Vackra emaljskyltar väcker minnen till liv

Vackra emaljskyltar väcker minnen till liv

Stilfulla emaljskyltar har idag blivit eftertraktade samlarobjekt och betingar ett högt pris på marknaden. Lennart Ek från Falköping har garaget fullt med nostalgiska skyltar.

Hemma hos Lennart Ek i Falköping är garageväggarna täckta med vackra skyltar från olika tidsåldrar och företag. Han har alltid samlat på olika saker, men skyltar blev han intresserad av för några år sedan. I dag har Lennart mellan 70 och 80 skyltar.
– Tidigare hade jag alla emaljskyltar utanpå garaget, men när jag byggde om tog jag in alla, vilket kanske var ett klokt beslut, säger han. Enligt Lennart har det blivit svårare att hitta lite ovanliga skyltar, eftersom det finns fler samlare och därmed har värdet också stigit. Emaljskyltar har varit vanliga på affärernas husväggar och på järnvägsstationer. De kunde också vara uppsatta i väntsalar. En del skyltar sattes upp på magasinsbyggnader och ladugårdar. Lennart Ek märker att folk känner igen vissa skyltar och har minnen förknippade med dem.

I boken Tunga varumärken skriver antikvitetsexperten Peter Pluntky att emaljskylten gick i graven när den traditionella lanthandeln försvann, men samtidigt vaknade intresset för gamla skyltar. Många har specialiserat sig på vissa typer av skyltar, som till exempel gör reklam för choklad, matvaror eller drivmedel. Bilhistoriker samlar på bensinskyltar och de som inreder en gammal lanthandel samlar skyltar som passar till de varor som de samlar på. I dag, menar Pluntky att emaljskyltar börjar bli en bristvara, därför görs kopior av äldre skyltar, vilket kan vara svåra att skilja från originalet. En skylt med en ”läkerolgubbe” kunde på 1960-talet kosta en hundralapp. I dag kan en bra skylt ligga på mellan 8 000 till 10 000 kronor, skriver Pluntky.

Han skriver vidare, att tillverkningen av emaljskyltar är tidskrävande och komplicerat och fordrar stor yrkesskicklighet och noggrannhet, eftersom skyltarna är uppbyggda i olika skikt och varje färgskikt måste brännas separat. Processen gör att en emaljskylt ger en lysande effekt. Motiven på skyltarna skapades förr med hjälp av schabloner som gav skylten dess speciella reliefkaraktär. I dag använder man screentryck, en metod som innebär att man inte behöver bränna skylten för varje färg. Nackdelen med denna metod är att emaljskyltens ursprungliga reliefkaraktär går förlorad, menar Pluntky.

Numera finns det några få företag som tillverkar emaljskyltar i Sverige, bland annat Sprakareds emaljverk och Emaljskyltfabriken Svea AB, som båda ligger i Västergötland. Sprakared grundades 1893 och är det näst äldsta emaljverket i landet. De tillverkade bland annat de klassiska skyltarna Mobiloil, Kanolds choklad, Orancia apelsindryck, BP:s sköld samt den gula postskylten. Emaljskyltfabriken Svea hade sin storhetstid under 1930-talet när de tillverkade reklamskyltar för Vita Tvätt-Björn, Lazarol-Lazrin, Pommac och Örebro Kex.