Solveig Aplander Rosencrantz– för alltid trogen lottakåren

Solveig Aplander Rosencrantz– för alltid trogen lottakåren

Solveig har varit med i den Svenska Lottakåren i 56 år och genom sitt stora engagemang fått kungliga medaljer för det arbete hon utfört. Det började med att det inte fanns så mycket att göra i Jämshög.

I Solveig Aplanders lägenhet i centrala Helsingborg bjuds det på kaffe och hembakade kakor. På matsalsbordet ligger foton från förr och tidningen Lottanytt, som inte längre finns. I lilla Jämshög i Blekinge där hon föddes fanns inte mycket att göra på fritiden. Inspirerad av sin farfar, som var militär, fick hon i 20-årsåldern nys om Lottorna.
– 1961 gick jag med i Olofströms lottakår och när jag sedan flyttade till Karlshamn blev det kåren där, säger Solveig.

Kompis. Solveig och hennes egen lottadocka iförd den traditionella klädedräkten och lotta-
kluten märkt SLK.

Valet stod mellan att bli Lotta i marinen, flyget eller armén och eftersom hon kände en äldre dam som var armélotta föll sig valet naturligt. Det var armélotta hon kom att bli. Plötsligt blev hennes liv spännande, först skickades hon till Lottaskola i Varberg på utbildning för att senare tjänstgöra som stabsassistent.
– Där fick jag lära mig disciplin, klockan 22 skulle vi vara hemma på rummen annars blev det en prick i protokollet. Jag har alltid varit en korrekt person, som tycker om ordning och reda. Vi lottor fick inte ha röda naglar eller höga klackar, säger Solveig.

Men lite smink har alltid gått bra. Innan hon möter andra vill Solveig gärna lägga makeup i form av läppstift och eyeliner. Hon är en chic dam, som är intresserad av både fina kläder och utseende. Under sina aktiva år i lottakåren var det tjänstgöring både helger och kvällar på försvarsstabens sambandscentral. Iklädd den gråa lotta-dräkten satt Solveig på kontoret och ombesörjde ärenden som att skicka lägesrapporter och allehanda meddelanden.
– Kläderna fick vi gratis. Den grå dräkten kompletterades med en barett, den huvudbonad som vi alla bar på den tiden, säger Solveig.

I det civila arbetade hon som sekreterare åt laboratoriechefen på Karlshamns Oljefabriker och en dag på jobbet mötte hon en ung man, sin blivande man Bengt. Han läste på Tekniska Högskolan i Stockholm för att bli civilingenjör och inför sin examen praktiserade han på Solveigs arbetsplats. Det blev giftermål och två små pojkar föddes i rask takt. När maken fick arbete i först Landskrona och så småningom Stockholm följde Solveig med. I Stockholm passade hon på att utbilda sig till sekreterare inom företagshälsovård. Och på fritiden var det lottorna som lockade och Solveig blev kårchef i Hässelby under nio år. Men efter tretton år i Stockholm gick flyttlasset till Helsingborg i Skåne där hon fann en ny lottakår.
– Var jag än har bott har jag gått med i ortens kår. Mellan åren 1987 och 2017 har jag varit ordförande i Hälsingborgs Armélottakår. Våren 2017 blev hon hedersledamot och sitter fortfarande kvar i styrelsen.
– Jag ser fram emot Lottornas 100-årsjubileum i Hälsingborgs Lottakår. I år fyller vi 92, säger Solveig och ler glatt.

Modelottor. Under 1960-talet fick lottorna mer tidsenliga dräkter.

När Minnenas Journal kommer på besök är hon iklädd en lotta-klänning från 1940 och till den bär hon lotta-kluten, och mörka skor och strumpor. På klänningen har hon fäst hedersledamotbroschen.
– Jag har alltid varit en nyfiken person, och jag har velat göra en insats. Det känns mycket fint att ta emot pris för det man har kämpat för, då blir man inspirerad att fortsätta ännu ett tag. Solveigs engagemang inom lottakåren har gett henne både en kunglig silvermedalj och en kunglig guldmedalj år 2000. Hans Majestät Konungens medalj är en Hovmedalj, instiftad redan år 1814, och som tilldelas svenska och utländska medborgare för särskilda förtjänster.
– En anledning till att jag stannat i kåren så länge är den fina sammanhållningen mellan kvinnor i alla åldrar, säger Solveig. Sedan en tid tillbaka har det gått trögt att värva nya lottor, men nu ser det ut att vända. I år har flera nya unga lottor anmält sig och är nu igång med olika utbildningar. Alla kvinnor som vill engagera sig i det svenska försvaret eller är intresserade av krisberedskap och av att öka tryggheten i sitt närområde är välkomna att vara med. Något som Solveig brinner extra för är att informera om hur viktigt det är att ha beredskap hemma inför en oväntad kris, när ens eget hushåll blir utan ström eller dricksvatten. Sedan en tid tillbaka sponsras hon och en lotta-kollega av Myndigheten för samhällsskydd och beredskap när de föreläser om hur man klarar sig om det blir kris. Solveig har en lista på allt som bör finnas i hemmet för att klara sig under minst 72 timmar.
– Man ska alltid ha batterier i reserv och gärna en femliters-dunk med vatten.

Vänner. Solveig och Margareta Olander firar 90-årsjubileium med Hälsingborgs Armé­lottakår.

Hemma hos Solveig finns också brandvarnare och spritkök samt tomma dunkar för att fylla på nytt vatten från vattenstationer. Solveig möter ofta människor som känner stor oro över vädret som förändras med översvämningar och stormar som följd, och över ökande terrorism och sabotage. Hennes viktiga arbete som Lotta har betytt väldigt mycket både för henne själv och för dem hon möter.
– Jag har en väldigt viktig och trevlig fritidssysselsättning, säger Solveig.

Har många barnbarn att ta hand om
Namn: Solveig Aplander Rosencrantz.
Född: 23 januari 1940.
Familj: Gift, 2 vuxna barn, 5 barnbarn.
Yrke: Före detta administratör inom Företagshälsovården.
Intressen: Familjen, föreningsliv/ lottor, Inner Wheel (kvinnligt nätverk), antikviteter, heminredning, mode, promenader, resor och att läsa böcker.

Lottasången
Gå fram under fanan i guld och blått, se uppåt du svenska kvinna.
Gå fram för den bygd, där din vagga stått låt aldrig din låga förbrinna.
Då skogen susar av minnen och sång, som i dröm hör du Sveriges stämma.
Och når den ditt hjärta, du vet en gång att här är ditt land, du hör hemma.