Ove Kindvall – matchvinnaren som förgyllde fotbollen

Ove Kindvall – matchvinnaren som förgyllde fotbollen

275 mål på 423 tävlingsmatcher. Sällan har svensk fotboll haft en matchvinnare som Ove Kindvall. Den kvicke anfallaren blev buren i guldstol både i Holland och i Sverige. Men det viktigaste började med en cykeltur till Öbonäs.

Efteråt fick han både ett eget frimärke och en tulpan uppkallad efter sig. Uppståndelsen i Holland var enorm efter att Feyenoord hade vunnit Europacupfinalen 1970 mot skotska Celtic. I huvudrollen: Ove Kindvall, lagets svenske skyttekung som i förlängningen petade in det avgörande 2–1-målet med höger stortå.

Det var första gången ett holländskt fotbollslag vann en Europatitel. Hyllningarna ville nästan inte ta slut.
– När vi flög hem från Milano, där finalen spelades, fick vi mellanlanda i Amsterdam. Flygplatsen hemma i Rotterdam var proppad med över 30 000 supportrar som de behövde kontroll på först, berättar den forne storstjärnan som alltid får rysningar när händelsen kommer på tal.
– Och hux flux så fanns det en blomma med mitt namn, Kindvall-tulp på holländska. Den var brunröd. Jag fick ett träd i Israel uppkallat efter mig också, av några Feyenoordsupportrar i Israel. ”Herre gud”, tänkte jag när jag läste om det i tidningen. På hösten året innan hade Ove Kindvall, svensk fotbolls golden boy efter ”Nacka” Skoglund och innan Ralf Edström, också burits i guldstol. I en helt avgörande match hemma mot Frankrike om en plats i VM i Mexiko 1970 gjorde Ove båda målen i Sveriges 2–0-seger.

”Jag fick en hel del beundrarpost när jag spelade i Feyenoord. Vi bodde i en lägenhet i södra Rotterdam bara fem minuter från vår hemmaplan De Kuip.”

De klassiska baljorna – straffen stolpe in efter drygt en halvtimmes spel och friläget stenhårt upp i nättaket med 25 minuter kvar – finns tydligt kvar på näthinnan.
– Men nästan ännu bättre minns jag allt firande efter slutsignalen. Över 51 000 åskådare stannade kvar och jublade länge. Mamma och pappa var där, och mamma grät av rörelse. Och när vi skulle till spelarhotell i Solna Centrum en bit bort slängde två supportrar upp mig på axlarna och bar mig hela vägen genom folkhavet. För den avgörande insatsen på Råsunda Fotbollsstadion den 15 oktober 1969 tilldelades Kindvall Svenska Dagbladets bragdmedalj. Sverige hade inte tagit sig till fotbolls-VM av egen kraft sedan 1950.
– Först tänkte jag: ”Är det verkligen rätt att ge mig den utmärkelsen?” Visst var det stort att Sverige efter så många år tagit sig till VM igen, men jag var ju bara en i ett helt lag. Fast jag ville inte trilskas och bestämde mig för att vara glad ändå, berättar Ove för Minnenas Journal.
– Jag fick reda på att jag fått medaljen när vi var i Italien med Feyenoord för att spela mot Milan i Europacupen. I hotellreceptionen låg ett telegram från förbundskaptenen Orvar Bergmark: ”Grattis Ove, du vann bragdguldet!” Ove Kindvall växte upp i centrala Norrköping. Pappa Bengt var resande säljare i textilier och mamma Sickan hårfrisörska. Fotboll blev tidigt det mest fascinerande. Alltid träning och spel med kompisar efter skollektionerna. Ljuvliga upplevelser på Idrottsparken med pappa och morbror Karl-Åke när stadens lag jagade ännu ett allsvenskt guld.
– Dagarna i Klingsborgsskolan och i läroverket var väl så där. Men jag lyssnade på pappa: ”Studentexamen måste du ta, Ove!” Så den grejades på handelsgymnasiet. Jag gillade handel, lite efter pappa kanske, och jobbade med sådant efter idrotten. Jag trivdes med att träffa folk och sälja något.

