Ralph Lundsten – pionjär inom den elektroniska musiken

Ralph Lundsten – pionjär inom den elektroniska musiken

Med rötterna i trollskogen och huvudet långt ut i rymderna har Ralph Lundsten gjort musik, konst och film av alla sina fantasier. Hans kompositioner har älskats av folk över hela världen. 

”För att få möjlighet att bygga Pink Palace bjöd jag in banken när jag hade kändisfester. När de såg kändisarna skåla tänkte de väl att det gick bra för mig. Så jag gick de lån jag behövde.”
”För att få möjlighet att bygga Pink Palace bjöd jag in banken när jag hade kändisfester. När de såg kändisarna skåla tänkte de väl att det gick bra för mig. Så jag gick de lån jag behövde.”

Ett av de levande konstverken var en kärleksmaskin. En specialbyggd synthesizer som mätte resistansen i huden och gav utslag därefter. Efter anvisningar beställde Ralph Lundsten den av en kärnfysiker. Folk stod i kö till ”sexofonen” för att få ljusen i den stora målade tavlan att blixtra.
– Man höll i en kula och tog på en annan människa med den andra handen. Graden av effekt berodde på hur starka känslorna var. Om ett nyförälskat par höll i kulorna och kramades och pussades blev det jättestarka reaktioner i ljus och ljud. Apparaten mätte verkligen känslostormar, säger Ralph Lundsten.
– Jag drömde om det okända. Jag var nyfiken på livet och ville avslöja livets hemligheter. Genom mitt skapande kunde jag upptäcka nya världar, och både glömda och drömda.

”Det har gjorts många TV-dokumentärer om mig. Här sitter jag i min himmelsäng 1973”
”Det har gjorts många TV-dokumentärer om mig. Här sitter jag i min himmelsäng 1973”

En annan gång på nationalmuseum på 1960-talet gjorde Ralph Lundsten med några andra konstnärer ett hav av plastremsor som tätt hängde ner från taket. Den som gick in i platshavet såg ingenting och stötte ihop med uppställda konstverk och andra människor. Installationen ställdes till och med ut i New York.
– När den fanns i Stockholm dök kung Gustaf VI Adolf upp och ville gå in ensam i plasthavet. Efter en kvart kom kungen ut och var så statiskt elektrisk att håret stod spikrakt åt alla håll. Glasögonen satt på sned och leendet var brett som en fiollåda. Konstnär, tonsättare och filmare. I 60 år har Ralph Lundsten använt olika kombinationer och uttryck för sina fantasier, sin vilja att skapa och dela med sig av en större värld. Ofta med ”rötterna djupt förankrade i den nordiska trollskogen och huvudet långt ut i rymderna”. Barndomens starka intryck och känslor har hängt med på resan.
– När jag var ung hemma i Norrbotten cyklade jag ut i mörkret varje natt för att dela ut morgontidningar, och även när det var 40 grader kallt. Då hade jag rymden och norrskenet ovanför mig, och det var en enorm upplevelse. Och trollskogen var den jag cyklade tre mil i varje gång, berättar Ralph Lundsten.
– Som ensamt barn började jag tidigt intressera mig för rymden och meningen med tillvaron och vad som händer sedan. Och i trollskogen finns våra glömda världar, och naturens alla kloka levnadsregler som våra förfäder levde efter. Vilket jag inte minst har belyst i mina natursymfonier.

”Jag älskade köket och matrummet i Pink Palace. Jag brukade skämtsamt kalla det för Proteinlaboratoriet.”
”Jag älskade köket och matrummet i Pink Palace. Jag brukade skämtsamt kalla det för Proteinlaboratoriet.”

Minimalistisk elektronmusik, musik för baletter, kompositioner till film, konstverk och installationer. Och tonsättningar för meditation och återhämtning. Vid ett tillfälle gav Apoteket ut en kassett med Ralphs musik för kontemplation och själslig läkning. Men främst hans elva nordiska natursymfonier (utgivna från 1972 fram till 2009) har gett stor allmän uppmärksamhet. Uppskattningen sträcker sig vitt internationellt. På 1980-talet gjordes exempelvis ett radioprogram i Kina om Ralph Lundstens musik i en kanal som hade 800 miljoner lyssnare.
– Den första natursymfonin, Strömkarlen, gjorde jag till Stockholmsoperans 200-årsjubileum, och nummer två Johannes och huldran uruppfördes på operan i Oslo. Svensk musik har jag aldrig kallat den, det har varit lite mer än så. Därför fick symfonierna namnet nordisk natursymfoni. Norden är ett större område som jag är väldigt fäst vid. Det är mitt land, min mark, säger Ralph Lundsten som skrivit en så ansenlig mängd som 659 opus, det vill säga klassiska musikverk.
– Jag kom från en väldig tyst värld. Under min uppväxt fanns inte konst, litteratur och musik alls. När jag hade flyttat till Stockholm på 1950-talet hörde jag en stråkkvartett på radion en kväll. Det var som att dra upp en rullgardin för mig. Jag tänkte: ”Här är ju alla de nyanser och mångfalden i livet som jag har saknat!” Jag köpte genast notpapper och började komponera. På egen hand lärde jag mig harmonilära och kontrapunkt och så vidare. Lyssnade och härmade.

