sedan har kameror alltid följt mig i livet. Har under de senaste fyra åren scannat mina cirka 14 000 diabilder, alla mina 5 000 papperskort, liksom min faders album med hans egna och ärvda foton. Håller nu på att scanna min frus album.

Kommentarer