Lars Hoberg har byggt 2 700 arbetsmaskiner

Lars Hoberg har byggt 2 700 arbetsmaskiner

Redan som liten fascinerades Lars Hoberg av stora maskiner och intresset har inte mattats med åren. Han har alla maskinmodeller hemma i bostaden och han har byggt alla själv av pizzakartonger.

Platsbrist. Hyllorna i bostaden är sprängfyllda med maskiner av alla de slag.

På övervåningen hemma i Lars Hobergs bostad i Kyrkhult finns en stor del av samlingarna och även om det är lågt i tak och en svår trappa att gå i kommer besökarna hit i mängder. I somras hade han till och med en hel busslast med resenärer från Osby som alla ville se de omtalade fordonen.
– Då var det trångt här, jag fick visa samlingarna i flera omgångar, säger han glatt när han tänder upp belysningen. Längs med väggarna står det enkla trähyllor som alla är fullproppade med kopior av stora maskiner av alla de slag.
– Tyvärr har det blivit lite för trångt, nu går det bara att se dem framifrån, säger Lars Hoberg som på sikt hoppas att de egna alstren ska hamna på ett museum där man bättre kan exponera de detaljrika modellerna av arbetsfordon som är tillverkade före 1970.

Samtliga är byggda av wellpapp som kommer från gamla tårtförpackningar eller pizzakartonger och sedan har de kompletterats med metalldelar, sytråd och sugrör. Det har gått åt en hel del Karlssons klister och vanliga vattenbaserade allmogefärger som blandats till rätt kulörer. Maskinerna är skalenliga inte bara till måtten utan även till vikten, vilket gjort att han ägnat en hel del tid åt att mäta och väga. När en maskin på flera ton ska omvandlas till gram gäller det att anpassa den exakt till den skala som den är byggd i.
– Här har du två dumpers, känner du skillnaden. Varje 20 gram motsvaras av ett ton, säger Lars Hoberg när han håller fram en där flaket är tomt och en där det ligger småsten.

Hektiskt arbete. Bergkrossverk Svedala Arbrå HJ-12, Möckeln -60.

Skillnaden är markant och snart har han tagit fram flera exempel på både lätta och tunga fordon.
– Jag har sett i stort samtliga av mina modeller i verkligheten, så alla har sin egen historia. Visst har jag fått resa runt en del men så har jag också hållit på med det i mer än 50 år. Numera har jag så mycket värk i fingrarna att jag inte kan bygga fler modeller, säger han och tillägger att i dag är ambitionen snarare att försöka visa upp dem för så många besökare som möjligt. För några år sedan försökte han komma med i Guinness rekordbok och gjorde i stort sett allt rätt. Han bjöd in prästen och en annan trovärdig person från bygden för att räkna modellerna och sedan skickade de in uppgifterna.

Efter en tid fick han ett utlåtande där Guinness rekordbok konstaterade att han sannolikt var den ende i hela världen som byggde den här typen av modeller och som hade en så pass stor samling, men eftersom han gjort dem själv blev det nobben.
– Hade jag istället köpt dem själv hade jag kommit med, så det var så klart lite synd. Men det viktigaste för mig har varit själva skapandet, säger han och tillägger att hans första minne i livet var när han tillsammans med sin mor stannade till vid ett hus som skulle rivas. Han fastnade direkt för den stora och märkliga maskinen som inte bara hade ett rör som det rök ur, det fanns även en massa märkliga tecken på den.
– Andra gången jag såg samma maskin gick jag i skolan och då kunde jag läsa mig till att det var en Åkerman 350 och att de märkliga tecken som jag en gång sett betydde Svängsta åkeri. I samma ögonblick bestämde jag mig för att jag skulle bygga mig en exakt likadan modell, och på den vägen är det.

Dragbil Volvo N12, ”Björnen”.

Lars Hoberg räknar med att han lagt ned cirka sex timmar vardera på de enklare modellerna och då handlar mycket av tiden om att mäta och väga delarna. Mycket är byggt ur minnet men med hjälp av facklitteratur och på senare år även uppgifter från Internet har han fått fram exakta proportioner. Eftersom han använt sig av så pass enkla medel som wellpapp, vanligt klister och andra hushållstillbehör har kostnaderna varit försumbara.

I den angränsande byggnaden har han de större modellerna men dit kan han inte ta sig längre på grund av värken i kroppen. Trappan är smal och trång och där får besökarna klara sig utan en guidad visning. Här finner vi riktigt stora maskiner samt ett imponerande gruskrossverk från 1950-talet, där det är full aktivitet. Vid sidan har han byggt upp ett mobilt asfaltsverk från 1947 som ger en inblick i hur det gick till när folkhemmets nya vägar skulle byggas. Väl tillbaka i den första byggnaden väntar Lars Hoberg på övervåningen för att visa upp de andra modellerna.
– Den största maskinen jag har här är en Walking Dragline som väger tre kilo. Den har jag i och för sig bara sett i nedplockat skick i verkligheten, men det finns mycket bilder på den som jag tagit del av, säger Lars Hoberg när vi går vidare till det andra och sista rummet för att titta närmare på samlingarna där.

Han stannar till vid en Tornborgskran som han har ett alldeles speciellt förhållande till.
– Min mor var svårt sjuk de sista åren och när jag besökte henne sista dagen hon var i livet såg jag en likadan kran på vägen dit. När jag berättade det för henne sa hon till mig att jag skulle bygga den, och det blev hennes sista ord.
Vill du veta mer gå då in på: hobergs.blogspot.se

Asfalt till vägarna. Mobilt asfaltsverk från 1947.

Byggt modeller i över 50 år
Namn: Lars Hoberg.
Ålder: 64 år.
Yrke: Tidigare kranförare.
Familj: Makan Belen Hoberg.
Bor: Kyrkhult i Blekinge.
Intressen: Bygga modeller av arbetsfordon vilket han gjort i 50 år.