Parallellt kom en teknisk apparat som inte hade funnits tidigare – hemmabandspelaren. Ralph observerade att man kunde vända rullbandet bak och fram och köra det i olika hastigheter så att det blev rundgångseko och andra effekter.
– Den elektroniska musiken var världar som jag inte hade hört förut. För mig var det nya sättet att skapa musik perfekt. När jag skrev små orkesterpartiturer räckte orkestern till slut inte till för de ljudeffekter jag ville ha. Så hemmabandspelaren blev räddningen och vägen in i en annan musikform. Ralphs första elektroniska komposition tillkom 1959 utan att han egentligen förstod så mycket av vad han hade gjort. Han bara fullföljde idén att tonsätta en av sina dikter, att byta ut orden mot adekvata ljud. Inledningsvis brydde sig få om vad Ralph sysslade med i Andromeda-studion han började bygga upp och använde ända fram till i fjol. Men så hade hans elektroniska komposition Atomskymning premiär på Moderna museet i Stockholm 1965 – och då började betydligt fler öron höra upp.
– Tidigare hade jag fått olika priser för mina ljudkompositioner, men av ljudtekniska och inte musikaliska skäl. Nu fick jag även medvind på andra sätt. Men framgångar har aldrig spelat någon roll för mig, däremot att alltid få skapa eftersom man är mer i kontakt med livet då, säger Ralph Lundsten som genom åren har porträtterats i TV ett tjugotal gånger.

”I Pink Palace byggde jag en Samlåda i stället för att ha soffor och fåtöljer.”
”I Pink Palace byggde jag en Samlåda i stället för att ha soffor och fåtöljer.”

Ralph kom till världen efter kort kärleksaffär som mamma Göta hade. Eftersom Göta hade samma äventyrslust som hennes son kom att ha tillbringade han merparten av barndomen hos släktingar i Ersnäs några mil söder om Luleå i Norrbotten. Där var alla bundna till jorden och jordbruk.

– Vi hade sju kor och hästar på bondgården. Och höns, får och getter. Arbetsdagarna var tio–tolv timmar, även när man var barn. Så jag var egentligen aldrig barn, jag var en liten vuxen. Med det var ingen elakhet, det var så för alla på den tiden. När Ralph som 15-åring köpte en enkel tågbiljett till Stockholm och flydde från torftighet och begränsning i Ernäs tyckte han det var rena skämtet när han fick jobb som typograf. Han hade aldrig arbetat så lite som 48 timmar i veckan. Och dessutom fick han betalt.
– Senare var jag kemigraf på ett tryckeri och den värdefulla klichén till Tre Schilling banco-märket fanns hos mig. Det var lite häftigt, jag hade ju samlat frimärken som barn.
– Men efter att jag hade blivit verkmästare på ett plastindustriföretag och skulle få 125 man under mig hoppade jag av anställningslivet för att i stället satsa på musik och konst. Samtidigt hade jag ju fått nystartade Svensk Filmindustris filmpriser, som gav mycket pengar.

Under 1960-talet var Ralph Sveriges mest prisbelönta kortfilmare och prisades även utomlands. Bland annat fick han Svenska Filminstitutets kvalitetspremium fån 1964 till 1967. Han yrde av sådan skapariver att han samtidigt gjorde manifestationer och andra insatser i konstnärsvärlden, så väl på egen hand som med arkitekter och konstnärskollegor.
– Filmande kom jag i gång med efter att jag köpt en 16-mm-kamera för oerhört dyra pengar. Jag tittade på den och tänkte: ”Det finns i tre-fyra variabler här. Gluggens storlek, ljuset utanför, filmens känslighet och skärpedjupet.” Och så satte jag i gång.

I dag är Ralph Lundstens samlade produktion ett betydande inslag i den svenska moderna kulturhistorien. Folkgunsten blev om inte annat tydlig de gånger den svenska elektroniska musikens anfader var sommarpratare i Sverige Radio, 1981, 1984 och 1989. Alltid högt lyssnarantal och det första året fick Ralph 1 500 lyssnarbrev och vann i popularitet före journalisten och författaren Barbro ”Bang” Alving och författaren Per Gunnar Evander.
– Jag spelade mycket av min musik. Men folk gillade nog min frispråkighet. Jag lustmördade sport, religion, kvinnorörelsen och politiker. En 85-årig dam skrev i ett brev: ”Det här var så roligt att jag kissade på mig. Tack ska du ha!”, säger Ralph Lundsten som menar att han aldrig har sett sig själv som en artist:
– Av den enkla anledningen att för artisten är artisten det viktigaste. För mig har i stället alltid det jag alstrar varit det viktigaste. Det är inte jag som är drömmen. Jag är den som genomför en dröm.

”Jag är väldigt glad över allt jag har gjort genom åren.”

Ralph tog tåget och fann sitt eget liv
Namn: Ralph Harold Lundsten.
Ålder: 80 år.
Yrke: Tonsättare, konstnär, filmskapare och författare.
Bor: I ett rosamålat hus i Saltsjö-Boo öster om Stockholm.
Familj: Hustrun Diana, 43, dottern Lina Linnéa, 7. Tre döttrar i tidigare förhållanden.
Mitt mest avgörande minne: ”När jag som 15-åring satte mig på Stockholmståget för att lämna barndomens värld och finna mitt eget liv!”
En underbar händelse jag aldrig glömmer: ”Strax före min 73:e födelsedag, 2009, föddes min fjärde och ljuvliga dotter Lina Linnea – vilket under!”