Men innan dess gjorde den lille (175 centimeter) anfallaren en kanonkarriär på gräsrektanglarna. Som på allvar inleddes när Ove som elvaåring äntligen fick spela för ett av favoritklubbens IFK Norrköpings ungdomslag (på den tiden fanns inga yngre pojklag). Han tog sig sedan målmedvetet upp till A-laget, med debut 18 år gammal 1961. Redan då var näsan för att göra mål sällsynt skarp.
– Det fanns ju inget roligare än att göra mål, det var det bästa jag visste. Men jag förstod naturligtvis också att det främst gällde att vara en bra spelare tillsammans med lagkompisarna, för annars skulle jag inte bli lyckosam, säger Ove Kindvall, som bland annat löptränade extra nerför branta backar för att få ännu snabbare fötter.
– Jag analyserade även spelet mycket. Och tittade på hur de riktigt duktiga gjorde. Harry Bild, som stillastående plötsligt kunde vända och skjuta i ett.  Min ungdomsidol Kurre Hamrin och hans teknik. Agne Simonssons och Örjan Martinssons fantastiska blick för spelet.

”Här är Feyenoord-idolkortet som jag hade hemma. Jag skrev autografer på dem och skickade till de som ville ha.”

Ove Kindvalls målfacit har uppnåtts av ytterst få fotbollsspelare i världen. På totalt 380 seriematcher för IFK Norrköping, Feyenoord och IFK Göteborg blev det 259 mål. Därtill 16 mål på 43 A-landskamper. Ove tillhör en exklusiv liten skara spelare som gjort över 100 allsvenska mål (103) och vi återkommer snart till en ännu skarpare prestation. Efter Oves formidabla inledning av allsvenskan 1966 blev den holländska storklubben Feyenoord intresserad. Harry Bild, som tidigare spelat med Ove i IFK Norrköping, var proffs i Feyenoord och hade gjort sina chefer varse om den tidigare lagkamraten: ”Fixa honom, han är bra som fasingen, alltså!” Feyenoord slängde upp ett lukrativt kontrakt efter den svenske skarpskyttens två mål i 2–3-landskampen mot Brasilien, som laddade i Sverige inför VM i England 1966. Målen visades i holländsk TV och ett av dem var ett tekniskt konstnummer som till och med fick den brasilianske världsstjärnan Pelé att bli avlång i ansiktet – ett skruvat markskott från förlängda mållinjen och bakom målvakten som gick in via bortre stolproten.

Under fem säsonger i Feyenoord vann Ove Kindvall den holländska skytteligan tre gånger och var lika omtalad som huvudkonkurrenten Ajax´ superstjärna Johann Cruyff. På 146 seriematcher gjorde Kindvall 129 mål. En fullkomligt förstklassig bedrift, och med avgörandet i Europacupfinalen 1970 som marsipanrosen i gräddtårtan.
– Att det gick så fantastiskt bra för mig berodde till stor del på att vi hade fem-sex holländska landslagsspelare i laget, berättar Ove och ser nästan ut att vilja göra sin gamla klassiska målgest med bägge armarna rakt upp i luften.
– Och när vi fick österrikaren Ernst Happel som tränare sa han: ”Jag vet att du är en sådan som vill springa slut på motståndarna, Ove. Men nu säger vi så här: Du går aldrig ner på egen planhalva. Då har du mer kraft kvar när vi anfaller”. Det där påverkade också min målfabrikation. Även sett till allt det sociala var åren i Holland de allra bästa.

”Familjen på båten mellan Amsterdam och Göteborg inför sommarsemestern 1970.”

