Min midsommar med prins Wilhelm

Min midsommar med prins Wilhelm

Kerstin Lundberg i Nyköping berättar om glada sommarminnen med prins Wilhelm på Stenhammar. – Midsommardansen pågick till sen kväll, skriver Kerstin.

OFÖRGLÖMLIGT. Artikelförfattaren Kerstin Lundberg och till vänster hennes engelska väninna Patricia som aldrig glömde den folklige  prinsen Wilhelm på Stenhammar. Slottets tornspiror i bakgrunden.
OFÖRGLÖMLIGT. Artikelförfattaren Kerstin Lundberg och till vänster hennes engelska väninna Patricia som aldrig glömde den folklige
prinsen Wilhelm på Stenhammar. Slottets tornspiror i bakgrunden.

Midsommarafton 1953, 1954 och 1955 firade jag och min make vid Stenhammars slott som är beläget utanför Flen i hjärtat av Södermanland. Slottet ägs av kung Carl XVI Gustaf, men var i början av 1950-talet bostad åt prins Wilhelm, hertig av Södermanland.

Firandet började redan tidig eftermiddag med att prinsen bjöd alla underlydande, både barn och vuxna, på stort kaffekalas, framdukat på långbord på gårdsplanen.

Därefter startade ett festtåg från slottet till en vacker ekbacke, knappt en kilometer bort, som Flens IF hade förvandlat till en mindre festplats med dansbana och givetvis en praktfull midsommarstång.

Prinsen gick i täten bredvid en fanbärare och några spelemän. Flera i tåget bar folkdräkter så det blev ett färggrant följe.

Väl framme vid festplatsen bjöd prinsen chevalereskt upp en kvinna, klädd i hembygdsdräkt, till första dans. Musikkapellet klämde i med Sjömansvals som prins Wilhelm hade skrivit texten till.

Efter bara ett varv stannade paret upp (och jag passade på att knäppa bilden). Med ett solvargsgrin gjorde prinsen en svepande, inbjudande gest mot de många åskådarna och ropade:

FESTTÅG. På väg att fira midsommar på Stenhammar 1955.
FESTTÅG. På väg att fira midsommar på Stenhammar 1955.

”Ska ni låta mig dansa här ensam på självaste midsommarafton? Nej, kom opp och gör mig sällskap. Här är gott om plats.”

Vi var många som åtlydde uppmaningen och dansen pågick till sen kväll.

Vid 20-tiden kunde vi se en mindre karavan med svarta, blanka diplomatbilar som körde i riktning mot slottet. Det var troligen privat inbjudna gäster som skulle inta en egen supé i slottet.

Just det här året, 1955, hade jag besök av Patricia, en engelsk väninna. Jag ville gärna visa henne ett svenskt midsommarfirande och bjöd henne att följa med till Stenhammar.

Att en kunglig person valsa omkring på en lantisdansbana tillsammans med ”vanliga dödliga” gjorde ett starkt intryck på henne.

Trots att det har gått 60 år kommer hon fortfarande i brev ihåg hur stor hon tyckte den här midsommaren hade varit.

När prins Wilhelm avled 1965 på Stenhammar sörjdes han av hela bygden.

Gilla oss på Facebook 

Se alla våra fina läsarbilder

Kommentarer