Skandalgreven Jan Bernadotte: Hans vilda liv retade gallfeber på kungahuset

Skandalgreven Jan Bernadotte: Hans vilda liv retade gallfeber på kungahuset

Jan Bernadotte har jobbat som diskare, skrothandlare, krog­ägare och spionerat i DDR. Som vän av livets goda har han spenderat miljoner på ”bilar, brudar och båtar” – allt medan hela kungasläkten har vänt honom ryggen.

Jan Bernadotte tar emot på den pittoreska Karl-Johansgården utanför Stjärnhov i Sörmland. Han är lång och ståtlig och ser bra ut för sina 72 år. Han talar på ett vårdat sätt som skvallrar om en uppväxt i den blåblodiga högreståndsmiljö han föddes i, men blandar upp det med en stor portion charm och buspojksglimt i de pigga ögonen.

Jans far hette Lennart Bernadotte (känd för blomsterslottet Mainau i Tyskland), vars far i sin tur var prins Wilhelm, son till Gustav V och gift med den ryska storfurstinnan Maria Pavlovna. Med ett så imponerande släktträd skulle säkert de flesta rätta in sig i ledet och värdigt frambära de stolta familjetraditioner som hör ätten Bernadotte till. Men inte Jan Bernadotte. Faktum är att han i mångt och mycket gjort precis tvärt emot vad man förväntar sig av en kunglig person, född med den välbekanta silverskeden i munnen.
Jans memoarer bär undertiteln Kungasläktens svarta får och den är kanske inte helt överdriven.

Att läsa boken är en lika förbluffande som underhållande bergochdalbana, men man får också en inblick i hur ett barn som inte ses av sina föräldrar och lämnas lite vind för våg lätt kan hamna snett i tillvaron. Sedan kanske just det här Bernadottebarnet hade en ovanligt stor äventyrslust och aptit på livet.

– Man kan nog säga att jag alltid varit en rebell vare sig det handlat om skola, regler eller etikett, säger Jan och plirar med sina blå ögon.

– Traditioner som att bada och klä om före middagen, vilket var brukligt i familjen, var något jag alltid hatade under min uppväxt. I skolan trivdes jag heller aldrig, jag kände mig instängd och sparkade bakut. Någon av de olika bokstavskombinationer man sätter på människor i dag hade förmodligen passat in på mig som ung. Jag hade väldigt svårt att sitta still, säger Jan.

Jan Bernadotte här 10 år, berättar att han som barn hade mycket svårt att sitta still.
Jan Bernadotte här 10 år, berättar att han som barn hade mycket svårt att sitta still.

Som liten lämnades Jan tidigt av föräldrarna som flyttade till Tyskland för att renovera och bygga upp slottet Mainau till det blomsterparadis det snart blev känt som. Hemma i Sverige avverkade den unge greven den ena fina privatskolan efter den andra, men var han än hamnade vägrade han foga sig i regelverket. Vilket ledde till problem, bråk och till och med relegeringar. Precis som författaren Jan Guillou har Jan Bernadotte hemska minnen av internatskolan Solbacka:

– Pennalismen på internatskolorna var minst lika utbredd då som nu. Man förväntades passa upp på de äldre eleverna, putsa deras skor, gå och handla cigaretter och dylikt. Vägrade man blev man straffad. Vid ett tillfälle blev jag bunden vid ett träd och piskad av de äldre eleverna för att jag vägrade gå ärenden åt dem.

Räddningen för den ”föräldralöse” Jan  kom när han vände sig till farfar prins Wilhelm på slottet Stenhammar utanför Flen. Prinsen tog sig an den olycklige sonsonen och skrev ett brev till rektorn på Solbacka för att få slut på trakasserierna av sin skyddsling, dock utan resultat.

– Till slut insåg mina föräldrar hur illa det stod till med mig och jag fick flytta ner till dem på Mainau.

– I Schweiz tog jag sedermera min examen på skolan École supérieure des commerce och började jobba med marknadsföringen av turistattraktionen Mainau, säger Jan. Vid sidan av jobbet hade den unge greven också en viss faiblesse för vad han kallar ”bilar, brudar och båtar” – ett intresse som verkligen inte var gratis. Men pengar var aldrig ett problem.

