Motorminnen

Bo är såld på Volvos odödliga klassiker

När Bo André tröttnade på att rita hus bestämde han sig för att satsa på sitt stora intresse. Numera tillverkar han modell­bilar. ”Volvos veteranbilar ligger mig närmast om hjärtat.” Redan som ung tillbringade han dagarna med att bygga egna modeller. Ofta köpte han byggsatser som modifierades så att slutresultatet skulle bli mer verklighetstroget. Under de yrkesverksamma åren som arkitekt blev det dock inte mycket tid över för att bygga småbilar. Först

Veteranklenoden Chevrolet Master 1933 års modell: ”Det här gamla chevan är en riktig glidare”

Stig-Erik Lönnerheden ärvde en riktig pärla av sin far, en Chevrolet Master av 1933 års modell. Bilen har bara haft fyra ägare och är i lika gott skick som då den rullade ut från fabriken.   Det vinkas och hejas glatt i skånska Klippan när Stig-Erik Lönnerheden är ute och finåker. Bilen rullar ofta i samband med bilmässor eller när han ställer upp för att köra till bröllop eller andra

Helgonets favoritbil – Volvo P1800: Kjell fick tillbaka sin ögonsten

På 70-talet gnetade Kjell Olsson för att få råd med en Volvo P1800 S. Men då familjen kom fick barnvagnen inte plats och han tvingades sälja. I dag som pensionär är han åter en lycklig ägare av Helgonets favoritbil.  Kjell Olsson, från Olofström i Blekinge, gör som Roger Moore i Helgonet, han myser bakom ratten i sin Volvo P1800. Volvos folkhemssportbil är kanske inte den snabbaste vid rödljusen, men designen

Taxi på uppdrag i Tyngsjö

Napoleon. Henning Mellquist körde taxi med en T-Ford i Tyngsjö, Dalarna, på 1930-talet. Här har han klivit ut och blivit fotograferad med sina två passagerare. Notera den eleganta Napoleonstilen med handen under rocken. Inskickat av Sven-Olof Mellquist, Malung.

Hans-Olofs långa liv med bilar: Det började med en ratt på trehjulingen

Hans-Olof Holmgren har älskat bilar sedan barnsben och fick hänga med pappa och köra redan som ung grabb. – Polisen sa: Ta åtminstone av dig skolmössan, berättar Hans-Olof och skrattar. Bilar och bilminnen är populärt bland Minnenas Journals läsare. Det har ni märkt de senaste numren när flera entusiaster berättat om sina fyrhjuliga favoriter. Hans-Olof Holmgren klår nog de flesta, förstås. Han har samlat sina minnen och stora kunskaper i ett späckat

Silverpilen – unga grabbars dröm på 50-talet: ”Jag hör många historier om hur fort de körde”

Motorcykeln tillverkades i tio år i tusentals exemplar och många får fortfarande en nostalgikick vid minnet av klassikern. – Silverpilen är en riktig sockerbit, säger Fredrik Ljung som renoverat sin till bättre än nyskick. Många som Fredrik möter tillsammans med Silverpilen har med sig historier från sin ungdom och kan berätta hur det var – ”egentligen”. – Jag får höra alla möjliga historier om hur fort de körde, hur de flög

Nu bär det i väg norrut

Välpackad. Mina föräldrar, Ingemar och Ingegärd Fröhling, åkte på en veckas MC-semester i början av 1950-talet. Målet var Åreskutan i Jämtland och de startade i Storvreta norr om Uppsala. På bilden sitter min far startklar på sin DKW 500 (1937 års modell) och titta vad fiffigt han ordnat med en packbox där bak för tält och sovsäckar. De var också rejält klädda. Pappa i skinnrock och mamma i en gammal

Kjell körde tillbaka till sin ungdom

Kjell Hellström blev ung på nytt när han gick i pension! – Jag minns mitt 50- och 60-tal genom att pyssla med mina bilar och umgås med vänner som man gjorde förr, säger han. Kjell Hellström var som många andra barn och ungdomar på 50- och 60-talet. Det  var bio, bilar, Elvis och en slags trygghet som han gärna tänker tillbaka på. – Folk brydde sig och umgicks, de flesta hade

Raymond kör en Volvo PV60: Den siste ”amerikanaren” är i toppform

Raymond Sandkvist gör gärna utflykter i sin PV60, den är bekväm och skön att sitta i. Bilen väcker uppmärksamhet varhelst han kommer. Dessutom har bilen något kungligt över sig. Minnenas Journals läsare älskar gamla, fina bilar och i detta nummer bjuder vi på ett riktigt praktexemplar. Chefredaktören Catharina Olsson-Lindh på tidningen Bil & Verkstad träffade Raymond Sandkvist och blev nyfiken. Här är hennes berättelse om mötet med Raymond: ”Vi träffas av