Lars har unik samling av transistorradior: ”Jag lyssnade och var såld direkt”

Lars har unik samling av transistorradior: ”Jag lyssnade och var såld direkt”

Warning: ksort() expects parameter 1 to be array, object given in /webapps/svmedia/www.minnenasjournal.nu/wp-content/plugins/yet-another-related-posts-plugin/classes/YARPP_Cache.php on line 465

Lars Jonsson samlar på transistorradior och har 550 stycken hemma i en stuga i byn Huljen utanför Sundsvall. Han gillar designen med sina många former och färger.
– Jag blev frälst redan som nioåring, berättar Lars.

LARS FÖRSTA. Lättklädd, tidstypisk reklam för en Conserton transistorradio.
LARS FÖRSTA. Lättklädd, tidstypisk reklam för en Conserton transistorradio.

Under ett skollov i fjällen 1958 fick unge Lars, 9, plötsligt höra musik utanför den strömlösa sportstugan. Familjen fick besök och gästerna hade med sig transistorradion Conserton Max.
– Jag lånade den och lyssnade. Efter det var jag såld och ett livslångt intresse var väckt, berättar Lars. Hans pappas kompis hade radioaffär i Sundsvall och där fick han så småningom uppdraget att testa olika transistorradior i glesbygd för att se om dom fungerade. För intjänade pengar kunde Lars som 13-åring köpa sin första egna radio för en summa som motsvarar runt 3 700 kronor idag.

Det nya med transistorradion var att den gick på vanliga ficklampsbatterier och att transistorerna, som ersatte de gamla elektronrören, var mycket mindre. Därmed kunde de gamla otympliga ”radiomöblerna” ersättas med behändiga apparater som kunde tas med överallt. Utvecklingen kan jämföras med datoriseringen där små mobiltelefoner idag ersätter både radioapparater, kamera, dator och telefon. Transistorradions gyllene era sträcker sig mellan 1954 och slutet av 1960-talet, menar Lars. Då var modellerna som fränast. Först ut var Regency TR-1 som tillverkades i USA och som lanserades 1954. Det var en liten, ganska oansenlig apparat, men sen tog kreativa designers tag i produkten och efterhand kom det ut oräkneliga modeller. Ni ser några exempel här bredvid.
– Man försökte efterlikna bilens instrumentbräda, säger Lars som ett exempel. Även Stig Lindberg, mest känd för sin keramik, designade både transistor- och TV-apparater. Modellerna med sina djärva former och färger kunde heta olika, men det behövde inte vara olika tillverkare. Stora företag som Philips gav sina produkter olika namn, berättar Lars. Han hittar sina apparater på auktioner, på internet och via kontakter. Likasinnade hör av sig till Lars både för att sälja och för att få sina egna apparater värderade. Han svarar så många han hinner. Intresset är stort.
– Jag har ställt ut på Kulturmagasinet i Sundsvall och det kom rekordmånga besökare, säger han.

NUMMER ETT. En Regency TRI-1, den första transistorradion som kom 1954.
NUMMER ETT. En Regency TRI-1, den första transistorradion som kom 1954.

Människor minns inte bara själva prylen, såklart, utan också alla fantastiska stunder som lyssnare, till exempel ishockey-VM i Colorado Springs 1962 då Hyland vrålade ”pucken glider in i måååål” och Sverige blev världsmästare.
– Som samlare träffar man människor i olika miljöer och med olika minnen, det är bland det roligaste med den här hobbyn, säger Lars. Lars äger en komplett PV modell 1960 och när han kör omkring med den har han ofta ett par transistorradior med sig. Det är ett bra sätt att inleda samtal.
– Min fru Karin brukar säga att jag aldrig har lämnat 60-talet, säger Lars. Han har också en fin samling stenkakor av äldre datum. Amerikansk jazz från 20- och 50-tal och gamla inspelningar med svenska bondkomiker tillhör favoriterna. Träffa människor, säger du. Vad är det mer som gör det så kul att samla?

Lars funderar en stund och säger sen:
– Det ger tillfredsställelse att muta in ett område där man själv bestämmer och kan ordna och dona. Man blir harmonisk. Genom att läsa broschyrer och artiklar om gångna tiders teknikprylar får han också en historisk blick och en förståelse för hur samhället utvecklas. Det är inte alla förunnat och Lars Jonsson utför därmed en kulturhistorisk gärning åt oss andra.

Snyggt i läder. Till vänster en dansk Trans Arena från 1963, inspirerad av bilens instrumentpanel. Sedan en svensk Monark Samarkand i trä från 1966, en Philips från 1958 som kom i olika färger och en röd Centrum från 1964 i läder.
Snyggt i läder. Till vänster en dansk Trans Arena från 1963, inspirerad av bilens instrumentpanel. Sedan en svensk Monark Samarkand i trä från 1966, en Philips från 1958 som kom i olika färger och en röd Centrum från 1964 i läder.

Trångt om saligheten

Namn: Lars Jonsson, 67 år.
Bor: Huljen i Stöde socken utanför Sundsvall.
Familj: Hustrun Karin och utflugna döttrarna Elyn och Ida.
Bakgrund: Pensionär, har tidigare jobbat inom Telia och landstinget med olika uppgifter, bland annat som tekniker.
Samlarpassion: Har cirka 550 transistorradior som han förvarar i en stuga på 20 kvadratmeter. Det är trångt om saligheten!
Blir du nyfiken på hans samling: Ring Lars på 070-558 20 31 eller e-posta till radiogubben@gmail.com.
Adressen till hans webbsida: www.radiogubben.se.

FIN DESIGN. Från vänster en engelsk Ultra Transistor Six från 1959 som man kan se i engelska TV-serier om livet förr, sedan en tysk Telefunken 1957, den populära Centrum Mambo från 1958 och den norska Radionette från 1959.
FIN DESIGN. Från vänster en engelsk Ultra Transistor Six från 1959 som man kan se i engelska TV-serier om livet förr, sedan en tysk Telefunken 1957, den populära Centrum Mambo från 1958 och den norska Radionette från 1959.

Transistorn en genial uppfinning

Den första transistorradion var en Regency TR-1 med fyra transistorer. Senare modeller kunde ha upp till nio transistorer. Transistorn är en nyckelkomponent inom modern elektronik som utvecklades i USA på 1940-talet och anses vara en av 1900-talets viktigaste uppfinningar. Utvecklingen mot mindre, men överlägset kraftfullare produkter, har fortsatt. I dagens mobiltelefoner finns det miljontals transistorer.