Tänka sig, helt ledig med full lön! För 70 år sedan var semestern bara en dröm för de flesta

Tänka sig, helt ledig med full lön! För 70 år sedan var semestern bara en dröm för de flesta

Sommaren 1946 gav sig det unga paret Bengt och Anna-Maria iväg från Karlskrona och trampade västerut genom Blekinge. Cyklarna var fullpackade och siktet inställt på Danmark. Gränsen var öppen igen. De var ivriga. Äventyret väntade.

Bengt var varvsarbetare och Anna-Maria växeltelefonist och nu skulle de vara lediga med full betalning, tänka sig!

Naturligtvis gav de sig av på cykel. Vid den här tiden fanns uppskattningsvis 1,5–2 miljoner cyklar i Sverige, medan bilarna inte var fler än cirka 50 000. Den som ville iväg någonstans på semestern tog cykeln eller möjligen tåget. Att över huvud taget ha semester hade bara varit en självklarhet i några år.

Vår allra första semesterlag trädde i kraft den 1 juli 1938. Den berättigade alla anställda i Sverige till tolv dagars ledighet, och med lediga söndagar blev det två veckor.

Innan dess hade semester bara varit förunnat vissa, framför allt högre tjänstemän och andra med ansedda och välbetalda yrkesgrupper. Genom särskilda avtal hade de 2–3 veckors ledighet, en del till och med mer. Vid mitten av 1930-talet hade även vissa arbetare med kollektivavtal lyckats förhandla sig till sju dagars semester.

Anna-Maria Danielsson på cykelsemester 1946, här vid Trolle Ljungby slott. Resväskan fick duga som cykelväska.
Anna-Maria Danielsson på cykelsemester 1946, här vid Trolle Ljungby slott. Resväskan fick duga som cykelväska.

Men i allmänhet hade vanligt folk bara kunnat räkna med de fyra dagar som arbetarskyddslagen rekommenderade. Dagarna brukade läggas ut vid midsommar och på så vis blev det vanligen en vecka att pusta ut på. 

En sak som bekymrade myndigheter, politiker och folkbildare då allmän semester var på väg att bli verklighet, var vad den lediga tiden skulle användas till.

Farhågan var att folk bara skulle festa och lata sig och därmed slarva bort tiden. Ett ideal om friluftsliv och sunt leverne växte fram och det märktes inte minst på den stora utställningen Fritiden som hölls i Ystad sommaren 1936. I utställningskatalogen angav självaste kronprins Gustav Adolf riktningen för svenskens lediga tid då han skrev:

”Under fritiden skola både själs- och kroppskrafter stärkas och utvecklas. Må vi då se till att vi så organisera både vår fritid och hela vår livsföring, att varken kroppen eller själen förtvinar, utan att de vardera få vad de behöva för att vi skola bli goda, sunda och harmoniska människor.”

Den tillfälliga tältplatsen ligger någonstans i norra Skåne. Fästmannen Bengt Steen tog bilderna.
Den tillfälliga tältplatsen ligger någonstans i norra Skåne. Fästmannen Bengt Steen tog bilderna.

Knogande västerut över grus och kullersten stärkte alltså Bengt och Anna-Maria sina kroppar helt enligt den nya tidsandan.

Även själarna fick sitt då de bland annat besökte den stora sevärdheten Trolle Ljungby slott mellan Sölvesborg och Kristianstad. Och när kvällarna kom letade de upp någon lugn plätt i naturen för sitt rangliga bomullstält och fullbordade bilden av sunda svenskars stärkande friluftsliv.

Någon campingplats kunde de knappast hoppas på. Den organiserade campingen tog fart först några år senare. En tredje semestervecka infördes 1951 och under 1950-talet ökade antalet bilar från en kvarts till en miljon. Allt fler familjer började åka land och rike runt på semestern med tält i bakluckan eller på taket, och under detta decennium anlades hundratals campingplatser i landet.

Under 1950-talet fick Sverige upp farten ekonomiskt. Industrin skrek efter folk och den materiella standarden steg.

Campingplatserna blev allt mer bekväma och välutrustade och så blev även campinggästerna. Tälten blev för trånga och började så småningom att ersättas av husvagnar. 3 000 registrerade husvagnar i början av 1960-talet ökade till nästan 60 000 på bara tio år.

Under samma tid ökade antalet sommarstugor från cirka 180 000 till över 400 000. Sådan vidlyftig lyx kunde Bengt och Anna-Maria knappast ens föreställa sig där de trampade fram genom norra Skåne sommaren 1946. Men de var ändå föregångare när det gällde svenska semestervanor. Väl framme i Helsingborg, eller Hälsingborg som det stavades då, äntrade de nämligen Öresundsfärjan och begav sig utomlands.

Skepp ohoj! Båtsemester på 50-talet.
Skepp ohoj! Båtsemester på 50-talet.

