Lubbe avslöjade Lortsverige!

Lubbe avslöjade Lortsverige!

I slutet av 1930-talet gjorde journalisten Ludvig Lubbe Nordström en 48 dagar lång reportageresa genom Sverige. De lortiga svenska hemmen chockerade både honom och radiolyssnarna. Värst var det i Skåne.

Ludvik  Lubbe  Nordsröm, en tungviktare inom radiojournalistiken.
Ludvik Lubbe Nordsröm, en tungviktare inom radiojournalistiken.

I mitten av 1930-talet undersökte Statistiska centralbyrån, i samband med en folkräkning, bostadsförhållandena i landet. Endast 7,9 procent av bostäderna betecknades som ”fullgoda”. Utomlands beskrevs Sverige ändå som ett ideal. Radiotjänst bestämde sig därför för att storsatsa med en radioserie om bostadssituationen i landsbygdens Sverige. Efter att kulturhistorikern Gustaf Näsström tackat nej tillfrågades i stället författaren och journalisten Ludvig ”Lubbe” Nordström.

Ett klokt val menar Isabella Josefsson, forskare och ständig sekreterare i Ludvig Nordström-sällskapet.
– Ludvig var en väldigt karismatisk person med en kraftig röst som passade bra i radio. Han var mycket intresserad av sociala förhållanden och hade tidigare, med ett reportage om bondesamhället, visat att han var orädd och kunde skapa uppmärksamhet.

På landsbygden hände det att människor och djur delarde bostad.
På landsbygden hände det att människor och djur delarde bostad.

Den 25 april 1938 hoppade den 120 kilo tunge Lubbe in i Radiotjänsts bil utanför hemmet på Södermalm i Stockholm. Tillsammans med ljudteknikern och chauffören Axel Hedin hade han i uppgift att ”komma åt Sveriges själ” och sammanställa en bild av landet. Resan var väl förberedd. 43 provinsialläkare hade i förväg fått ett stort frågeformulär från Medicinalstyrelsen och i uppgift att visa Lubbe omkring i sina distrikt. Även 27 präster hade kontaktats av Diakonistyrelsen, men dem ville Lubbe inte träffa eftersom han ansåg att ”de visste ingenting om hur folket hade det”.

Första resmålet var Eskilstuna. En av provinsialläkarna mötte Lubbe på Stadshotellet och visade honom omkring i staden bland smuts och dåligt uppvärmda bostäder. I hemmen kände Lubbe dofter av urin, avföring och matos. Avloppen delade ibland brunn med dricksvattnet. Hur mådde egentligen de här människorna, undrade han? Provinsialläkaren var tydlig: ”Sjukdomsfrekvens och dödlighet stå i omvänt förhållande till bostadens beskaffenhet. Det vill alltså säga: ju sämre bostad, desto mer sjukdom och dödlighet.”

Latrintömning var ett slitgöra i Stockholm runt 1900.
Latrintömning var ett slitgöra i Stockholm runt 1900.

Efter husesyn hos statare i Eskilstuna åkte Lubbe och Axel Hedin vidare genom landet. De steg upp tidigt på morgonen och arbetade långt in på natten. Under totalt 48 dagar färdades de 11  000 kilometer land och rike runt. När de den 11 juni 1938 lämnade Knivsta i Sörmland för att återvända till Stockholm hade de besökt 74 platser och intervjuat drygt 300 svenskar. Vart de än kom möttes de av samma sak: lort. Det Ludvig Nordström kallade lort var detsamma som fattigdom, landsbygd och primitivism.

Isabella Josefsson berättar:
– Ludvig var nog både en samhällsdebattör och en samhällsskildrare. Han hade tidigare gjort socialreportage där man kunde uppleva både en skildring av hur folk faktiskt hade det och hans egna utopiska idéer.

Råttor fångades i mängd i Stockholm vid förra sekelskiftet.
Råttor fångades i mängd i Stockholm vid förra sekelskiftet.

Måndagen den 10 oktober 1938 sändes det första av tio radioreportage ur serien Med Ludvig Nordström på husesyn. Radiomediet var då relativt nytt och hade som syfte att både underhålla och bilda befolkningen. Författaren och radiojournalisten Ludvig ”Lubbe” Nordström nöjde sig med det senare under de 40 premiärminuterna. Han beskrev, i vad som kallats det första verkliga socialreportaget i svensk radio, levnadsförhållandena ”från hela det lyckliga Folkhemmet, världens föregångsland!”. Lubbe var förskräckt över vad han sett och förklarade i nationell radio:
”Jag fick se, vad jag icke trott. Lort-Sverige. Och då avser jag icke bara kroppslig lort utan även andlig.”