– Så fort jag behövde kontanter gick jag till min far som skickade mig vidare till sin förvaltare, herr Rottweiler. Jag kunde få ett par tusen D-mark varje gång, vilket naturligtvis var väldigt bekvämt. Men det gjorde också att jag aldrig fick lära mig pengars värde. Det fick jag däremot senare i livet när pengarna tog slut – för det gjorde de.

Jan i mitten omgiven av mamma Karin Nissvandt och fjärde hustrun Maritta till höger. Till vänster systern Cecilia med sin dåvarande man Hans-Jörg Baenkler.
Jan i mitten omgiven av mamma Karin Nissvandt och fjärde hustrun Maritta till höger. Till vänster systern Cecilia med sin dåvarande man Hans-Jörg Baenkler.

När Jans älskade farfar prins Wilhelm gick bort hade han testamenterat en miljon D-mark till sonsonen – i dagens penningvärde en bra bit över tio miljoner kronor. På rekordtid var pengarna borta och merparten gick just till de tre b:na.

– Jag har alltid gillat snabba bilar. Till skillnad från min syssling kung Carl Gustaf har jag dock aldrig åkt fast för fortkörning, skrockar Jan.

– Jag har också tävlat i både banracing och backrace. På den tiden hade man ingen sponsring så det är klart att det kostade en del om man ville vara med och konkurrera. Även äktenskapen var snabba och kostade en del, vilket sammantaget ledde till att relationen med pappa Lennart, som blivit mer och mer ansträngd på grund av Jans sorglösa leverne, nu kraschade totalt.

– När pappa fick veta att jag gjort slut på arvet rann bägaren över. Han slängde sin ena sko efter mig och bad mig dra åt h-e.

Utan vare sig jobb eller ekonomiskt skyddsnät fick Jan nu finna sig i att försörja sig som en ”vanlig människa”, en uppgift han med friskt mod tog sig an runt om i Tyskland.

– Jag har alltid känt mig mer hemma med vanligt folk än i societeten så för mig var det egentligen inga problem att också ha ett vanligt jobb, säger Jan. Han arbetade bland annat som diskare, vinagent och restaurangägare. En tid jobbade han som skrothandlare tillsammans med sin dåvarande svärfar som sålde kasserade gamla stridsvagnar till Sydamerika. Det mest udda jobbet den svenske greven hade var dock tveklöst uppdraget som spion i det forna DDR.

– Jag blev kontaktad av en man från den västtyska underrättelsetjänsten som menade att jag genom mitt svenska medborgarskap kunde röra mig tämligen obehindrat i Östtyskland. Han gav mig ett armbandsur med inbyggd kamera och bad mig ta bilder på en sovjetisk helikopterbas. Vi körde långsamt förbi och ryssarna, som trodde att jag hälsade på dem när jag höll upp handen med min klockkamera, vinkade glatt tillbaka, skrattar Jan. Trots att uppdraget genomfördes med gott resultat såg han inte sig själv som en framtida ”Jan Bond” och avslutade snabbt sin karriär som hemlig agent.

Jan och systern Cecilia buggar loss så att Mainaus väggar skakar.
Jan och systern Cecilia buggar loss så att Mainaus väggar skakar.

Jans något brokiga liv och udda vägval ledde till att relationen med den kungliga släkten blev allt mer frostig. Totalt iskall blev den när Jan gjorde sitt kanske mest omskrivna felsteg – något han fortfarande djupt ångrar.

– En tysk affärsman sökte upp mig och ville att jag skulle adoptera honom mot en summa pengar. Efternamnet Bernadotte och grevetiteln som följde med på köpet skulle öppna dörrar för honom i affärslivet menade han. Min ekonomi var lite skral vid tillfället så dumt nog tackade jag ja.

Sedan dröjde det inte länge innan telefonerna på Mainau började ringa. I andra luren fanns ilskna människor som blivit blåsta på pengar av en ”greve Gerhard Bernadotte av Wisborg”. Till råga på allt hade den tyske bedragaren lagt ut en stor bild på Drottningholms slott på sin hemsida. Hovet var minst sagt upprört, pappa Lennart rosenrasande och för den övriga släkten var Jan nu en icke-person.

