Kioskdeckarens billiga berättelser om mord

Kioskdeckarens billiga berättelser om mord

Under 50- och 60-talen fanns i varje kiosk billiga tidningar med rafflande mordhistorier. En av de mest lästa var Alibi-magasinet, med snabbskrivna berättelser om ond bråd död.

Kommer ni ihåg Alibi-Magasinet? En del av den så kallade ”kiosklitteraturen” som särskilt en yngre läshungrig publik på 40- och 50-talen uppskattade? En massmarknadslitteratur som fanns lättillgänglig där vanliga tidningar och tidskrifter såldes. De väckte debatt och flera i den dåvarande kultureliten ansåg häftena vara billiga inte bara till priset utan att de också var synonyma med ett vulgärt klichéartat innehåll fyllt med dålig dialog skrivna av författare som dolde sig under pseudonym.

Spindeln i nätet för Alibi-Magasinet var John Lorén. Redaktör, veckotidningsman och förlagsman. Lorén anställdes av Ewald Elander på Romanförlaget redan 1934 och var mannen bakom det framgångsrika Detektivmagasinet. Det blev en succé och i rask följd gav förlaget också ut Nyckelböckerna och Svenska Novellmagasinet. Det sistnämnda var romantiska berättelser som främst uppskattades av kvinnliga läsare. Samtidigt ökade kritiken mot deckarmagasinen och det gick så långt att de kallades för ”läroböcker i mord”. Men Lorén var inte svarslös. Han krävde bevis för magasinens skadlighet och det lyckades ingen få fram.

Från redaktionsrummet i Amerikahuset inklämt bland speditionslokaler för Amerikatrafiken vid Stigbergskajen i Göteborg kom det i jämn ström ut nya historier och allt verkade vara frid och fröjd tills den dag då Elander gick bort. Nu började en strid med både arvingar och kollegor. Det slutade med att John Lorén lämnade företaget och flyttade sin verksamhet till ett annat förlag i Stockholm. Sortin var inte som en missnöjd kriminalare som kastade sin polisbricka på chefens skrivbord. I stället stannade Lorén kvar i sitt väl inrökta redaktionsrum där han byggt upp ett skandinaviskt nät av skribenter. De tog han med sig till sitt nya förlag beläget i Stockholm. I mars 1945 kom det första Alibi-Magasinet ut. Midnatts-mysteriet av norrmannen Öyulv Gran. Sedan följde ett nytt magasin varje vecka. Deckarexperten Johan Wopenka har gjort en djupdykning i utgivningen av svensk kiosklitteratur kallad På smekmånad med Gröna Skräcken och kommit fram till att Alibi-Magasinet under sin levnad mellan 1945–1957 kom ut med 644 titlar. Ofta var det kända journalister som under taget namn skrev sina fantasifulla berättelser.

John Lorén var framgångsrik som förläggare och medverkade också bland annat under namnen Ralf Gordon och Gilbert H Decker med berättelser. Han hade också en specialitet med sina magasin. Vid varje svensk storhelg som påsk, midsommar och jul skulle den veckas magasin innehålla en historia med anknytning till rådande helg. Tyvärr fick Loréns liv ett tragiskt slut. 1976 blev han påkörd av en motorcyklist på ett övergångsställe på Första Långgatan vid Masthuggstorget i Göteborg och skadades så allvarligt att han avled. John Lorén var änkling och hade inga barn. Det problem för oss tonåringar som uppstod till en början var kostnaden för Alibi-Magasinet. Den var 50 öre och gjorde ett stort hål i veckopengbudgeten men när vi efter ett tag upptäckte ett antikvariat inte långt ifrån skolan blev lyckan fullständig. Här inne var väggarna mer eller mindre tapetserade av magasinet till helt andra priser. I dag går de att köpa på nätet från 25 kr styck och uppåt. De 60-sidiga häftena var hopsatta med klammer i ryggen, Omslaget, det verkliga blickfånget, såg alltid spännande ut och var lätta att hitta i affärerna. Titlarna hade inga gränser när det gäller fantasin. De kunde kombineras ihop hur som helst. Vad sägs om Döden går på kräftkalas, Rödögda Fantomen, Den mystiske skridskoåkaren, Dramat på Blå Månen, Mannen med slokhatten och Den brinnande klippan. Sände kanske inte alltid rysningar efter ryggraden men väckte förstås intresse.

Man kan säga att Alibi-Magasinets kvalité inte var i Nobelprisklass men lyckades ändå få upp läsintresset för oss ungdomar. Och det visade sig senare i livet vara väldigt viktigt.