Pappa Edvin om visdiktaren Olle Adolphson: ”Bäst att du går i skogen och lallar dina visor”

Pappa Edvin om visdiktaren Olle Adolphson: ”Bäst att du går i skogen och lallar dina visor”

Han växte upp i en konstnärsfamilj men pappa Edvin tyckte han passade bättre som jägmästare. Då Beppe Wolgers och Olle Adolphson fann varandra skapade de en låtskatt som vi sjunger än i dag.

Att Olle Adolphson hamnade i nöjesbranschen var inte otippat. Fadern Edvin Adolphson var en av landets främsta skådespelare och även modern Mildred Mehle var skådespelare, och dotter till den berömde impressionistiske konstnären Bernard Folestad. Edvin var aldrig särskilt förtjust i Olles yrkesval, utan hyste länge en önskan om att han skulle bli jägmästare. ”Du är så tankspridd och fumlig att det är lika bra att du går i skogen och lallar dina visor”, sade han till sonen. 

Nu är det fest. Syskonen Adolphson, Kristina, Kari, Olle och mamma Mildred får vara med i sängen då pappa Edvin fyller 50 år 1943. Det är skådespelerskan Karin Eklund som uppvaktar med en flaska vin.

Olle föddes den 2 maj 1934, som näst äldsta barnet. Barndomshemmet låg på Westins gata 1A, vid Norr Mälarstrand. Det var ett musikaliskt hem där man samlades och sjöng – Edvin var även revysångare – och det stod tidigt klart att Olle var den mest musikaliska av syskonen. Pianot blev en nära vän, och redan som femåring skapade han musik. Gitarren kom senare, då han inspirerad av musikläraren och vissångaren Gösta Hådell lärde sig behärska instrumentet. Även om Edvin ogärna såg den vuxne Olle som artist kunde han ändå inte låta bli att uppmuntra honom till musicerande och skådespeleri under barndomen. I början på 1940-talet medverkade Olle och storasystern Kari i faderns välgörenhetscirkus på Djurgården under några år. Det var också Edvin som såg till att Olle redan som tolvåring debuterade i radio som barnskådespelare, och året därefter medverkade i Radiotjänsts gosskör. Det var för övrigt vid samma tid som föräldrarna skilde sig, och Olle flyttade med sin mor från Westins gata till en annan bostad på Norr Mälarstrand. 

Skolgången skedde på Fagerlund-Mosselius privatskola och Whitlockska gymnasiet, innan han började studera litteratur och musikhistoria på Stockholms Högskola. Att han började med visor berodde enligt honom själv på att han behövde pengar till studierna. Då han inte förstod sig på hur man tog studielån sjöng han på kåraftnar och liknande för att dra in pengar. Repertoaren var främst gamla stockholmsvisor, men han började också skriva egna visor. Uppmuntrad därtill var han av den svenska visans nestor, Evert Taube. Olle Adolphson var en ofta förekommande och välkommen gäst i det taubska hemmet, först som nära vän till Sven-Bertil, senare i sin egen rätt som gitarrist och sångare. Som sådan ackompanjerade han Evert både på konserter och i studion. Den store trubaduren kom att följa Olle Adolphson under hela livet, och Olle var aldrig sen med att påpeka vilken betydelse Taube haft både för den svenska visan och för honom själv. 

Fruktbart samarbete. Beppe Wolgers och Olle skapade tillsammans flera visklassiker som Det gåtfulla folket och Mitt eget land.

Vid mitten av 1950-talet debuterade Olle Adolphson i en rad sammanhang. Den första publiceringen kom 1954, då ett par dikter av Adolphson genom Taubes ingripande trycktes i DN. Två år senare utgav Bonniers Aubade, en samling visor och dikter, och även här hade Taube ett finger med i spelet. Men snart klarade sig Olle Adolphson utan nestorns hjälp, inte minst sedan han inledde samarbetet med Beppe Wolgers, som han lärt känna under sin tid som student. Trots att Wolgers var sex år äldre (och son till en jägmästare!), blev de goda vänner och arbetade fantastiskt bra tillsammans. Tonsättningen av Wolgers Okända djur blev en omedelbar framgång. Den 1 oktober 1955 var ett betydelsefullt datum för den svenska visan. Då förändrades alkohollagstiftningen, vilket gjorde att det återigen blev möjligt att kombinera spritutskänkning och underhållning, och förutsättningarna för det svenska nöjeslivet förändrades i grunden. Den danska kabarédrottningen Lulu Ziegler såg omedelbart möjligheterna i detta och startade kabaré på Hamburger Börs. Till den knöt hon en rad ledande unga kulturarbetare, varav Olle Adolphson var en. Nu fick han chansen att offentligt uppföra en rad visor, många av dem skrivna tillsammans med Beppe Wolgers. Dessa gjorde sådan succé att Olle Adolphson redan veckan efter stod i en skivstudio och spelade in dem. På den första EP-skivan fanns tre låtar med text av Beppe, och genom åren skulle det komma att bli många fler.