Efter en liten rundtur på Själland nådde de så småningom Köpenhamn där de ambitiöst avverkade sevärdheter och gick på det märkvärdiga Tivoli. Ingen av deras vänner hade varit där och de kände sig som pionjärer.

Resandet utomlands började ta fart i början av 1950-talet. Vanligast var att åka på gruppresa med tåg, buss och båt. Den allra första charterresan med enbart flyg gjordes 1955 (se separat artikel) och det var startskottet till en typ av resande som blev enormt populärt. 

I mitten av 1960-talet slog en annan semesteraktivitet igenom på allvar. Folk började åka skidor utför på vintern, framför allt på sportlov och påsklov. Under Stenmark-epoken på 1970-talet exploderade antalet skidliftar, pister och fjällstugor i Sverige. Även Alperna blev ett populärt resmål, både med buss och med flyg.

Annars var skidåkning inget nytt för gemene man. Som så många andra hasade både Bengt och Anna-Maria fram ”på platten” när det fanns snö. De verkligt intresserade följde med på bland annat Skidfrämjandets (nuvarande Friluftsfrämjandet) tågresor till Storlien och Riksgränsen, som kom igång på 1930-talet.

Båtliv har också länge varit en kär semestersyssla för svensken. Fram till början av 1960-talet tuffade eller seglade man fram i snipor, campingbåtar, petterssonbåtar, folkbåtar och andra skapelser i trä. Sedan kom mer snabbtillverkade båtar i glasfiber, ”plastbåtar” i folkmun, och antalet båtar i sjöar och längs kuster ökade snabbt.

Det är bara i Sverige som semester betyder ledighet. Själva ordet har använts sedan 1700-talet och avsåg från början militärers lediga tid. På andra språk betyder ordet vanligtvis ”termin”, vilket säkert har lett till en del förvirring när resande svenskar försökt förklara vad de gör utomlands.

Drömresor. Sällskapsresor med tåg och flyg tog fart på 50-talet.
Drömresor. Sällskapsresor med tåg och flyg tog fart på 50-talet.

Den nya ledigheten

1 juli 1938 klubbades den första semesterlagen och gav alla minst två veckors semester.
1951 utökades den lagstadgade semestern till tre veckor.
1963 kom den fjärde veckan.
1977 beslutades om dagens semesterlag, som alltså ger oss rätt till fem veckors semester.

På väg ut i världen med charterflyg, nytt på 50-talet.
På väg ut i världen med charterflyg, nytt på 50-talet.

Upptäck världen med charter

Ordet ”charter” får många att rysa av vällust. För miljontals svenskar är en veckas frihet på en sandstrand långt söderut en lika självklar semesterupplevelse som jordgubbar och abborrmete.

I dag förknippas charter med flyg, men de första svenska charterresorna gick på landbacken.  Till exempel arrangerade Brodin Touring bussresor till Spanien 1950 och Europa Resor tog svenska turister ända till Teneriffa med tåg och båt 1952. På den tiden sade man ”sällskapsresor”, och andra populära mål var Holland och Frankrike. Färdmedlen var buss, tåg och båt.

Det råder oklarhet om när den första svenska charterresan med flyg till en destination i solen ägde rum. Enligt Charterhistoria av Thomas von Seth skedde premiären den 23 mars 1955 då ett plan av typen Vickers Viking lyfte från Bromma med 26 passagerare. Målet var Mallorca, resan varade i 16 dagar och kostade 1 095 kronor. Planet fick mellanlanda för tankning på vägen och i Marseille fick resenärerna övernatta eftersom planet inte fick flyga nattetid.

Resformen blev snabbt populär. I januari 1956 gick det första charterflyget från Sverige till Kanarieöarna. Resan blev äventyrlig med mellanlandning för tankning i ett snöigt Barcelona och övernattning i marockanska Tanger. Framme på Teneriffa hälsades resenärerna välkomna med röd matta och musikkår.

Sedan rullade det på. 1970 åkte drygt en halv miljon svenskar på charter och fem år senare nästan dubbelt så många.

Att resorna blev så omåttligt populära berodde på det låga priset, enkelheten och tryggheten. Att sedan det genuina och originella var utblandat med Gevaliakaffe och matsedlar på svenska gjorde inte så mycket. Det fanns alltid någon liten strand, någon liten restaurang och någon liten butik ”dit inga turister brukade komma” och där rödbrända svenskar smickrades av ”special price for you, my friend”.

Till långt in på 1970-talet gick charterflygen framför allt till Medelhavet och Kanarieöarna, men även till Portugal och Marocko. För många svenskar har Mallorca, Rhodos, Benidorm, Costa del Sol och Gran Canaria blivit klassiska resmål och viktiga semesterminnen

 

 

Kommentarer

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *