Vackra skärgård!

Vackra skärgård!

IMG_14_35311omIMG_14_35418om

Fantastiskt havslandskap puttrar förbi. Små rödavita stugor vid havskanten, bärskog, klippor och stränder.  Allt är näst intill orört. Inte så konstigt att min franske vän vill ut i skärgården!

Jag och Susanna packade våra väskor och tog med honom ut. Susanna hade spanat in ön Grinda, som låg bara en timme från Waxholm. Så äntligen fick jag ha på mig min skärgårdsscarf! Den jag hittade på loppisturnén On the flea i våras. Jag skulle gissa att den är från 50-talet och den har alla Stockholms skärgårdsbåtar handtryckt på sig. Helt fantastisk!

När vi vandrade in på den vackra ön som har både skog och fina ängar kvar så insåg jag att den har sett nästan likadan ut i flera hundra år. Stora ekar, låga buskar och öppna fält. Man tror att Grinda har varit bebott sedan 1500-talet, och man vet att några bönder köpte ön under början av 1800-talet för att ha sitt jordbruk här.

Vi älskade det vi såg. Runt kröken sken det gula Wärdshuset emot oss. Det byggdes i jugend-stil år 1905. Men då var det inte ett värdshus, det byggdes som rent sommarnöje av Nobelstiftelsens första direktör Henrik Santesson. Man kan alltså ana att han hade lite pengar på sig. 
IMG_5883om IMG_5881om

Tyvärr hann han bara njuta av det i sju år. Han dog år 1912 men det värmer mitt hjärta att byggnaden är så otroligt välbevarad. Inuti finns det mörk vacker träpanel. Stora eldstäder i sten och vackra kakelugnar. Vi bestämde oss för att det var här vi skulle äta vår lunch. Om du skulle passera ön någon gång, vilket du verkligen borde göra om du är vid Stockholms skärgård, så har jag ett tips. Boka bord så fort du har klivit av båten! Det är nämligen många stora sällskap som kalasar här. Vi hade tur och fick precis plats vid ett tremannabord.

Utanför är det vacker havsutsikt och på väggarna sitter gamla skärgårdsminnen uppsatta från tiden då det här var ett hem. Hemskt trevligt!

IMG_5970om
IMG_6021
Sen gick vi upp bland klipporna. Vi hittade svamp, lingon och blåbär. Vi såg ekorrar leka i träden och tog oss ut till en öde strand. En fantastiskt fin stenstrand. Här latade vi oss i timmar. Kris sprang orädd ut i det kalla havet med oss och kände isvattnet krypa upp till midjan. Runt oss fanns skogen och horisonten var färgad av det blåa havet. Nåja, så blått som det blir i Sverige. Det iskalla vattnet kändes snart som ljummet.

På kvällen kunde vi sitta vid en liten strandkrog med filtar och se solen gå ner. I en tidning från år 1944 läste jag att man hade hoppats på att Grinda skulle bli en tillflyktsort för de som bara reste över dagen och för de som ville stanna länge. Och jag tänkte att precis så blev det. Att åka iväg en dag för att skapa nya minnen på nya platser gör att det känns som att man är på semester. Hädanefter blir det minst en skärgårdstur per sommar. Bland underbara, perfekta sommardagar och fina kamrater.IMG_5985om IMG_14_35414om

IMG_14_35264om1
Foto: Susanna Lindeborg och Leone Serrander.