Legendariska skurkar: Akta dig för skogen, där finns Tumba-Tarzan!

Legendariska skurkar: Akta dig för skogen, där finns Tumba-Tarzan!

Minns ni Tumba-Tarzan, tjuven som föräldrar skrämde sina barn med? För över 50 år sedan var han Sveriges mest jagade man. Men var han verkligen en ”desperado”? Eller bara en olycklig man som trivdes bäst i skogen?

Den 16 november 1954 grep polisen Rolf Johansson. Han gjorde inget motstånd och verkade närmast lättad.
Den 16 november 1954 grep polisen Rolf Johansson. Han gjorde inget motstånd och verkade närmast lättad.

Rolf Eskil Johansson föddes fattig och obemärkt 1925 och dog lika anonymt 1978.  Men under ett år av sitt liv stod han i rampljuset, omskriven, fruktad och säkert även en smula beundrad. Då kallades han Tumba-Tarzan och var Sveriges mest kände brottsling. Än i dag framkallar namnet vällustiga rysningar, till och med hos människor som inte ens var födda på den tiden.

Men vem var han? Och vad gjorde han egentligen?
Som så många som hamnar snett i samhället kom han från så kallade enkla förhållanden. Föräldrarna Eskil och Amanda Johansson var fattiga och sjukliga och bodde med sina tre barn i en stuga i Tumba. Bostaden på ett rum och kök tillhörde Botkyrkas fattigvård.

I skolan var Rolf enligt överläraren snäll och ”ej obegåvad”. Men han var mer i skogen än i skolan och fick gå om flera år. 15 år gammal hoppade han av skolan efter att bara ha avverkat fem klasser.

Frånsett lite tjuvskytte höll sig familjen på rätt sida om lagen, men föräldrarnas dåliga hälsa var ett stort problem. 1940 hamnade Amanda på sanatorium, Eskil på sjukhus med lunginflammation och Rolfs småbröder Sune och Olle, 10 och 7 år, på ett barnhem i Norrtälje.

Rolf flyttade till en halvsyster i Stockholm och fick jobb på lampfabriken Luma. Han var musikintresserad och började ta fiollektioner.

Rolf, Tumba-Tarzan Johansson, fördes till häktet i juni 1955.
Rolf, Tumba-Tarzan Johansson, fördes till häktet i juni 1955.

Men liksom i skolan hade han svårt med fasta tider och instängdhet. När pappa Eskil kom hem från sjukhuset flyttade Rolf tillbaka till Entorp i Tumba och började dika, hugga ved och göra andra småjobb i Tumbatrakten.

1944 förälskade han sig i Alice och genom hennes mor fick de båda jobb på Tumba pappersbruk, men Rolf vantrivdes och slutade snart. Militärtjänsten som hundförare blev han hemförlovad från efter fem månader på grund av klena nerver.

Alice och Rolf gifte sig våren 1946 och fick två döttrar, 1946 och 1948. Genom fattigvården fick de hyra en stuga på två rum och kök i Tumba.

1945 hade resten av familjen Johansson återförenats i Entorp. Under barnhemsåren hade Sune och Olle lärt sig snatta och stjäla och hemma i Tumba började de bryta sig in i sommarstugor och förråd. De kom över mat, kläder och även en del vapen, som de dock inte använde.

Polisen jagade dem, men de var snabbare och hittade bättre i skogarna. Våren 1952 greps de dock och för första gången hamnade bröderna i tidningen när Aftonbladet skrev ”200 kupper av Tumba-trio”. Rolf kom med på ett hörn eftersom tjuvgods hade hittats i hans och Alices bostad.

Pistolen var av märket Walther.
Pistolen var av märket Walther.

När Sune i juni skulle vallas på en av brottsplatserna flydde han och Expressen skrev ”Tumbas ’Tarzan’ fri som fågeln”. Smeknamnet användes alltså först om Rolfs lillebror.

