Natten går tunga fjät

Natten går tunga fjät

Luciasången är en italiensk visa som skrevs av napolitanaren Teodoro Cottrau 1850. Texten handlar om en stämningsfull nattlig båtfärd, och refrängens ”Santa Lucia” syftar på en stadsdel vid en av hamnarna i Neapel – som har fått sitt namn av helgonet. Arvid Roséns text, som han skrev 1928, är den vi oftast sjunger om morgonen den 13 december.

Natten går tunga fjät, runt gård
och stuva.

Kring jord som sol’n förlät,
skuggorna ruva.

Då i vårt mörka hus,
stiger med tända ljus,
Sankta Lucia, Sankta Lucia.

Natten var stor och stum.
Nu, hör, det svingar
i alla tysta rum, sus som av vingar.

Se, på vår tröskel står, vitklädd
med ljus i hår,
Sankta Lucia, Sankta Lucia.

Mörkret skall flykta snart,
ur jordens dalar.

Så hon ett underbart ord till oss talar.
Dagen skall åter ny, stiga ur rosig sky,
Sankta Lucia, Sankta Lucia.

Helge Artelius (1895–1989) var under 40- och 50-talen den mest anlitade av alla våra tomtemålare. Hans illustrationer syntes i de flesta tidskrifter på den tiden. Helge var mycket produktiv under sin långa livstid och han målade tusentals illustrationer, vykort och bokmärken.