Mjölkbaren gjorde succé

Mjölbar på 30-talet i Stockholm.

Plötsligt var det inne att gå på mjölkbar. Nu skulle alla dricka mjölk istället för att bälga kaffe. Allt för folkhälsans bästa.

Säg ”mjölkbar” och många yngre människor ser frågande ut, eller kommer möjligen att tänka på någon gammal Kalle Anka­serie tecknad av Carl Barks. Men från 1930-talet och några decennier framåt fanns det faktiskt mjölkbarer i Sverige. Fotot är från Mjölkbaren på Hamngatan 15 i Stockholm. Året är 1930, och det är strax före jul av grankvist- och kottdekorationerna att döma. Förutom just mjölk att dricka serverades smörgåsar och enklare husmanskost. Detta var landets första permanenta etablissemang i sitt slag, och öppnades sedan en mjölkbar på Stockholmsutställningen gjort succé tidigare samma år.

Mjölkbarerna lanserades i Sverige av organisationen Mjölkpropagandan som hade sitt ursprung i Svenska mjölkintressenters upplysningsförening, bildad 1923. Organisationen var till en början ideell men fick efterhand statligt stöd. Syftet var att få konsumenterna att dricka mer mjölk (och mindre kaffe), och producenterna att förbättra hygien, kvalitet, förvaring och transport. Allt för folkhälsans och nationalekonomins bästa, menade man. Förutom att starta mjölkbarer bedrevs omfattande informations- och kampanjverksamhet med broschyrer, föredrag och teckningstävlingar. Man gav också ut en egen tidning.

»Mjölk är både mat och dryck», påpekar den tidstypiskt modernistiskt formgivna affischen i Mjölkbaren på Hamngatan. Lokalen befolkas av en samling välklädda men till synes dystra själar. Kanske blygs de av fotografens närvaro? Troligen är bilden också lätt regisserad, fotot togs av den tidigare filmfotografen Hugo Edlund (1883–1953).

Många av gästerna har sina ytterkläder på, inklusive hatten för damerna, där de sitter vid de enkla borden. Mjölkflaskor, dricksglas och ostmackor har dukats fram. Ordledet »bar» i mjölkbar syftade inte till att, i dessa motbokstider, locka alkohol­törstande barbesökare, utan skulle signalera snabb, enkel och modern servering.

Och tittar man riktigt noga på fotot går det faktiskt att läsa på ett av menykorten »Betjäna Eder Själv», även om det tycks göras ett undantag från detta vid bordet längst bak!

Mjölkpropagandans arbete med att öka konsumtionen var mycket lyckosamt. Från att vid sekelskiftet ha varit försumbar var årsintaget av drickmjölk strax före andra världskriget nästan 190 liter per person, och ett antal år efter kriget låg förbrukningen på över 200 liter. Därefter har mjölkdrickandet sjunkit en del; 2005 var konsumtionen nere i ungefär 105 liter per person och år.

Å andra sidan äts det mer fil, yoghurt och ost nu än förr, så svenskarna lär ha starka ben även framöver. Och tack vare en kaffekultur med allt större internationell prägel hålls nivån på mjölkförtäringen uppe mer än vad många kanske tror. För det dricks onekligen en och annan kopp mjölkstinn latte i dagens Sverige.

Jacob WibergJacob har grävt i både ord och jord
Jacob Wiberg (född 1968) är journalist och har ett förflutet som arkeolog. Han är bosatt i Limhamn, Malmö, och arbetar som art director på tidskrifterna Populär Historia och Släkthistoria. Sedan år 2000 skriver han regelbundet om historiska fotografier i Populär Historia.

Texter och bilder är tagna ur Jacob Wibergs bok Sjuttiofem fotografier - Bilder med historia (utgiven av Populär Historia). Boken finns att köpa på www.adlibris.com för 209 kronor.
Texter och bilder är tagna ur Jacob Wibergs bok Sjuttiofem fotografier – Bilder med historia (utgiven av Populär Historia). Boken finns att köpa på www.adlibris.com för 89 kronor.