Även Olle rymde och polisen jagade dem i veckor. I den detaljrika boken Tumba-Tarzan fri som fågeln har journalisten Gunnar Ståhl intervjuat flera som var med på den tiden, bland annat åklagare Lennart Printz.
”Det är rätt besvärliga skogar, men dom kunde varenda buske där ute. Dom var fenomenala på att hålla sig undan.”

Men polisen lyckades till sist. Olle och Sune fick fängelse och Rolf villkorligt för häleri.
Lennart Printz säger: ”De var skäligen enkla bovar och (—) inga storförbrytare på något sätt. Dom bröt sig in i en sommarstuga och tog lite grann av vad som fanns.”

I samband med att Rolf satt i häkte omhändertogs hans och Alices döttrar och placerades i fosterhem, vilket föräldrarna tog väldigt hårt.
1953 rymde Sune och Olle, byggde sig en koja i Tumbaskogarna och började åter stjäla ur sommarstugor. Rolf och Alice smög ofta ut med mat till dem och sov ibland över.

Polisen började leta och Expressen satte rubriken ”Tumbaligan på fri fot igen, är beväpnad”. En inspirerad reporter skrev ”De lever fritt i skogarna som hjältar i gamla indianböcker”.

Alice fattade tycke för Sune och bestämde sig för att flytta ut till kojan. Rolf var svartsjuk och flyttade med. Och det var nu Rolf Johansson började släppa taget om en ganska eländig, men ändå i stort sett laglydig, tillvaro. Bärplockare upptäckte kojan och de fyra flydde innan polisen hann dit. Det blev inledningen till en stöldturné kors och tvärs över Södertörn. Nu var även Rolf med vid inbrotten.

I augusti upptäcktes ett av deras tältläger av svampplockare och polisen lyckades efter att ha skjutit flera varningsskott få fatt på Sune, Rolf och Alice. Gripandet blev förstasidesnyhet i Stockholms-Tidningen, och Expressen skrev ”Tumbaligan sprängd efter skottlossning”. Olle kom frivilligt till polisen i oktober.

Rolf fick sitt första fängelsestraff, ett och ett halvt år. Alice fick villkorligt. Hon ångrade förbindelsen med Sune, och när Rolf besökte henne på permission i mars 1954 hade hon tillfälligt döttrarna hos sig. Mötet fick Rolf att lova sköta sig i framtiden, så att de skulle kunna bli en familj igen.

Men det brast genast. Inför hot om förflyttning till Norrland och långt från hans kära Alice, kastade han sig den 8 maj 1954 ut från ett fönster i fängelset i Vångdalen utanför Uppsala, landade i en björk och försvann i skogen. Han sökte upp Alice, och med 75 kronor på fickan och en ryggsäck med mat gav de sig den 17 maj ut på ännu en hopplös vandring i Södertörns skogar.

De tog mat och utrustning i sommarstugor och sov i kojor.  Rolf stal också ett armbandsur i guld till Alice samt en pistol av märket Walther.
Inbrotten satte förstås polisen på spåren och Expressen skrev att ”äldste brodern i den beryktade Tumbaligan åter är i farten”.

Samtidigt som polisen jagade Rolf kände de viss aktning för honom. Dels för att han var en ”skicklig skogskarl”, dels för att han aldrig gjorde ”mer skada än nödvändigt” i sommarstugorna.
Den 22 juni stegrades dramatiken. Polisen var paret i hälarna och plötsligt kände polismannen Gösta Svensson doften av nykokt kaffe mitt ute i skogen. Han klev fram med dragen pistol och där satt Alice och Rolf vid ett spritkök och skulle just äta pannkakor.

Platsen kallas Tegelvreten och vad som sedan hände skulle bli mycket omtalat.
Gösta Svensson riktade pistolen mot dem och uppmanade paret att ge sig. Rolf vägrade och sköt ett skott upp i luften medan han började springa. Gösta Svensson sköt mot hans ben, men missade. Alice satt som paralyserad.