Nordström fann ett land i fattigdom och hygieniskt förfall: ”Jag såg människor sammanbo med djuren. Jag såg människor bo i nedrasade hus. Jag såg människor bo i vad man närmast måste karaktärisera som hålor eller grottor. Jag såg gropar grävda i marken användas som skafferier. Jag såg brunnar där man både diskade och hämtade dricksvatten, och där kreatursspillning låg på brunnskanten.”

Radioserien var en lång plädering för hygienen. På varje ort pratade präster om sambandet mellan ett ostädat hem och andlig förflackning och läkare berättade hur sjukdomar och mental ohälsa kopplades till dålig hygien. Lubbe förespråkade att arbetarbostaden borde lyftas upp till det borgerliga skiktets nivå. Det skulle finnas ”ett piano, kaffebord med fint porslin och bokhyllor”. Han ville se ett standardiserat arbetarhem.

I den hygieniska mobilisering som genomfördes i kölvattnet efter Lubbe Nordströms skildring deltog skollärare, distriktssköterskor och hälsovårdsinspektörer för att sprida budskapet om renlighet. Svenska föreningen för folkbad hade parollen ”Bad åt alla! – Bad varje vecka åt varje svensk”. Och 1939 etablerades en sanitetsporslinsfabrik i Gustavsberg.

Kjell Lööw, författare och museichef på Gustavsbergs porslinsmuseum, menar att reportageserien och dess efterföljande debatt kom att ändra hur vi svenskar skulle bo i framtiden.
– Lubbe Nordströms reportage, och hygiendebatten som följde, hade stor relevans för att det överhuvudtaget byggdes en sanitetsanläggning av Kooperativa Förbundet. Han var en stor och viktig opinionsbildare vars skildring kom att påverka våra liv och hem.

Isabella Josefsson, håller med.
– Radioreportaget beredde väg för en sanitärförändring i det svenska samhället.

Från 1940-talet blev moderna badrum med toalett, tvättställ och badkar med rinnande vatten allt vanligare i svenska hem. Gamla hus där sådana faciliteter saknades revs som en satsning i den renhetsivrande funktionalismen och följde i kölvattnet av Lubbe Nordströms reportage. Det som var smutsigt skulle byggas bort till förmån för det rena.

Rena kampsången

I sången Vi klarar oss nog ändå från filmen Skanör-Falsterbo, 1939, tog Edvard Persson skåningarna  i försvar. Texten kan ses som en direkt reaktion på Ludvig Nordströms radioreportage om ”de skånska skitgrisarna” (se artikeln nedan till vänster) och låten blev en stor hit i hela landet.

Vi klarar oss nog ändå
https://www.youtube.com/watch?v=v0A7MFgUr0c

Text och musik: Lasse Dahlqvist

Jag vill sjunga en visa i klaraste dur ty den handlar om Skåne och slätter och djur. Kanhända den retar en del men i så fall är det deras eget fel. Det har talats så mycket om dynga och lort men betänk vilken oerhörd nytta den gjort. Så låt dem bara gå på. Vi klarar oss nog ändå. 

Kanske språket vi talar ej klingar så väl men det är och förbliver en del av vår själ. Kanhända det retar en del men i så fall är det deras eget fel. Uti självaste riksdan på skånska dom slåss för de flesta utav dem har kommit från oss. Så låt dem bara gå på. Vi klarar oss nog ändå. 

Utav våra produkter dom smörjer sitt krås och det är ifrån oss som dom fått Mårten Gås. Kanhända det retar en del men i så fall är det deras eget fel. Dom har klagat på bostaden för våra svin men när julskinkan kommer då är den väl fin. Så låt dem bara gå på. Vi klarar oss nog ändå. 

Hela landet får njuta av vår akvavit. Sockerbetan har lärt dem att dricka på bit. Kanhända det retar en del men i så fall är det deras eget fel. Våran sandstrand är både bländvit och fin och så har vi ju vår lilla vida kanin. Så låt dem bara gå på. Vi klarar oss nog ändå. 

Selma Lagerlöf som är en fin gammal dam med Nils Holgersson gjorde för Skåne reklam. Kan hända det retar en del men i så fall är det deras eget fel. Tänk sån nytta som storken från Skåne har gjort, men det hindrar ju inte att folk pratar lort. Men låt dem bara gå på. Vi klarar oss nog ändå.   

Missa inte

Edvard Persson – ingen skitgris.
Edvard Persson – ingen skitgris.

Kommentarer