”Polis polis potatisgris…” Här är sanningen bakom ramsan

”Polis polis potatisgris…” Här är sanningen bakom ramsan

Uttrycket ”polis polis potatisgris” är inte någon barnramsa utan har sina rötter i första världskrigets kristider, berättar Hans Nyman.

År 1915 fick bönderna i uppdrag att lämna in uppgifter om bland annat sitt spannmål och sin djurbesättning. Men det är väl som det brukar vara, ingen vill frivilligt lämna ifrån sig uppgifter om vad man äger. Min mammas bror Erik jobbade inom stat och kommun och blev gris- och potatisräknare. Det var inte särskilt populärt när han kom på besök, myndigheterna var inte välkomna i sådana ärenden. När Erik och hans kompanjon kom till en gård hände det att dom blev bortkörda med de allehanda tillhygge som fanns på gården, också med vapen av olika slag. Det var då myndighetspersonerna fick skaffa polishjälp för att kunna utföra sitt arbete.

När de närmade sig en gård så ilade en dräng eller en piga iväg och varnade de andra bönderna runtomkring med orden ”polis, polis, potatis och gris”. Då fick grannarna chansen att gömma undan både gris och potatisar. Inget lätt uppdrag för Erik att gå omkring med en polis på gårdarna, med andra ord. De var inte lätt för Eriks mamma, min mormor, heller. Förvisso fanns det ju varken telefon eller något annat modernt, men djungeltelegrafen var igång och det var svårt för mormor att handla av bönderna på torgen mellan Majorna och Kungstorget i Göteborg. Bönderna visste vem som var hennes son och mormor fick höra elakheter om hur hon kunde avla en person som kunde ställa till det så för andra. Allt detta pågick hela tiden under kriget, berättade min mamma för mig under de kvällar på 1950-talet och 1960-talet när det inte fanns någon TV att titta på.

Minns gamla tider
Hans Nyman, Göteborg, är född 1944 i stadsdelen Majorna i Göteborg och har ett bra minne. Han berättar gärna historier från förr och är medlem i föreningen Gamla Majgrabbar. Historien om ”polis, polis, potatisgris” är tidigare publicerad i föreningens tidning.