Kort möte på tåg blev visklassiker

Kort möte på tåg blev visklassiker

I juni 1942 reste en ung soldat med tåg från Uppsala till Stockholm. Ombord mötte han en jämnårig flicka som jobbade i en bokhandel i Sörmland. Någon romans blev det inte – däremot en odödlig visa: Violen från Flen.

Soldaten hette Ulf Peder Olrog och flickan Carin Österholm (gift Schennings). Han låg inkallad och var på väg till Strängnäs och skulle byta tåg i Stockholm. Och hon hade varit i Uppsala och var på väg hem till Flen. I kupén råkade de komma i samspråk. Hon satt med Bonniers litterära magasin framför ögonen och han blev nyfiken och undrade vad hon läste. Den 21-åriga Carin berättade att hon jobbade i en bokhandel i Flen, där hon var född och han sa att han läste litteraturvetenskap i Uppsala. Det visade sig att de två delade intresset för litteratur och de pratade med varandra under den korta resan.
Carin Schennings intervjuades i radio för några år sedan (I hängmattan i P4 Sörmland). Hon berättade då att Ulf Peder Olrog hade en risig uniform på sig och att det inte var något märkvärdigt med honom alls. När de kom till Stockholms central bjöd han henne på en sockerdricka på Café Hyllan. Han skrev ner sin adress i hennes lilla fickkalender (som hon bevarat i alla år). Olrog bodde på Svartbäcksgatan och lämnade telefonnumret till Sörmland-Nerikes nation. ”Ring om du kommer till Uppsala”, sa han.
Men något mer möte blev det aldrig. I oktober samma år flyttade Carin till Lin­köping. Hon gifte sig, fick fem barn och bosatte sig så småningom i Stockholm.
1945 kom Ulf Peder Olrogs första vissamling ut och där ingick Violen från Flen. Carin Schennings trodde inte sina ögon när hon läste textraderna och förstod att visan handlade om henne; det var en enastående upplevelse. Hon tyckte mycket om visan och har alltid känt sig lika rörd när hon hört den i radion: ”Den har blivit en riktig evergreen med en vacker melodi och en underfundig text.”
Sången kan ses som en hyllning till dåtidens småstadsbokhandel, där expediten har gott om tid att hjälpa kunderna att hitta rätt böcker. Olrog ironiserar samtidigt över det begränsade sortimentet – det som säljs är ”mest papper och kuvert”. Det vackra kvinnliga biträdet står och drömmer i böckernas värld. Hon nobbar de påflugna unga männens inviter och erbjuder litterär bildning i stället för ”praktisk romantik”.
Violen från Flen hör till Ulf Peder Olrogs mest kända visor. Den har blivit en symbol för Flen och något som kommunen gärna använder i sin marknadsföring. I centrum ligger Violentorget och ”Viol-bokhandeln” har lockat många besökare. Vallinska bokhandeln, som den egentligen heter, låg på 1940-talet på Drottninggatan men finns numera på Norra Kungsgatan.

Carin Österholm var violen från Flen.
Carin Österholm var violen från Flen.