De flesta stora artister tycks ha en period i sina liv då de i ett kreativt rus producerar sina mest bestående verk. För Olle Adolphson inföll den perioden åren efter debutskivan. Samtidigt som han framträdde på Hamburger Börs, och senare Tegnér och Bacci Vapen, skrev han och Beppe Wolgers några av den svenska vishistoriens klassiker, varav flera tillkom under arbetet med radioserier, såsom Dagboken (1958–1961). Av dessa sticker särskilt Det gåtfulla folket ut. Denna text om barns fantasivärld blev genast älskad, och även om texten i sig är stark är det Olle Adolphsons mjuka melodi som har gjort den till en klassiker. Men Olle klarade sig bra ensam, som 1957 då han vann en radiotävling med En glad calypso om våren. Trots framgångarna dröjde det till 1962 och en rad EP:s innan den första LP-skivan kom – liveskivan En stol på Tegnér. Vid det här laget var Olle Adolphson en rutinerad estradör med många hundra spelningar och ett antal inspelningar bakom sig. Här finns Balladen om det stora slagsmålet på Tegelbacken, inspirerad av verkliga händelser från seklets början. Här finns Trubbel, den bittra historien om ett förhållande i upplösning. Här finns Mitt eget land, Det gåtfulla folket och Gustaf Lindströms visa. 

Sågs av miljoner. Olle tillsammans med pappa Edvin gästar Hylands hörna 1963. Programmet som sågs av flest på 60-talet.

Namnet Gustaf Lindström kom att starkt förknippas med honom, trots att det var helt påhittat. Vid ett tillfälle kom en person fram till Adolphson och upplyste om att vännen Gustaf Lindström dött. När han nekade till Lindströms existens blev personen mycket upprörd och menade att det var fult att förneka en gammal god vän. Under 1960-talet blev visan alltmer populär, och Olle Adolphson var en av anledningarna. Men den blev också alltmer politisk, och därmed minskade också kvaliteten på text och musik, då det viktigaste var engagemanget och inte det konstnärliga uttrycket. Adolphson, som bara ett decennium tidigare betraktats som en frisk fläkt i visans Sverige, sågs nu som en bakåtsträvare, inte bara genom sina förment opolitiska texter, utan också med sin klädsel. Där andra sjöng om strejker och Stalin i träskor och jeans sjöng Adolphson franska riddarballader i slips och kavaj. Själv ansåg han att det visst fanns politik i hans visor – bara man tittade efter. Tydligt blir det i Gustav Lindströms visa, där huvudpersonen kommenterar bostadsrivandet i Stockholm med att undra över vilka dårar som härjar i stan. Samma rivningshysteri nämns också när han klädde This Old House i svensk dräkt under namnet Trettifyran. Denna blev en stor hit med Per Myrberg, men även Olle själv spelade in den. Hans ställningstagande mot rivningarna gjorde att han fick självaste Hjalmar Mehr att muttra surt. Samarbetet med Beppe Wolgers upphörde med tiden, men vid det här laget stod Olle Adolphson på egna ben. En rad skivor där eget material blandades med andras visor utkom under 1960-talet. Mot slutet av decenniet översatte han det nederländska barnprogrammet De Fabeltjeskrant, i Sverige känt som I fablernas värld. Producerat av storasyster Kari blev programmet mäkta populärt, och sammanlagt sändes 120 program.

Den kreativa glöd som burit fram honom sedan debuten började slockna, och på 1970-talet minskade hans egen produktion. Kanske var det främlingskänslan inför den politiska visan, kanske var det brist på samarbetspartners. Många artister som besitter drag av genialitet behöver inte bara rätt sammanhang, utan även rätt partner för att kunna blomma. Det krävdes en Wolgers för att Adolphson skulle kunna komponera de tidlösa visorna. Men det betyder inte att han låg på latsidan. En skiva med Ferlintolkningar följdes av tolkningar av Evert Taubes samlade produktion. Utgivna på tre dubbelskivor 1976 utgör de ett bevis på Adolphsons mästerliga förmåga att väcka nytt liv i välkända sånger genom ett personligt tilltal.

Omgiven av beundrare. Olle medverkar i TV-programmet Vi unga 1959.

Under 1980-talet blev det främst körverk, där han bland annat samarbetade med Göteborgs kammarkör, och mässan Mässa på svenska språket, en a capella för blandad kör, uruppfördes i Nikolai Kirke i Köpenhamn. Perioden präglades överlag av framträdanden med kör i kyrkor. Den sista skivan med nytt material utkom 1994; Älskar inte jag dig då? Här återfinns tonsättningar av Harry Martinson och gamle vännen Lars Forsell. 2004 avled Olle Adolphsson efter en tids sjukdom. Till skillnad från andra svenska skalder som Taube, Vreeswijk och Åkerström, eller för den delen Bellman, Wivalllius och Lasse Lucidor, så är Olle Adolphson svår att sammanfatta som person, mycket för att han var mån om att värna om sitt privatliv. Några excentriteter á la Taube eller Cornelis hade han inte för sig, och Hemma hos-reportagen lyste med sin frånvaro. Den sista tiden av sitt liv bodde han på Hornsgatan, och han fick rykte om sig att vara bitter och vresig. De som kände honom berättar att han var pessimistisk och hade svårt att härda ut i vardagens lunk. Men som artist var han en av de ljusaste och mest livsglada Sverige någonsin ägt.

Blickar in i framtiden. Olle tillsammans med hela familjen Adolphson på 1940-talet.

Beppe och Olle skapade svenska klassiker
Namn: Gustaf Edvin Olle Adolphson.
Född: 2 maj 1934 i Stockholm.
Död: 10 mars 2004 i Stockholm.
Familj: Föräldrar var Edvin Adolphson och Mildred Mehle. Han var gift med Elisabeth Bryhn (1960–1966) men träffade 1965 Karin Michal och levde med henne fram till 1971. Med henne fick han dottern Maja. Sonen Linus fick han med Katarina Monica Eklund.
Känd för: De sånger han skapade tillsammans med Beppe Wolgers, Det gåtfulla landet och Mitt eget land och Trubbel som han skrev själv.