Mina möten med Hasse: ”Han var allvarlig – men så blixtrade han till”

Mina möten med Hasse: ”Han var allvarlig – men så blixtrade han till”

Vad roligt och gripande det var att träffa Hans Alfredson. Han var då ofta allvarlig och eftertänksam, men kunde blixtra till med sin humor. – Nu kommer Plöjboy, sa han till mig som då jobbade på tidningen Land.

Under mina 25 år på tidningen Land hade jag lyckan att få träffa och samarbeta med Hans Alfredson i olika sammanhang. Vi satt båda med i LRFs kulturråd på 90-talet och lilla jag var mäkta imponerad av församlingen som också bestod av Dramaten-chefen Lars Löfgren, författaren Bengt Bratt och andra tungviktare.

Skansenchef. Hasse på Skansen 1992 där han under några år var chef.

Tro inte att Hasse satt och var lustig gubbe runt mötesbordet. Han var lågmäld och försynt, kom ibland med eftertänksamma inlägg om kulturen och dess betydelse. Vi lyssnade noga på hans skånska och antecknade. I rollen som Skansenchef ordnade Hasse och Land en fototävling som han gav sig in i med liv och lust. Han var själv ute och plåtade bland Skansens hus och djur och gjorde många reflektioner om gamla tider.
– Vi kan inte förstå hur fattigt det var, sa han, när vi klev in i något gammalt torp efter ett jurymöte om bilderna. Men i ett annat hus sken han upp.
– Jag satte foten i en potta, sa Hasse och pekade på ett nattkärl samtidigt som han sjöng några rader ur den roliga visan om Styrman Karlsson som ni säkert kan. När jag och fotografen Thomas Carlgren mötte honom en kall vinterdag 2008 hade det precis utkommit en biografi över Tage Danielsson (1928–1985).

– Nu kommer Plöjboy, sa han när vi steg in genom dörren. Han gillade tidningen, kanske för den folkliga förankringen i hela landet. Själv gick ju Hasse hem i alla stugor och hade sina rötter i provinsen liksom Tage som kom från enkla förhållanden i Linköping. Vi satt i deras legendariska skrivarstuga i Vita Bergen i Stockholm och pratade om Tage. Det blev rätt många ord om sorg och saknad. Hasses film Jim och piraterna Blom handlar om döden och var ett sätt att bearbeta sorgen efter bäste vännen Tage.
– Men vi är skyldiga att hålla glädjen levande, sa han och citerade Tages egna ord. Att drunkna i sorgen ökar världens elände.

Samspelta. Vännerna Hasse och Tage i högform i skrivarstugan 1961.

 Till slut klämde jag fram: Var fick ni alla glada och galna infall ifrån?
– Vi beställde dem av en firma i Tyskland, sa Hasse blixtsnabbt och ironiskt. Säkert rätt trött på frågan. Hur dessa genier skapade humor och eftertanke var nog svårt att förklara hur än journalisterna tjatade.
– Nej, men vi jobbade hårt i stugan, sa han sen och drog ett bloss på cigaretten. Ibland spelade vi schack och ibland gick vi några varv runt bordet här eller bläddrade i tidningar. Vi hade väldigt roligt ihop. De var vänner, men inte skapta i samma form. Hasse hade en svart sida som han kunde plocka fram, bland annat som skådespelare. Det är svårt att tänka sig Tage Danielsson som den sadistiske fabrikören Höglund i filmen Den enfaldige mördaren för att ta ett exempel. Men Hasse var skrämmande bra. Under min uppväxt var figuren Lindeman en stor favorit. Jag kunde många av Tages intervjuer med Hasse utantill. I oktober 2008 kom en CD-box med alla Lindemännen och i telefon frågade jag Hans Alfredson hur dessa sketcher kom till. Var de verkligen helt improviserade?
– Nja, sa Hasse, jag fick av Tage veta något om ämnet precis innan kvällens föreställning började. Då kunde jag ha det i bakhuvudet fram till ”intervjun” började. Men något skrivet fanns ju inte.

De första Lindemännen var Valfrid Lindeman i olika skepnader och de slutade alltid med att han fick något problem därför att han ”knäppt ihop västen med gylfen”.
– Det var för att kunna avsluta intervjun på ett säkert sätt med en poäng, sa Hasse. Men sen fick Hasse ikläda sig rollen som biodlaren Humle Lindeman, cowboy Hoss Lindeman (efter Hoss i bröderna Cartwright), kineskocken Lin De Man och många andra med nya, halsbrytande vändningar. Skulle ni ha gjort Zlatan Lindeman idag, undrade jag.
– Varför inte, sa Hasse, och smakade lite i telefonen på Zlatan Ibrahimovics Rosengårdsmalmöitiska. Han kanske hade fått till en avslutning där Zlatan knöt ihop gylfen med fotbollsskorna, vad vet jag. Det var i alla fall inte konstigt att han 2012 i en omröstning bland Landläsarna blev utsedd till Sveriges roligaste man.
– Jag är glad och rörd, sa han i en kommentar till min kollega på Plöjboy.