Kurt Klausson, 94, flygare och MC-fantast: ”Vi kallades de svarta ryttarna”

Kurt Klausson, 94, flygare och MC-fantast: ”Vi kallades de svarta ryttarna”

Kurt Klausson väntar på att få ge sig ut med sin Harley Davidsson. När han i maj firar 95 år firar han även 79 år med MC-körkort. Han har dessutom tillbringat elvatusen timmar i luften som den flygare han är.

Kurt Klausson ser sig inte som en äventyrare: 
– Nej, men visst är det kul när det händer nåt, menar Kurt. Intresset för motorcyklar började tidigt. Kurt Klausson växte upp i Malmö men familjen hade ett sommarställe i Höllviken.
– Jag fick sitta bakpå fars mc när vi körde dit. Jag älskade farten och frihetskänslan.

Den första februari 1945 började Kurt Klausson på krigsflygskolan i Eslöv. Här med en fallskärm över axeln och skolflygplanet Sk15/Klemm35.

Samma dag han fyllde 16 år körde Kurt upp för mc. Kanske var det tack vare motorintresset som Kurt Klausson blev uttagen till Sveriges första och enda motorcykelkompani när han skulle göra värnplikten. Det var mitt under andra världskriget.
– Vi fick lära oss att styra med knäna och skjuta samtidigt. Kom vi i hög fart och mötte fienden skulle vi lägga ner motorcykeln i farten, sparka hojen åt ett håll och rulla åt det andra hållet, säger Kurt. Motorcyklarna var ett slags modernt kavalleri. Uppdragen kunde vara sabotage, strid, hålla samband och överfall. Kurt och hans kollegor tränade även akrobatik på mc. När Försvaret hade uppvisningsdagar för allmänheten utgjorde de ett bejublat inslag.
– Vi kallades Spökryttarna eller De svarta ryttarna. Vi stod på varandras axlar i 70 km/timmen och roterade runt och bytte plats. Folk tyckte det var skoj och vi låg bra till hos tjejerna. På den tiden kunde ingen stava till säkerhet. Hastighetsbegränsningar fanns inte och inga hjälmar. Kurt och hans kollegor blev ofta omplåstrade. Men det smärtsammaste minnet från rekryten var ändå de långa språngmarscherna med full utrustning.

– Vi fick 5–6 sprutor, alla i höger skinka. Jag vet inte om det var uträknat, men när vi sprang slog gevärskolven just på den skinkan. Den var blå och fruktansvärt öm. Kurt blev så småningom kommenderad till plutonchefsskola i stridande motorcykeltjänst vid P4 Skövde för att utbilda nya mc-krigare. Efter kriget blev han uttagen till officersutbildning. Men den unge mannen hade andra planer. Redan före rekryten hade han börjat på flygingenjörsutbildningen vid Stockholms Tekniska Institut.
– När jag var 15 år visste jag att jag ville bli flygare och hade för mig att det skulle gå bättre om jag först blev flygingenjör. Därför sökte han till Flygvapnets flygförarutbildning men chefen för armén sa nej. Kurt vände sig då till försvarsministern Per Edvin Sköld.
– När jag kom dit visade en ung man med glugg mellan tänderna vägen till ministern. Det var Povel Ramel, berättar Kurt. Kurt fick klartecken att söka till värnpliktig flygförare men det var ingen självklarhet att han skulle nå sitt mål. Konkurrensen var stenhård med 3 000 sökande. 500 uttogs till läkarundersökning, av dem antogs 100 till flygskolan. Av dessa skulle 53 komma att gallras ut under utbildningstiden. Kurt var en av 47 som godkändes på grundutbildningen. Han vidareutbildade sig sedan till jaktflygare och senare till lärare för jaktflygare.

Skoj på hoj. Kurt Klausson med sin egen spätta Ellen 1947 på Kurts Harley-Davidson 750 Kanadensare.

Att Kurt uppnått en sådan hög ålder är egentligen inget mindre än ett mirakel. Både som MC-förare och flygare har han råkat ut för otaliga missöden. I luften har planet fått allt ifrån motorstopp i ryggläge, råkat i spinn, brand i motorn till ett antal nödlandningar. På 1940-talet dog i genomsnitt en svensk pilot i veckan i flygolyckor. Men kanske är just de många timmarna i himlavalvet en bidragande orsak till att han aldrig haft en enda sjukdag. Han gick i pension först vid 87 års ålder. En vinter tog han tjänstledigt från försvaret för att arbeta som privat flyglärare i Örsjön utanför Borås. Tidigt en morgon bultade det på dörren. Där stod en ung kvinna med en liten bebis i en korg. Barnet var döende i kikhosta. ”Det är tveksamt om barnet kommer överleva ännu en natt som den här”, hade läkaren sagt. På den tiden fanns det något som kallades för kikhosta-flygningar. Ingen kunde förklara varför, men många blev botade av att flyga på 3 000 meters höjd.

