Reformer som gjorde skillnad: Guds bud ställdes mot den nya tidens frihet

Reformer som gjorde skillnad: Guds bud ställdes mot den nya tidens frihet

Efter sekel av tvång hur vi skulle förhålla oss till religionen beslutade Sveriges riksdag 1951 att var och en av oss var fria att själva välja den tro som passade oss bäst.

Demonisk präst. Gösta Ekman spelade präst i Konstgjorda Pompe, en revy av Hasse & Tage från 1963.

I mitten av 1900-talet då Sverige började förvandlas till ett välfärdsland kom religionen alltmer att förlora sitt grepp över våra själar. Statskyrkan hade då i sekler regerat och reglerat vår trosuppfattning efter den Lutherska katekesen.

1952 var det fritt att gå ur statskyrkan utan att konvertera till ett annat trossamfund, vilket var början till slutet för statskyrkan. Ett halvt sekel senare skulle skilsmässan mellan stat och kyrka bli definitiv och ordet statskyrka försvinna ur ordböckerna. Då Gustav Vasa på 1500-talet tog strid mot kyrkans starka ställning flyttade han den politiska och ekonomiska makten till staten och med sin bibel ”avsatte han påven”. Luthers protestantiska lära blev nu allenarådande i Sverige och andra trosuppfattningar bestraffades med döden eller landsförvisning. Om staten var den politiska makten blev religionen kittet som höll själarna i herrans tukt och förmaning. Det dröjde till andra hälften av 1800-talet innan staten började tillåta andra trosinriktningar där frikyrkliga förkunnare predikade sina läror trots att de var illa sedda. Sakta började kyrkans absoluta makt uppluckras i takt med att samhället förändrades. Det stilla lantlivet upplöstes då städernas industrier fick landsbygdens folk att söka sig nya möjligheter och i den smältdegel det innebar möttes nya åsikter och fick bränsle. Statskyrkan kunde inte längre stå emot med att åkalla syndarnas eviga fördömelse. Friheten i att komma ifrån det trångsynta gav luft åt tanken att frigöra sig från en dömande gud och istället forma sitt eget liv efter egna förutsättningar där religionen kom att framstå som en tvångströja, snarare än något lovande.

Då den nya tidens politik handlade om ett bättre liv för dagen, stannade kyrkan kvar i löftet att erbjuda ett bättre liv efter döden. Samhällets utveckling sprang ifrån kyrkan, vårt behov av att ifrågasätta och bli fri i tanken var starkare. En logisk följd blev den religionsfrihetslag som en enig riksdag antog 1951 för att lämna över det religiösa till var och en efter förstånd. Även om vi i dag är ett sekuliserat land utövar vi fortfarande kristna ritualer så som konfirmation, dop och bröllop.

 

”Jag vill, den korta tid jag lefver, göra hvad jag kan för att befria vårt folk från kristendomens vidskepelse, myter och gudar och få folkets religiösa behof tillfredstäldt på ett bättre sätt än f.n. sker.”
Viktor E. Lennstrand kallades Hädar­yngligen och dömdes till fängelse på Långholmen för hädelse.

”Största faran för religionsfrihet och all annan frihet ligger ännu i dag i sådana riktningar, som sätter det opersonliga över personligheten och är färdiga att offra allt, sig själva och mänskligheten för ett system, en institution, en lära.”
Ärkebiskopen Nathan Söderblom i ett tal 1915.