Katarina Taikon – romernas förkämpe

Katarina Taikon – romernas förkämpe

Med Katitziböckerna blev Katarina Taikon en av våra allra mest lästa författare. Hon kämpade för romers rättigheter med en ständigt brinnande låga. Till slut tog engagemanget hennes liv.

Tillsammans. Hennes engagemang för romer jämförs tidvis med Martin Luther Kings medborgarrättskamp för svarta i USA. Här med en teatergrupp 1967.
Tillsammans. Hennes engagemang för romer jämförs tidvis med Martin Luther Kings medborgarrättskamp för svarta i USA. Här med en teatergrupp 1967.

Hon dansar under den väldiga eken invid lägerelden, fåglarna kvittrar och fiolmelodin är eggande. Kjolen virvlar runt hennes ben och de långa flätorna slänger. Katarina Taikon är bara 16 år och medverkar i Arne Sucksdorffs kortfilm Uppbrott från 1948. Miljön är ett romskt läger, eller zigenarläger som man då sa, intill Årstabron i Stockholm. I rollerna som sig själva syns familjerna Bull, Taikon och Demeter.

Som medlem av en av de mest marginaliserade grupperna i det svenska samhället, romerna, fick Katarina Taikon tidigt känna av att leva i samhällets utkant. Senare hyllades hon som författare av böckerna om Katitzi och fick hundratals brev från unga läsare. Hon besvarade dem alla.

Pappa Johan Taikon var en patriark, vilje­stark och driftig. Den starka viljan är en av dotterns kännetecken, tidigt och ihärdigt kämpade hon för romernas rättigheter. Den första boken om Katitzi kom 1969 och allt som allt blev det tretton böcker om egna barndomsupplevelser under 1930- och 40-talen.

Kämpe. Det är svårt att värja sig mot den glada unga flickan Katitzi i Katarina Taikons böcker. Trots sin bristfälliga skolgång blev hon en av Sveriges mest lästa författare.
Kämpe. Det är svårt att värja sig mot den glada unga flickan Katitzi i Katarina Taikons böcker. Trots sin bristfälliga skolgång blev hon en av Sveriges mest lästa författare.

Katarina Taikon föddes i ett tält utanför Örebro, mitt i sommaren 1932. Mamma Agda Karlsson, 21-årig torpardotter från Härryda utanför Göteborg träffade den 26 år äldre Johan Taikon på restaurang Lorensberg i Göteborg. Hon serverade och han var violinist. Han levde då redan med en annan kvinna, Masha.

Johan och Agda gifte sig romskt och Masha bodde kvar i lägret. Agda Karlsson lärde sig romani och anammade helt den romska kulturen. Under 1920-talet levde familjen gott på sin tivoliverksamhet och inom åtta år föddes Paul, Rosa, Paulina och Katarina.

Kvinnorna i Johan Taikons liv kom att bli goda vänner. Masha blev som en mormor för syskonen och ett stöd när mamma Agda tynade bort i lungtuberkulos. Då var Katarina Taikon bara något år gammal.

Vid förra sekelskiftet kom åtta romska familjer till Sverige, Taikon var en av dem. Mellan 1914 och 1954 stängdes gränserna för romer utifrån och svenska romer fick inte resa ut. Under 1930-talet ändrades romernas möjligheter till försörjning; förtenning och kopparslageri ersattes av aluminium, handgjorda köksredskap blev omoderna och bensinransonering påverkade tivoliverksamheten.

14128_lowresBarndomen var fylld av uppbrott, geografiska och känslomässiga. Som femåring hamnade hon hos en fosterfamilj, sedan på barnhem. Kort därefter hämtade pappa Taikon hem henne, mot hennes vilja. Då återknöts banden till syskonen, de som aldrig skulle brytas.

Problemen hopade sig. Familjens ekonomi var dålig, Johan Taikon var inte svensk medborgare och hade inte rätt till ransoneringskort. Den hårdhänta nya styvmodern misshandlade småsystrarna så till den grad att Paul och Rosa tog hand om dem. De sökte tillstånd och slog läger i Rotebro utanför Stockholm. Paul förtennade och drev skjutbana och Rosa spådde för att försörja dem alla.

Fram till 1959 hade romer inte rätt att gå i svensk skola eftersom de inte var folkbokförda. Pappa Taikon försökte redan under 30-talet få plats i skolan för sina barn, men lyckades inte. Till sist, 13 år gammal, fick Katarina Taikon en plats i fjärde klass på Mariaskolan på Söder. Där gick hon under ett år.

7300_lowres26 år gammal, då hon hade två små barn, började Katarina Taikon och systern Rosa på Birkagårdens folkhögskola. I Lawen Mohtadis biografi Den dag jag blir fri beskrivs skolgången som en dörröppnare i deras liv. Ett par år på folkhögskola och sedan examen från Påhlmans handelsinstitut gav nytt självförtroende.

Hon hamnade i sällskap med skådespelare, artister och konstnärer och träffade fotografen Björn Langhammer, pappa till hennes tredje barn. Boken Zigenerska kom 1963 och fick ett stort genomslag. Katarina Taikon och Björn Langhammer reste runt på föreläsningsturnéer om romernas situation.

Ibland jämförs Katarina Taikon med Astrid Lindgren. Båda var präglade av tidiga upplevelser och fick ett enormt genomslag med sina böcker. Astrid Lindgren engagerade sig mot kärnkraft, för djurens och barnens rättigheter. Katarina Taikon kämpade för romer i ett samhälle där de inte hade några rättigheter alls.

Inte överens. Diskussionen var tidvis livlig mellan Ivar Lo-Johansson och Katarina Taikon.
Inte överens. Diskussionen var tidvis livlig mellan Ivar Lo-Johansson och Katarina Taikon.

Hon demonstrerade för flyktingar och debatterade med Tage Erlander, Olof Palme och Ivar Lo-Johansson. I slutet av 70-talet blev kampen henne övermäktig. Depressioner hemsökte henne, hon drack allt mer och skilsmässan från Björn Langhammer blev ett faktum.

Berättelsen om Katitzi avslutades 1980 med boken Uppbrott. Katitzi i boken hade blivit så gammal som Katarina själv var i Arne Sucksdorffs film med samma namn.

50 år gammal drabbades Katarina Taikon av hjärtstillestånd och föll i koma. Efter en kort tid på långvården hämtas hon hem av Björn Langhammer, hon sköttes först av honom och sedan av de tre barnen i 13 långa år. Ända in i slutet hade hon storasyster Rosa vid sin sida.

Gilla oss på Facebook

Webbshoppen – fullproppad med nostalgi!