Kaffe i skuggan av hässjan 

Kaffe i skuggan av hässjan 

Klingande koppar. Som Södermalmsbo går jag ofta ut och fikar. Det myllrar av kaféer runt där jag bor. Utbudet av kaffesorter skrämmer. Känner mig lika dum som när restaurangens vinexpert förklarar vinets ursprung och arom. Brukar oftast beställa in ”vanligt” bryggkaffe. Vilket nu oftare är gott. Sällan kaffepannor som stått på värme sedan sju och fått en smak av galvaniserat järn. När jag var barn i Boda och hässjade hö med alla vuxna minns jag ljudet av klingande koppar som slog mot varandra när min sommarmamma Edit kom gående över åkrarna med sin flätade korg. Vi satte oss svettiga i skuggan av hässjan och drack kaffe och åt rågsmörgåsar. Bättre kaffe kommer aldrig att finnas.