Slagkraftiga pensionärer lever upp: ”Efter första passet fick jag sova en hel natt”

Slagkraftiga pensionärer lever upp: ”Efter första passet fick jag sova en hel natt”

Tre alerta kvinnor studsar runt i ringen och måttar med högern. De har funnit ny kraft på Narva Boxningsklubb där de går under namnet Grå Pantrarna. Slag­kraften sitter kvar i både käft och nävar.

Svetten lackar i pannan. Lena Westin och Pia Norling höjer upp garden och blockerar ett slag.
– Den här träningen är för hård för ungdomar, skrattar Lars-Åke Weman.

Glada gubbar. Trivselfaktorn är skyhög trots att de bara slåss.

I källarlokalen hänger stora boxningssäckar från taket och vid boxningsringen i mitten av rummet samlas deltagarna. På Narva Boxningsklubb tränar de Grå Pantrarna. Här är alla pensionärer och vissa började boxas redan som unga.
– Jag var 17 år när jag började, berättar Lars-Åke. Då såg man upp till Ingemar Johanson och Muhammad Ali. Ullacarin Linquist började förra hösten. Hon har sportat hela sitt liv men har aldrig tidigare hittat rätt. Förrän nu.
– Det här är så jävla roligt! Det är stenhård träning men man kan anpassa det lite efter hur mycket man orkar. Jag har tänkt så många gånger att ”idag jag ska ta det lite lugnt”, men sen dras man med. Narva Boxningsklubb startades år 1930 av två 18-åringar som ville lära sig självförsvar. På den tiden var det vanligt att det blev bråk mellan ungdomar som bodde i olika stadsdelar i Stockholm. I dag kommer folk hit i alla åldrar för att lära sig träna och det sägs vara den enda klubben i Sverige, kanske till och med världen, där personer som är över 60 år får boxas.
– Det finns en viss föreställning om att man är för gammal när man är pensionär. Det är en grundinställning som många har om äldre. Men man lär sig ju mer och mer, menar Lars-Åke.

När passet börjar springer gruppen runt boxningsringen. Snart ska de upp i ringen för att sparra och slåss.
– Många yngre som kommer hit tror först att det inte är riktig träning vi håller på med, de blir alltid lika förvånade över hur hårt det är. Men vad har de föreställt sig då? Att vi sitter på en pall och försöker boxas? Det kan man ju undra, säger Lars-Åke och skrattar. För riktig träning är det. Efter uppvärmningen paras de ihop två och två och turas om att sparra och slå. Snart slår de på boxningspåsarna så att svetten rinner ner över ryggen. Efter det är det armhävningar och situps. Men det är inte bara träningen som lockar. Mellan hårda slag och tuff träning har många nya vänskapsband knutits i boxningsklubben.
– Vi går alltid och fikar efteråt. Det är ett sånt skönt gäng, man träffar så många nya människor, berättar Ullacarin.

Kämpar. Gruppbild på gänget som känner sig som unga igen efter ett träningspass.

Förra hösten flög 13 av deltagarna tillsammans till New York för att besöka den legendariska boxningshallen Gleason’s Gym. Där har världsmästare som Jake LaMotta, Muhammad Ali och Mike Tyson tränats upp sedan år 1937 och nu fick de Grå Pantrarna lära sig ett och annat av den kvinnliga världsmästaren Alicia Ashley. Boxningsgruppen växer men några bidrag blir det inte från Riksidrottsförbundet.
– De glömmer också bort åldringarna. Det här gör lika mycket nytta som vilken annan idrott som helst gör för yngre människor. Men vi får ingenting, berättar Lars-Åke. För många deltagare har hälsan förbättrats avsevärt. Sven-Erik Sandström fick en stroke men har blivit mycket bättre tack vare träningen. Efter de Grå Pantrarnas pass boxas även personer med Parkinsons. Jeanette Johansson är en av dem.
– Efter att jag hade tränat här fick jag sova en hel natt för första gången utan medicin, berättar hon. Men att boxas som kvinna var det inte tal om under 50- och 60-talen, när många av de kvinnliga deltagarna i de Grå Pantrarna var unga.
– Då var det mycket mer uppdelat på vad killar och tjejer gjorde. Jag fick åka konståkning, spela vollyboll och åka skidor, berättar Lena. Tack och lov har tiderna förändrats; hos de Grå Pantrarna tränar män och kvinnor tillsammans. Men en annan uppdelning i samhället sticker fortfarande i ögonen.
– Det här snacket om pensionärer, det känns 1800-tal. Det är så konstigt att man ska delas in i ett fack bara för att man har gått i pension. Det är som att de tror att vi ska mata duvor och spela boule nu, säger Lars-Åke.

De menar att pensionärer och ålder inte är, vad det en gång var.
– Våra föräldrar kändes som tanter och farbröder när de var i vår ålder. De tog på sig rollen med käpp och stela kläder, menar Lena. Men när man åldras är det ju kroppen som gör det, här inne känner jag mig fortfarande som ”Lena 25 år”. Och man säger ju att 70 är det nya 50, ler hon. Att lägga boxningshandskarna på hyllan är det inte tal om.
– Det är nyttigt för alla människor att träna balans, reaktion och tankeverksamhet. Särskilt för oss som dansar omkring i livets tredje och sista rond, skrattar Lars-Åke och torkar svetten ur pannan.

Tuff boxning för en billig penning
Klubb: Narva Boxningsklubb.
Startades: År 1930.
Kostnad: 1 400 kr per termin, för de Grå Pantrarna.
Adress: Frejgatan 32, Stockholm.
Kontakt: Telefon 08-30 63 71 eller Narva.com.