Planet stod parkerat på isen. Kurt, modern och barnet gav sig iväg.
– När vi kommit upp på 3 000 meter fick ungen en så häftig attack att jag tänkte att nu är det kört, säger Kurt.
Barnet var alldeles blått i ansiktet.
– Så drog det ett djupt andetag och kikhostan var försvunnen! Kurt gjorde ett tjugotal kikhosta-flygningar, men detta var den mest dramatiska. Något år senare hörde modern av sig och berättade att barnet mådde fortsatt bra. Kanske har den höga luften haft en hälsosam inverkan även på piloten. Kurt har levt ett så händelserikt liv att det skulle krävas en tjock bok för att sammanfatta alltihop. Och faktum är att han skrivit inte bara en utan två självbiografier. Men de finns inte till salu.
– Nej, varför skulle jag ta 200 kronor för att en främling ska läsa om mitt liv? Jag tycker det är mycket roligare att ge bort dem till släkt och vänner, säger Kurt.

Stenhård konkurrens. Av 3000 sökande till pilotutbildningen återstod till slut 47 och Kurt Klausson var en av dem. Iklädd björnpäls, sälskinnshandskar och Musse Pigg-kängor och med fallskärm över axeln var han redo att greppa spakarna i Sk 15/Klemm 35.

Trots att han inte vill kalla sig äventyrare finns det en rejält äventyrlig berättelse han gärna förtäljer. 1952 tar en kvinna kontakt med Kurt och vill ha en flygning till Hamburg så fort som möjligt. Javisst, sa Kurt. Tillsammans med kvinnan och flygteknikern Frank Feldt flyger de till Tyskland. Först där berättar kvinnan om sitt beråd. Hon har fått vårdnaden och ville hämta hem sina tvillingar, vilket exmaken redan vid två tillfällen förhindrat. ”Det här börjar bli intressant”, tänker Kurt. De planerar noga hur de ska gå till väga. En hjälpsam släkting skulle hämta barnen ur skolan. Kvinnan och barnen skulle därefter ta sig till flygplanet. När Kurt och Frank kommer ut till flygplatsen råder ösregn och ståldimma.
– Vi fick specialtillstånd att lyfta. I sista stund kommer kvinnan och barnen. Planet styrs norrut mot Danmark för att snabbt komma ur tyskt luftrum. När de närmar sig Danmark börjar det lukta bränt. Under instrumentbrädan sipprar det in rök. Kurt och Frank ser på varandra men säger ingenting. De måste över gränsen. Snart börjar det ryka på allvar. Kurt slår av motorn och friflyger med siktet mot Köpenhamn. Ett danskt rågfält får duga som landningsbana.
– Allt gick väl, minns Kurt.

När han klev ur planet stod rågen så hög att säd och himmel var allt han såg. Det visade sig vara ett smärre fel som snabbt gick att åtgärda. De fick hjälp att flytta planet till Kastrup och kom lyckligt hem till Sverige. Tjugo år senare sitter Kurt och väntar på nästa privatelev som ska flyga upp för flygcertifikat. Kurt är då verksam som Luftfartsverkets personalprovflygare och kontrollant. Av de 3 500 piloter som han godkände för flygcertifikat, var endast en handfull kvinnor. Och nu kommer en. Men visst är det något bekant över henne! Kan det vara? Det visar sig mycket riktigt vara tvillingflickan han hämtade hem från Tyskland. Minnet av den dramatiska flygupplevelsen var tydligen inget som avskräckte henne från att själv bli flygare. Kurt flyger inte längre, men sina vingar har han inte tappat. De kommer fram så snart våren är här.

Kurts favorit. Sk 12 Focke-Wulff Stieglitz är en dubbeldäckare med ryggförgasare som kunde flyga i ryggläge i över 40 minuter.

Flygare sedan andra världskriget
Namn: Kurt Klausson.
Född: 23 maj 1922 i Malmö (94 år).
Familj: Ellen Karlsson (död 2009) som han gifte sig med 1950 fick tre barn med och nu finns många barnbarn.
Yrke: Pensionär men har jobbat inom flyget hela sitt professionella liv.
Hobby: Att axla sin Harley Davidsson 1200 CC och ge sig ut på vägarna.

Kommentarer