Julkalendrarna vi aldrig glömmer

Julkalendrarna vi aldrig glömmer

Traditionen med Julkalendern i TV och radio har roat både barn och vuxna i snart 60 år. Under åren har vi njutit av klassiker som Teskedsgumman, Herkules Jonsson och Ture Sventon. Följ med på en julig nostalgitripp.

Allt började i P1 för snart 60 år sedan. Barnens julkalender introducerades och bjöd på fem minuter med julsånger och prat om julen. Mannen bakom idén var journalisten och radiomannen Rolf Bergström. Samtidigt publicerades en tecknad julgran i tidningen ”Röster i radio” som hörde ihop med programmet. På granen fanns tjugofyra rutor med tillhörande småbilder att färglägga och klippa ut. Det blev succé!

Tre år senare, 1960, var det premiär för Julkalendern i televisionen. Programmet hette Tittilure och handlade om en liten tomte som öppnade luckor och bjöd på idel nya överraskningar. Från 1961 och framåt samarbetade radio och TV med konceptet Julkalendern. Det vill säga, det var samma berättelse i båda medierna, men i olika utformningar. Först 1973 gick TV och radio skilda vägar med olika historier. Från början var det tradition att Julkalendern började sändas första advent och på så sätt blev det oftast fler avsnitt än tjugofyra. Men småningom ändrades detta och 1 december blev premiärdatum.

De första tio åren brydde sig inte pressen särskilt mycket om Julkalendern, men annat ljud i skällan blev det från och med 1967 då Gumman som blev liten som en tesked gjorde braksuccé. Sedan dess har tittarsiffrorna varit höga. Mellan 10 och 25 procent av befolkningen beräknas titta varje år. Medierna bevakar  alltid fenomenet och Julkalendern har länge varit ett hett omdebatterat ämne. Föräldrar, psykologer, lärare och andra förstå-sig-påare  har gärna lagt sig i debatten och antingen lovordat eller sablat ned programmet. Så sent som 2015 orsakade Tusen år till julafton stort rabalder. Julkalendern verkar aldrig sluta att engagera svenska folket. Inte heller glömmer vi bort våra favoriter från förr.

Gumman som blev liten som en tesked
En halv miljon barn tittade på 1967 års julkalender Gumman som blev liten som en tesked. Men lustigt nog framkom det också att cirka två miljoner vuxna följde serien. Göta Petter, vilken succé! Detta hade författarna bakom serien inte väntat sig, men efter 1967 stod det klart att julkalendern inte bara var en angelägenhet för barn utan även för ”stora barn”. Teskedsgumman blev det stora genombrottet för Julkalendern som program och både tittarna och pressen var lyriska. Även radioversionen uppskattades mycket. Gumman, som ju faktiskt inte har något annat namn, spelades av Birgitta Andersson och hennes man av Carl-Gustaf Lindstedt. Karaktärerna var kända sedan 1950-talet genom böckerna av norrmannen Alf Prøysen. Denna julkalender hade ända fram till 1999 vinnarplatsen i varje omröstning om tidernas populäraste julkalender, tills den petades från tronen av Mysteriet på Greveholm från 1996. Populariteten gjorde att den 1976 åter sändes som det årets julkalender, men med ett litet tillägg i form av presentationer av figurerna Drutten och Krokodilen.

älskade mumin. De levande mumin­figurerna blev en succé som alla gillade.
Älskade mumin. De levande mumin­figurerna blev en succé som alla gillade.

I Mumindalen – gillades av kritiker och tittare
Flera av julkalendrarna i början av 1970-talet blev rejält utskällda. En av anledningarna var att de inte handlade tillräckligt mycket om julen eller hade någon sagostämning. Så 1973 vågade man inte chansa utan gav folket en julkalender baserad på Tove Janssons älskade böcker om Mumindalen. Manus skrevs av Tove Jansson och hennes bror och baserades på böckerna Trollvinter, Det osynliga barnet och Trollkarlens hatt. Mimartister utklädda i dräkter spelade rollerna och rösterna lades på i efterhand. Börje Ahlstedt var Mumin, Gerd Hagman Muminmamma och Jan-Erik Lindqvist Muminpappa. Det var nordiskt och vintrigt och tittarna och pressen var nöjda.

flitig. Tage Danielsson både skrev, regisserade och spelade pappan.
Flitig. Tage Danielsson både skrev, regisserade och spelade pappan.

