Lågor i dunklet skrämde slag på censuren: ”Den obehagligaste film jag har sett”

Lågor i dunklet skrämde slag på censuren: ”Den obehagligaste film jag har sett"

Hasse Ekmans film Lågor i dunklet slog ned som en bomb när den skulle censurgranskas. Den ansågs vara så otäck att det var tveksamt om den skulle få visas. Den skildrade pyromani samtidigt som ett flertal bränder härjade runt om i landet.

Året var 1942. Hasse Ekman hade lämnat in sin tredje film, Lågor i dunklet, till granskning hos Statens Biografbyrå. Normalt sett tog det en dag för censuren att fatta beslut kring en film. Men denna gång tog faslig tid. Efter en dryg veckas tystnad började Hasse och producent Lorens Marmstedt att bli nervösa. Premiärdatumet var redan satt och mycket stod på spel.

Lorens tog tjuren vid hornen och ringde upp chefen för Statens Biografbyrå, Gunnar Bjurman, för att fråga vad det var frågan om: ”Jag kan inte ge något besked för ögonblicket, men så mycket kan jag säga direktör Marmstedt att det är den obehagligaste film jag har sett under min tid som censor.”, sa Bjurman. Bjurman hade varit censurchef i hela 24 år sedan han tillträtt posten 1918. Hans uttalande ville alltså inte säga lite. Hasse och Lorens fick även som besked att filmcensuren ville behålla filmen för granskning på obestämd tid.
Den planerade premiären fick ställas in. Det var tveksamt om filmen överhuvudtaget kunde släppas. En kvarts miljon kronor, en svindlande summa i början av 1940-talet, stod på spel för det lilla bolaget Terrafilm. Hasse och Lorens kunde inte göra annat än att vänta.
Anledningen till all uppståndelse var flera. Det huvudsakliga handlade dock om filmens ovanliga och vågade ämne, pyromani.

Stig Järrel, Inga Tidblad
Stig Järrel, Inga Tidblad

Bara en gång tidigare hade ämnet berörts i svensk filmhistoria, då i en stumfilm från 1926 under titeln Mordbrännerskan. Där kretsade historien kring en flicka som kommer fel i tillvaron genom att tända eld på en dansbana och sedan förföljs av dåligt rykte.
Men slutet gott, allting gott. Hon ändrar sitt levnadssätt, möter den stora kärleken och gifter sig. En gullig liten pyroman med andra ord. Lågor i dunklet var av en helt annan kaliber.  Huvudpersonen är den till synes skötsamme latinläraren Birger Sjögren, som har en fasansfull hemlighet som följt honom sedan barnsben. Han är pyroman och det styr hela hans liv.

Publiken får en ruggig inblick i hans förvridna psyke – och här finns det inte utrymme för några tankar om bot och bättring. Birger har en enda passion i livet och det är eld.  Filmen betraktas allmänt som den första svenska psykologiska thrillern. Den tillförde alltså utan tvekan något nytt i lilla Svedalas filmhistoria. Stig Järrel, handplockad av Hasse till rollen, gjorde här en av sina mest skrämmande rollgestaltningar, vilket säkerligen även det gjorde sitt till när filmcensuren skulle bedöma filmen.
Rollen var en förstudie till hans livs roll i Alf Sjöbergs Hets två år senare, där han gestaltade den sadistiske Caligula, även denna en latinlärare. Ingmar Bergman, som skrev manus till Sjöbergs film, blev väldigt tagen av Stigs gestaltning i Lågor i dunklet.

Sträng. Stig Järrel som sträng latinlärare.
Sträng. Stig Järrel som sträng latinlärare.

Men det fanns fler anledningar än att filmen var ovanligt ruggig som gjorde att Bjurman tvekade att släppa den. Oturligt nog för filmteamet sammanföll inspelningarna med att en riktig pyroman härjade runt Örebrotrakten, vilket gjorde filmen kusligt aktuell. Hasse Ekman skriver i sin memoarbok Den vackra ankungen (1953):
”Knappt hade inspelningen startat förrän den ena oförklarliga branden efter den andra började härja i Örebro. Det var ingen tvekan om att en pyroman var i farten och vecka efter vecka fortsatte bränderna i den panikslagna staden. Innan gärningsmannen slutligen togs fast hade historien hunnit växa till den största mordbrandsserie som förekommit i landet. Samtidigt var Lågor i dunklet färdig och lämnades upp till censuren.” Tidpunkten för premiären var alltså inte den bästa. Örebro-pyromanen var dessutom inte den enda som spred skräck i landet för tillfället och Bjurman kände ett samhällsansvar. Han var rädd för att kontroversiella filmer skulle kunna uppmana till ungdomsbrottslighet och kände ett moraliskt ansvar att noga fundera över konsekvenserna av varje film som släpptes till biograferna.

Ung. Hasse Ekman var 27 år då han regisserade Lågor i dunklet. Han spelade även rollen som gymnasisten Per och hade då många scener ihop med debutanten Agneta Lagerfelt.
Ung. Hasse Ekman var 27 år då han regisserade Lågor i dunklet. Han spelade även rollen som gymnasisten Per och hade då många scener ihop med debutanten Agneta Lagerfelt.

Därför behövde han och hans kollegor extra lång betänketid. Och bestämmelserna var sådana att det inte fanns någon tidsgräns för hur länge en film kunde fastna i censuren. Denna historia fick lyckligtvis ett relativt gott slut för Terrafilm. Statens Biografbyrå klippte bort ungefär 3 minuter film och återkom till Hasse och Lorens med beskedet att de kunde bestämma ett nytt premiärdatum. De fogade sig, trots att flera scener var borta och tröstade sig med att filmen överhuvudtaget fick visas. De grämde sig visserligen lite över att de hade bränt ner en lada helt i onödan, då bilderna nu var bortklippta.
När filmen nådde publiken fick den stor uppmärksamhet och skapade het (!) debatt i pressen. Många recensenter ägnade spaltmeter åt psykologiserande utläggningar om filmen och dess huvudperson. Hasse var nöjd. Det var just den reaktion han hade hoppats på och i linje med hans ambition för filmen.

I samband med inspelningen berättade han i Filmjournalen: ”Folk har så lätt för att döma. Man hör om ett patologiskt brott och vips hör man yttranden som ’den där skulle skäras i småbitar’ etc. Man gör inte något försök att finna en förklaring till den skyldiges handlingssätt. Tro för all del inte att jag sympatiserar med figuren. Tvärtom. Men jag anser honom i alla fall värd chansen att bli rättvist bedömd. Och det är den chansen jag velat ge honom i den här filmen. ”Filmen kom på tredje plats på topplistan över 1942 års bästa filmer, framröstade av de svenska filmjournalisterna. Det rådde därmed enighet om att det var tur att filmen undslapp filmcensurens klor.

Kommentarer