1971, som 28-åring, valde Ove bort ytterligare framgångar i Holland och vände hem till IFK Norrköping eftersom hustrun Sylvia fick problem med atlantkustslandets ständigt fuktiga luft. Dessutom började sonen Niclas närma sig skolåldern. Familjens väl och ve var som alltid viktigast.
– Jag började tänka bortom fotbollen och fick jobb som säljare på Fiskeby, Europas äldsta tillverkare av papper och kartong. När vi sedan flyttade till Göteborg jobbade jag på Volvo Fritid och Adidas. Därefter på Tipstjänst och Svenska Spel i Stockholm. Under sju-åtta år var jag även expertkommentator i både SVT och TV3, och fick mycket beröm för det. Vid det laget kunde Ove även blicka tillbaka på medverkan i två VM-turneringar för Sverige – VM i Mexiko 1970 och i Västtyskland 1974. Symptomatiskt för VM 1970 var att mittfältaren Leif Eriksson från Örebro hade ett rungade stolpskott i 0–1-matchen mot Italien. Sverige fick inte till det och missade att gå vidare från gruppspelet.
– Med bland andra Ronnie Hellström, Björn Nordqvist, Ove Grahn och Bosse Larsson hade vi egentligen ett lag i klass med VM-laget fyra år senare. Det ska inte ses som en bortförklaring, men vi bodde högt upp i Toluca och orkade knappt träna i den tunna luften. Det ryktades om att italienarna hade köpt ut oss från ett bättre hotell, berättar Ove Kindvall som kände att han hade passerat zenit när Sverige blev femma i VM 1974.
– Jag orkade inte som tidigare och hade dessutom blivit lite trött på att göra mål, om jag ska var helt ärlig. Efter den turneringen började jag fundera på att lägga av. Men så blev det ändå tre säsonger till med IFK Göteborg när klubben började marschen tillbaka mot allsvenskan. Matchvinnare i fotboll hur många gånger som helst. Men den allra viktigaste viktorian grundlades redan 1960 på en dansbana i Öbonäs halvvägs till Söderköping, dit man tog cykeln. Ove var 17 år och Sylvia 15.
– Jag trodde det var kört direkt eftersom jag inte kunde dansa. Men Sylvia fick föra och då gick det bra sedan. Att vi har att hållit fast vid varandra genom alla år, det är större än fotbollskarriären och allt annat.

Och hur var det med det där egna frimärket? Det blev två faktiskt. Först gjorde Nederland Stadspost ett som en hyllning till Ove Kindvall efter avgörandet mot Celtic 1970, än i dag Feyenoords största framgång. Därefter var den okomplicerade och omtyckte arbetargrabben från Norrköping huvudfigur på ett porto som trycktes inför Sveriges äventyr i VM 1970.Snacka om att ha gjort avtryck i fotbollshistorien.
Fotnot: Oves son Niclas fick även han en framgångsrik fotbollskarriär. Niclas blev allsvensk skyttekung 1994, gjorde 6 A-landskamper, var proffs i tyska Hamburg och spelade 228 allsvenska matcher för AIK, Norrköping och Malmö (69 mål).

”En lagbild hemma på De Kuip. Ett år hade vi näst mest hemmapublik i Europa, 48 500 i snitt. Jag lärde mig holländska hyfsat fort. Mycket tack vare klubbens sociala manager Jan Mastenbroek, som fortfarande har samma roll i Feyenoord. Än i dag är Jan och jag mycket goda vänner.”

Gjorde två mål – och fick bragdmedaljen
Namn: Bengt Ove Kindvall.
Mest känd för: Gjorde båda målen i Sveriges 2–0-vinst mot Frankrike i VM-kvalet i fotboll 1969. Erhöll för detta Svenska Dagbladets bragdmedalj samma år.
Ålder: Fyller 74 år den 16 maj.
Bor: I en våning i centrala Norrköping.
Familj: Hustrun Sylvia, 72, Niclas, 50, Ulrika, 48 och Tina., 40. Elva barnbarn.
Gör i dag: Är pensionär sedan 2005. Motionerar regelbundet, bland annat på gym, vilket bidrar till att han håller den gamla matchvikten (67 kilo). Tittar mycket på fotboll, inte minst när IFK Norrköping spelar.