Herkules Jonssons storverk – ofta repriserad
1969 hette årets julkalender Herkules Jonssons storverk, både i radio och tv. I TV-versionen utförde Herkules 12 storverk, men i radion hela 25 stycken. Den stora sensationen 1969 var att julkalendern i rutan var i färg! Detta bidrog till populariteten, liksom att den talangfulle komikern och författaren Tage Danielsson var mannen bakom serien. Han stod för både manus och regi och spelade även en av huvudrollerna. Kalendern handlade om en familj i en Stockholmsförort bestående av mamma, pappa och den sjuårige pojken Herman. Men det var en ovanlig familj för mamman kunde trolla och när hon uttalade den magiska ramsan ”Överliggande kramaxel å kalasvev å bubbla förknasare” förvandlades pappan till barnet Bara Jonsson, medan Herman blev den fantastiske Herkules. Herkules spelades av James Dickson som dock lämnade skådespeleriet för gott efter serien. I en intervju för Aftonbladet 31 mars 2000 berättade han: ”Det var helt underbart att jobba med Tage. Han blev en slags reservpappa för mig. Han var en varm och oerhört professionell person som inte backade för svårigheter, även om det tog tio omtagningar.” Samma år skrev Tage en fortsättning på historien, men i bokform, som bar titeln Herkules Jonsson och de makalösa mellandagarna. Julkalendern har repriserats hela fyra gånger i TV.

Siw Malmkvist i rollen som Fen Dorabella.
Siw Malmkvist i rollen som Fen Dorabella.

Trolltider – vissa ville förbjuda adventskalendern
Småtroll, feer, häxor och bergatroll. 1979 kom Trolltider, som alltid hamnar högt på topplistan bland de mest älskade julkalendrarna. Den handlade om småfolkets viktiga uppgift att genom olika bestyr och traditioner hjälpa solen att vända åter efter vinterperioden. Serien skrevs av Maria Gripe och dotter Camilla. Många stora skådespelare gjorde fina rollprestationer, bland andra Sigge Fürst, Stig Järrel, Eva Rydberg, Birgitta Andersson och Siw Malmkvist. Bara sex år senare sändes serien i repris – som julkalender igen! Då kallades den för Trolltider med trollkalender och hade utökats med medverkan av folklivsforskaren Ebbe Schön som öppnade luckorna och berättade historier om nordiska väsen, seder och bruk. Publiken och pressen var ånyo lyckliga, men från vissa kristna kretsar hördes klagomål om de hedniska inslagen och vissa ville till och med stoppa sändningarna. Det lät sig förstås inte göras, tack och lov!

temelälskare. Helge Skoog briljerade i rollen som Ture Sventon.
Temelälskare. Helge Skoog briljerade i rollen som Ture Sventon.

Ture Sventon privatdetektiv
I en omröstning som SVT gjorde 2014 ställdes frågan om vilken julkalender som svenska folket helst skulle vilja ha tillgång till på sajten Öppet arkiv. Med hela 28 procent blev vinnaren Ture Sventon privatdetektiv. Denna julkalender kom 1989 och var baserad på fyra böcker om den läspande och temelglufsande Ture Sventon skrivna av Åke Holmberg. I serien besökte detektiven fyra exotiska platser – öknen, London, Stockholm och Lingonboda. Helge Skoog spelade huvudrollen, Lena Nyman var sekreteraren och Johan Ulveson iklädde sig rollen som den som den ständigt uppdykande Ville Vessla.

Tjejtjusaren. Andreas Hoffer gjorde succé som tjejtjusaren Sune.
Tjejtjusaren. Andreas Hoffer gjorde succé som tjejtjusaren Sune.

Sunes jul – blev en riktig ”kioskvältare”
Med tre miljoner tittare slog Sunes jul 1991 alla tiders tittarrekord dittills. Tjejtjusaren Sune och hans familj förgyllde vår decembermånad detta år med mycket humor och värme. Karaktären var känd från Anders Jacobssons och Sören Olssons böcker och författarna fick själva skriva manus. I rollen som Sune syntes Andreas Hoffer, Carina Lidbom spelade mamma Karin och Peter Haber pappa Rudolf. För rollen som lillebror Håkan stod Gabriel Odenhammar, senare känd för sin medverkan i komediserien Svensson, Svensson. Sunes jul blev mycket hyllad av kritikerna och populariteten har hållit i sig genom åren.

produktiv. Aina illustrerade tusentals motiv till julkort och nyårskort.
Produktiv. Aina illustrerade tusentals motiv till julkort och nyårskort.

24 luckor att öppna – så började det!
Traditionen med julkalendrar att öppna i december månad går långt tillbaka i tiden, närmare bestämt till 1880-talets Tyskland. Där bodde en liten pojke vid namn Gerhard Lang som ständigt frågade sin mor om hur många dagar det var kvar till julafton. För att göra det enklare för pojken tog mamman en kartongskiva och lade tjugofyra kakor på. Gerhard fick äta en varje dag fram till jul. När han blev stor kom han att äga ett tryckeri och tog sin mors idé och utvecklade den. 1903 trycktes den första adventskalendern. I Sverige dröjde det dock ända till 1934 innan fenomenet introducerades genom Sveriges Flickors Scoutförbund som började sälja ”Barnens julkalender”, illustrerad av Aina Stenberg-Masolle.

Kommentarer