Han hade låda på magen…

Han hade låda på magen...

Med korvgubben kom vår förkärlek till snabbmat. En varmkorv i steget eller en mosbricka på nattkröken stillar än vår värsta hunger. En vana som började i slutet av 1800-talet då korvmadammerna lockade med nattkorv.

KorvDet var korvgubben som banade väg för den svenska snabbmaten. Varmkorven gjorde snabbt succé när försäljningen flyttade ut på gatorna efter Stockholmsutställningen på Djurgården 1897. Där hade korvmadammer serverat den första varmkorven i landet. Ofta var korvstånden placerade under lyktstolpar så att kunderna skulle se att äta kvällstid. Herrarna tog gärna en ”nattkorv” som korven kallades innan den fick namnet ”varmkorv”. För kvinnor dröjde det däremot innan det ansågs lämpligt att äta på gatan. När andra världskriget bröt ut hade korvgubben blivit ett självklart inslag i samhället, men nu kom hinder i form av köttransonering. Myndigheterna ansåg inte att det fanns skäl för gatuförsäljning av korv, och begränsade försäljningen. ”Allmänheten bör äta hemma, korvsäljarna söka sin försörjning genom skogsarbete,” sade en företrädare för den så kallade Livsmedelskommissionen till tidningen Korvhandlaren. Räddningen hette fiskkorv, en kupongfri vara som gjordes på fiskar som knorrhane och fjärsing. Den lär faktiskt ha slunkit ner relativt lätt. Efter kriget fortsatte myndigheternas styvmoderliga behandling av branschen. Ketchup fanns inte på marknaden när lag om vad som fick serveras i kioskerna stiftades. Som en följd av det fick ketchup i många år endast säljas efter särskilt tillstånd. Eller i smyg… Tillstånd att sälja korv gavs för den delen i princip bara till personer som av medicinska skäl annars hade svårt att försörja sig, en regel som gällde från 30-talet och in på 80-talet.

LidköpingsFolkparkGrillkorven slog igenom på 60-talet och satte rejäl fart på försäljningen – men den gav senapen problem. Den fetare grillkorven gjorde att senapen halkade av, något som lär ha lett till både ordväxling i luckan och en och annan kemtvätt. Slangordet för korv med senap blev också ”slang med halka”. Från senapens håll gick det inte att göra något åt saken. På vissa håll såldes korv med skåra för senapen. Andra varma korvgubbar la senap och ketchup i brödet och grillkorven ovanpå. Brödet som tillbehör kom till vid Världsutställningen i St. Louis i USA 1904. En försäljare blev arg när kunderna inte lämnade tillbaka grytlappshandskar att hålla korven i, och lät sin svåger som var bagare baka bröd för ändamålet. Korvbröden annonserades som den ätbara servetten. Länge bakades de sedan av degslattar som blev över i bagerier på tid som var över. I Sverige kom två bagare på att de kunde starta ett bageri specialiserat på korvbröd 1957. Företaget Korvbrödsbagaren var fött. Bagarna åkte ut och letade efter kiosker som kunde bli kunder. På kvällarna låtsades de själva vara kunder och frågade var brödet kom ifrån. Om det var från en konkurrent sade de tvärt nej och gick till nästa korvkiosk. På så sätt lanserade de sitt bröd. Inte så rent spel kanske, men korvkioskbranschen lär ofta ha gått sin egen väg.

NettansCentrumkioskPulvermoset dök upp på 50-talet, efter att den svenska armén haft problem med potatisförsörjningen. Arméförvaltningen gjorde först experiment med tillverkningen men tog sedan kontakt med Herbert Felix för att få ordning på processen. Felix sysslade egentligen med gurkor, men var nu i England som officer – och engelsmännen hade använt pulvermos i ökenkriget. Felix köpte en brittisk anläggning, uppbackad av Arméförvaltningen som tecknade kontrakt på fem år. Pulvermoset lade de i beredskapslager som åts upp av militären. ”En otrolig flopp”, ”det var fruktansvärt” och ”rena klistret” var omdömen som hördes innan pulvermoset äntligen blev ärbart på 60-talet. Svenska armén och Herbert Felix lyckades bättre med Bostongurkan, som är en svensk uppfinning och en riktig klassiker i korvkiosken. Felix lade in gurkorna hela på sin ättiksfabrik vid andra världskrigets början, men så blev det felskörd och produktionen var i fara. Då köpte han tio ton gurka. Osett. Gurkorna visade sig ha fel form för att läggas in hela och tanken föddes att skiva dem och sälja som smörgåsgurka. Det blev upprinnelsen till Bostongurkan. När man skivar gurkorna för inläggning blir det nämligen ändbitar över. I USA stötte Arméförvaltningens utvecklingschef Sixten Holmquist på den traditionella relishen. Han ringde omedelbart hem och rapporterade om den hackade grönsaksblandningen. Sedan satte produktionen av Bostongurka fart.

Nattkorv2Hamburgaren hade länge varit populär i USA när den fick svensk premiär på utställningen H55 i Helsingborg 1955. Mässbesökarna kunde köpa stekt färsbiff serverad mellan två rostade brödskivor med en skiva rå lök som tillbehör. Produkten betraktades som en av den amerikanska imperialismens värsta symboler. Den började säljas i kioskerna trots klen kvalitet, pannbiffar som egentligen var avsedda för skolorna kunde vara vad leverantörerna hade att erbjuda. De sålde inget vidare i luckan. Men med tiden utvecklades produkten. Sibylla lanserade Olympiaburgaren i samband med sommar-OS i München 1972, året därpå öppnade hamburgerkedjor och det blev det stor hamburgervåg.

Korvkioskerna hade sin största guldålder på 1960- och 70-talen. Korvgubbarnas låda förbjöds av hälsoskäl 1972 – men hyllades musikaliskt med Owe Thörnqvists låt ”Han hade låda på magen” eller ”Varm korv boogie” redan 1959. ”Korvmojjen” var samlingsplats efter bion eller dansen och för motorburen ungdom, ”raggarna”. Sortimentet var länge enkelt: kokt eller grillat, mos eller pommes frites plus några gurksorter. Det var hela sortimentet och det var vad de flesta efterfrågade. Därav den stora succén.

Källa: Korv, mos och människor
av Leif Eriksson, Korvkiosken av Eva Levin.
Tidningen Servicehandlaren, The Movie.
Svensk Servicehandel & Fastfood 100 år.
Korvboken av Karl-Olov Arnstberg & Anders Björklund.

Läs mer