Trätofflan kommer och går: I dag vill alla vara toffelhjältar!

Trätofflan kommer och går: I dag vill alla vara toffelhjältar!

På 70-talet gick var och varannan i träskor, det hörde tidsandan till. Dessa bastanta skor har följt med oss svenskar i hundratals år men få anade väl att trätofflan återigen skulle bli högsta mode.

Det måste ha varit nån gång under sent 60-tal. Toffelmakare Andersson satt i trädgården med bar överkropp i sommarvärmen och spikade tofflor. Svettpärlorna trängde fram i pannan och rann längs med den raka kraftiga näsan, ut på tippen. Emellanåt drog han bort dem med utsidan av handen. Brorsbarnen på besök följde varje droppe med stort intresse.

träskobarn. Klassiska 70-talsannonser där alla barnen klätt sig snyggt i färgglada träskor.
Träskobarn. Klassiska 70-talsannonser där alla barnen klätt sig snyggt i färgglada träskor.

De tillskurna svarta och bruna läderbitarna låg i blöt i ett stort aluminiumkar intill honom. Han spikade bestämt och vant, knep fast de små piggarna som ovanlädret skulle fästas med, mellan läpparna. Snabbt gick det och till sist fäste han den lilla remmen som dekoration vid trätofflans öppning, som pricken över ett i. Varje gång brorsbarnen träffade honom, hade de ett par sprillans nya trätofflor på fötterna när de åkte därifrån. De andra tofflorna sålde han och frun på marknader runt om i Skåne. Redan romarna använde träbottnar med remmar, men de täckte inte hela foten. Med lite god vilja kan man jämföra dem med de nutida heta träskosandaletterna av flera märken. Många olika typer av skor har hittats i skandinaviska utgrävningar från vikingatid och medeltid. Kängor och stövlar i läder med slejfar och snörning. Men inga träskor. Trä ruttnar och brinner bra och sopar effektivt undan spåren efter sig. Därför är det svårt att exakt veta när de först började tillverkas. När industrialismen satte fart på allvar i Frankrike, fick de en särskild betydelse. Under 1800-talet var franska hantverkare så upprörda över att bli ersatta av spinnmaskiner, att de kastade sina träskor på dem. Träsko på franska heter sabot och därifrån kommer ordet sabotage.

träskor på fötterna. Göken var ett gammalt original och här drar han sin fru på kärran. Bilden är tagen på 1920-talet i närheten av Kvarnarp utanför Tranås. Bilden tillhör Christina Hansson, Gustafs.
Träskor på fötterna. Göken var ett gammalt original och här drar han sin fru på kärran. Bilden är tagen på 1920-talet i närheten av Kvarnarp utanför Tranås. Bilden tillhör Christina Hansson, Gustafs.

Träskor användes flitigt i bondesamhällets Sverige redan under 1700-talet, vanligast var de i våra södra landskap. I Skåne kallades de träbonnar. Toffelmakare gjorde dem av al-, björk- eller bokträ och några satte på ovanläder som var snällare mot fötterna än det kantiga träet. Dräkthistorikern Tonie Lewenhaupt berättar att man i större hushåll köpte in träskor in till pigor och drängar. Även de som satt på fattighusen försågs med de praktiska skodonen. Trots sin enkelhet kunde de som inte hade råd med stövlar, känna sig rätt klädda i ett par välhållna träskor eller – tofflor, även vid högtider som till exempel begravningar.

kom och köp! Träskoförsäljare går runt i Skåne och erbjuder sina träskor. Fotot är taget omkring 1900 och kommer från den Stjernbergska samlingen.
Kom och köp! Träskoförsäljare går runt i Skåne och erbjuder sina träskor. Fotot är taget omkring 1900 och kommer från den Stjernbergska samlingen.

I en artikel från 1950-talet berättar Sigvard Karlsson i tidningen Norra Skåne, om en träskomakares vardag vid förra sekelskiftet. I byn Norra Rörum bodde då cirka 1 000 invånare, 150 av dem gjorde träskor under vinterhalvåret. 15 procent av byns invånare var alltså invigda och kunniga i detta hantverk, även om det inte var deras huvudsakliga sysselsättning, ofta var man mångsysslare. Norra Rörum var inget specialfall; i alla småbyar med självaktning bodde minst en träskomakare. Det fanns även användningsområden för uttjänta skor i trä. Man hämtade glöd i dem, då kallades de glöaträsko. Om det fanns ett ovanläder, kunde man använda den som mjölkho åt katten. I mer sällsynta fall kunde en välbevarad sko göras om till en träskofiol. Fram till andra världskriget var det självklart att sticka fötterna i ett par träskor om man arbetade i fabrik eller i lantbruket. Så praktiskt att slippa det eviga böket att dra på och av sig stövlarna eller snörandet av skor!

Trätofflan fick återigen en renässans på 1970-talet; en helt moderiktig ensemble kunde vara en kort, tajt, gul tröja, bruna manchester-v-jeans och vita perforerade trätofflor därtill. I mitten på 2000-talet slog det till igen, men då fanns ett otal varianter att välja mellan. Högklackade träskotofflor prydde fötterna på kändisar och de som gillade prickar eller koskinnsmönster kunde också bli tillfredsställda. Denna skånska skobeklädnad har spritt sig ut över världen; numera hörs trätofflor klappra på stadsgatorna i Sydafrika, Turkiet och Ungern.

Träskofiol1

Svårt och tungt att spela träskofiol
Träskofiolen var en slags fattigmansfiol, en riktig fiol kostade mer än vad en spelman hade råd med. När man satte på ett lock på en träsko fungerade gropen i skon som klanglåda. Greppbrädan sattes vid hälen och så vilade man undersidan av skon mot vänster arm när man spelade. Allra vanligast var träskofiolen under 1800-talet, men fanns redan hundra år tidigare. På 1900-talet fick den nytt liv när Källnatrion blev rikskänd. En av medlemmarna, Sven Jönsson från Västra Torup, var träskomakare. Efter trions spelningar på Skansen i början av 1900-talet, då de även spelade träskofiol, vaknade efterfrågan och trion började tillverka och sälja egentillverkade. Vissa håller instrumentet mot hakan som en vanlig fiol, men det gör inte riksspelmannen Elna Carr, uppväxt i en spelmansfamilj. I stället håller hon den med träskotån riktad in mot vänster armhåla. 2013 vann hon VM i träskofiol, anordnat för första gången av Skånes spelmansförbund. Enligt henne, som också är klassiskt utbildad på violin, är det svårt och tungt att spela träskofiol.

Kommentarer