En annan polisman, Roland Pettersson, sprang uppför berget och sköt minst fyra skott mot Rolf utan att träffa.
Gösta Svensson sköt flera skott i luften för att tillkalla förstärkning och när pistolen till slut klickade passade Rolf på att återvända, dra Alice med sig och sedan fly i rasande fart. Tidningarna fick fnatt. På Expressens förstasida publicerades ett foto av en stekpanna som ”blev genomskjuten då desperadon öppnade eld”. Ett skott från Rolf påstods också ha snuddat Gösta Svenssons huvud.

Rolf kallades för första gången ”Tumba-Tarzan” och Roland Pettersson sade att ”Tumba-Tarzan sköt inte för att skrämma utan för att döda”.
Senare visade det sig att skottet i stekpannan kommit från Gösta Svenssons pistol. Rolf hade bara avlossat ett enda skott, rakt upp i luften.

Polisen tog hjälp av helikopter, tullkryssare och till och med militär i jakten. Förgäves. Tidningarna överträffade varandra i att kalla Rolf för desperado, livsfarlig, kall och oberäknelig. Tumba-Tarzan blev rikskändis i nivå med dåtida storheter som Snoddas, Stålfarfar och Varg-Olle.

Folk söder om Stockholm blev uppskrämda och en kvinna sköt flera skott med gevär mot en oskyldig fjärilssamlare, lyckligtvis utan att träffa. Två smultronplockare jagades i tron att de var paret Johansson.

I rädsla för att bli upptäckta flyttade Johanssons ut i skogarna utanför Norrtälje, där de satte upp sitt tält. Rolf stal mat och kläder ur stugor för att hålla sig och Alice vid liv. Lillebror Olle anslöt efter att ha avvikit från permission.

Den 2 november gav Alice upp och anmälde sig till polisen. Skogslivet i höstkylan hade blivit för slitsamt. Pressens uppmärksamhet blev stor och till Expressen sade Alice att ”vi skildes som vänner” och ”han förstod att jag inte orkade bo i en riskoja i skogen”.

Hon beskrev Rolf som ”en människa utan hopp om att någonsin kunna bli annat än vad han är. Olycklig och osäker!”.

Polisen förmådde henne att peka ut tältlägret. Det var otroligt väl kamouflerat, men blött, unket och sotigt. Rolf var inte där. Jakten tog ny fart. Rolf och Olle sov i sommarstugor och nystulna tält, flydde i roddbåtar över sjöar och stal så småningom en bil. Vägspärrar sattes upp i hela Roslagen, men utan resultat. Expressen skrev att Tumba-Tarzan är ”en så vältränad skogsman, att det förefaller omöjligt att fånga honom genom att förfölja honom”.

Då grep slumpen in. En brödutkörare såg den stulna bilen morgonen den 16 november och tipsade polisen. På väg in till Stockholm, där de tänkt försvinna i stadsvimlet, stoppades bröderna på Stocksundsbron.

Polisen grep en mager och orakad Rolf Johansson, som hade Waltherpistolen i ena byxfickan och en smörgås i den andra. Han gjorde inget motstånd och verkade närmast lättad. Efter en lång period av undersökningar och förhör dömdes Rolf Johansson den 23 juni 1955 till tre år och sex månaders straffarbete för de nästan 100 brott, i princip bara stölder, han anklagades för.

Ett år efter skotten i Tegelvreten, då Rolf Johansson blev Tumba-Tarzan med svenska folket, tog historien slut. Han satt sedan av sitt straff och levde i små omständigheter och så gott som laglydigt till sin död 1978.
Han, Alice och de två döttrarna skildes åt för alltid.

I boken Tumba-Tarzan fri som fågeln säger Nils Magnus ”Massi” Svensson, som var DN-reporter på den tiden:
”Dom här tre grabbarna gjordes till samhällets fiende nummer ett, men dom var bara inne i sommarstugor och stal mat och sånt där. Men Tumba-Tarzan var ett bra rubrikord och det blev en myt runt dom.”

Läs även om Bildsköne Bengtsson

Kommentarer