Allt var dock inte  nattsvart. Hemma i Sverige fanns Karl-Johansgården som en tillflyktsort från allt kaos och det är i en av flyglarna han sedan många år bor med sin sjunde fru, Gunilla. Att döma av hur lyckliga de verkar är det sannolikt sista gången som Jan har stått framför prästen. ”Kungasläktens svarta får”? I dag framstår Jan Bernadotte snarare som en glad grå panter.

Porträtterad med sin första fru, Gunilla. Det skulle bli några till…
Porträtterad med sin första fru, Gunilla. Det skulle bli några till…

Gift för sjunde gången

Namn: Carl-Johan (Jan) Gustaf Wilhelm Bernadotte af Wisborg.
Född: 9 januari 1941 i Stockholm.
Yrke: Pensionär som också driver företaget Bernadotte & Falk som erbjuder DNA-tester för personer som misstänker att de har Bernadotteblod i ådrorna.
Familj: Gift med Gunilla, i sitt sjunde äktenskap, och har fyra barn från tidigare förhållanden.
Memoarer: Gav 2006 ut boken Jan Bernadotte – kungasläktens svarta får, där han berättar om sitt händelserika liv och den ansträngda relationen till sin far och släkten Bernadotte.

Barnaskaran Bernadotte. Från vänster: Marie-Louise, Jan och lilla Cecilia i knät på den äldsta systern Birgitta.
Barnaskaran Bernadotte. Från vänster: Marie-Louise, Jan och lilla Cecilia i knät på den äldsta systern Birgitta.

Släktens våldsamma och dramatiska historia

Jan Bernadottes släkt på farmors sida letar sig ända ned till Katarina den stora på 1700-talet. Under Rysslands dramatiska historia har fem av släktens anfäder mördats.
Släktleden letar sig fram till vår nuvarande kung genom farfars bror, Gustav VI Adolf som fick fem barn. Den förstfödde och vår nuvarande kungs pappa, Gustaf Adolf, dog tragiskt i ett flygtillbud på Kastrup 1947.
Lennart Bernadotte, Jans pappa, övertog efter sin far Wilhelm godset Mainau, beläget på en ö i Bodensjön i Tyskland. Under Lennarts ledning förvandlades godset till ett världsberömt blomsterparadis.

 Jans senaste affärsidé är att låta folk DNA-testa sig för att se om de är en Bernadotte.
Jans senaste affärsidé är att låta folk DNA-testa sig för att se om de är en Bernadotte.

Lever på om kungligt blod finns i ådrorna

Sedan några år tillbaka driver Jan företaget Bernadotte & Falk som genom DNA-prover kan säkerställa om folk som misstänker att de är ättlingar till någon i släkten Bernadotte verkligen är det. Som referensmaterial används givetvis Jan själv.

– Jag är inte den enda i släkten som har haft ett gott öga till kvinnor så det är klart att det har fötts ett och annat barn ”utanför ramarna”, skrattar Jan. Filmaren Oscar Hedins underhållande dokumentär Blått blod från 2010 (som kan ses på TV4 Play) följer fyra män som med hjälp av Jan Bernadottes DNA äntligen ska få reda på om de har kungligt blod i ådrorna eller inte. Hur det går? Ja, den svenska tronföljden är i alla fall i dagsläget oförändrad. Allt medan Jan Bernadotte framlever sina dagar i högönsklig välmåga och verkar trivas ganska bra med livet.

Maria Pavlovna.
Maria Pavlovna.

Farmor Maria lämnade familjen

Jan Bernadotte föddes in i en redan skandalomsusad familj. Hans farmor, den ryska prinsessan Maria Pavlovna, skapade rubriker när hon 1914 tog ut skilsmässa och lämnade sin make, prins Wilhelm, och den då femårige sonen Lennart. Lennart, som uppfostrades som prins på Stockholms slott, miste sedan sin titel och sin plats i tronföljden när han 1932 valde att gifta sig med en borgerlig kvinna, Jan Bernadottes mamma Karin Nissvandt. Titeln ”Greve av Wisborg” tilldelades han 1951 av sin fars syssling, storhertiginnan Charlotte av Luxemburg.