Min middag med Sherlock Holmes

Min middag med Sherlock Holmes

Är du i London måste du besöka Sherlock Holmes museum. Det gjorde den hängivne Sherlockfantasten och journalisten Jan Österström som i drömmen fick ett besynnerligt möte med den berömda detektiven. 

Jag är i London på klassiska adressen Baker Street 221 B. Innanför dörren tar mrs Hudson emot.
– Välkommen jag ska ta er upp till Mr Holmes och Mr Watson. De väntar en trappa upp.

Jag nickar och går upp förbryllad. Trappan är lite trång och belysningen skum. Väggarna fyllda med tavlor från dåtiden. Jag kommer in i ett rum som inte är speciellt stort. Utanför fönstret där Sherlock Holmes står och ser ut är det överraskande tyst. Belysning med flimrande gaslågor lyser upp området. Gatan är grusbelagd liksom trottoarerna. Folk i kläder från den viktorianska tiden skyndar förbi. Den berömda Londondimman har så här under de första höstdagarna börjat kännas av. Fuktigt och lite kyligt. Hans medhjälpare doktor Watson kommer fram och hälsar välkommen. I samma ögonblick vänder sig den store detektiven om och ser på mig. Jag möts av en genomträngande blick, hans gråblå ögon och ett ansikte där den spetsiga näsan är mest framträdande. Holmes småler, går några steg mot mig och tar ett kraftigt tag om min hand och utbrister:
– Så bra att ni kunde komma. Ledsen över den abrupta inbjudan men vi vill väldigt gärna tala med er.

Engelsk elegans. Mrs Hudson hade festdukat bordet när Sherlock Holmes bjöd på middag.

Efter en drink och lite allmänt småprat sätter vi oss vid ett magnifikt uppdukat bord. Som genom ett trollslag uppenbarar sig Mrs Hudson med en stor soppskål i famnen. Hon ställer den på bordet och lämnar rummet.
– Ah, klar grönsakssoppa. Det är sällan jag får. Mrs Hudson är duktig på mat. Fråga Watson, han berömmer henne jämt. Det är bara att instämma i Watsons uppfattning. En len och god soppa fylld med krispiga grönsaker. Hudson kom tillbaka och bar ut förrättens tallrikar och bestick. Efter en liten stund återkom hon. Nu med den klassiska rostbiffen som verkligen kittlar smaklökarna. Ett gott rödvin därtill och samtalen glider in på varför jag inbjudits till mästerdetektiven. Han ser på mig och säger:
– Det är så här. Min levnadstecknare Doktor Watson är tvungen att närvara vid en läkarkongress nere i Plymouth på engelska sydkusten. Dessutom ska han besöka vänner i området så han blir borta en tid. Jag har mycket jag vill få nedskrivet och undrar om ni kan åta er den uppgiften. Watson kan sätta in er i detaljer om hur jag vill ha det.

Svårt fall. Sherlock Holmes till höger i fullt arbete med att lösa ett av sina svåra fall.

Efter en lättare pajdessert med starkt kaffe och ett glas konjak till reser vi på oss och Holmes börjar visa mig runt. Där står den omtalade fiolen, hans pipor med den speciella tobaksblandningen och mycket arbetsmaterial men också några vaxfigurer i naturlig storlek. De gör mig nyfiken. Holmes förklarar:
– Dessa figurer föreställer fall jag löst tidigare. De är gjorda av Madame Tussauds son Joseph som tillsammans med sin mor Marie för en tid sedan öppnat ett populärt vaxkabinett alldeles i närheten. Han har gjort figurerna helt fritt efter mina berättelser. Holmes går fram till en maskeradscen föreställande den mystiska Irene Adler i diskussion med kungen av Böhmen.
– Det var ett svårlöst fall där jag blev överlistad av den enda kvinna jag någonsin haft riktiga känslor för. En skandal i Böhmen slutade lyckligt för kungen som syns här till höger. Han hade ett förhållande med Irene och hon en hållhake på honom. Men det löstes på ett tillfredsställande sätt för alla parter.

Holmes börjar se trött ut och försvinner alltmer in i sin egen värld.  En vink från doktor Watson att vi ska dra oss ner till hans rum våningen under och jag förbereder mig för avsked då han plötsligt säger: Ni måste också se min största fiende professor Moriarty. Han står där. Holmes pekar med sitt finger på en herre med bister blick.
– Vi har stött på varandra en gång och jag vet att vi kommer att ses igen. Det är bland annat om honom jag vill att ni ska teckna ned när vi möts igen. Jag tackar för kvällen och följer med doktor Watson en trappa ned. I samma våning bor också Mrs Hudson.

Välkommen. På över­våningen ligger vardagsrummet där Sherlock Holmes och Dr Watson huserar.

Inne i doktor Watson rum är förberedelserna för resan till Plymouth i full gång. En del av väggarna täcks av bokhyllor fulla med läkarlitteratur och pärmar med de fall doktor Watson skrivit ned. Han säger:
– Förutom att jag är något av livstecknare för min excentriske vän är jag främst en person Holmes kan bolla sina idéer med. Jag har också legat i armén och kan använda min revolver vid hårda tag. Det brukar det sällan bli. Holmes löser fallen på annat sätt. En kort stund senare tar jag adjö av doktorn. Klockan har hunnit lite över midnatt. När jag går i korridoren mot dörren känner jag att det blivit betydligt svalare. Mrs Hudson har säkert gått och lagt sig så jag tar mig ut själv.

Jag öppnar dörren och möts av solsken och trafikbuller. Förvånad lutar jag mig mot ett staket vid ingångsdörrarna. En vänlig vakt med polishjälm på huvudet tittar på mig och säger:
– Ni får ställa er sist i kön och räkna med att vänta en timme innan ni kommer in. Museet är mycket populärt och det är alltid långa köer. Alltsammans beskådas säkert av Sir Arthur Conan Doyle där han sitter på sitt moln uppe i himlen och ler över vad han åstadkommit runt om i världen.
Fotnot: Är du i London får du inte missa Sherlock Holmes Museum som ligger på 221b Baker Street i Marylebone.
Läs mer på hemsidan: sherlock-holmes.co.uk