Julafton år 1850: Öl och kött stod på bordet

Julafton år 1850: Öl och kött stod på bordet

När vi kommer till tiden runt 1850 har inga större förändringar skett. Ännu är vi ett traditionsbundet landsbygdsfolk som strör julhalm över stuggolven. De hemstöpta två-och tregrenade talgljusen är en lyx. Sådana ges som julgåvor åt sockenpräst och klockare.

Eget bord. I Hälsingland fick barnen 1850 ett eget julbord, det så kallade ”lissbordet, som syns bakom det stora julbordet.

Vi besöker en bondgård i Halland, dit ett barnbarn till den småländska familjen ovan flyttat. Hon är lyckligt nygift och har just ”dragit” stugan med svärmors sydsvenska, färggranna julbonader, målade med kristna motiv på linneväv. Julbordet är dukat med porslin på ett hemvävt, solblekt linnelakan. Julhögen med brödkakor är prydd med ett vackert äpple. På det halländska träfatet på fot; ”sömatsfatet”, tronar den finaste julmaten från julslakten, korv, sylta och stora kokade köttbitar. Vi ser ett julpynt, en ”oro”, halmkronan kallas så när den rör sig i draget av folket. I den här gården har man en lång kvällsandakt kring julbordet med svärfar som läser julevangeliet och sedan psalmsång, till allas förnöjelse. Senare ska det klappa på dörren och några ”julklappar”; små halmsaker, slängas in av grannen som ett glatt skämt. Den unga fruns syster är ungmö och har flyttat till en liten tätort. Hon har fått plats som piga åt några äldre, välbeställda systrar i deras småborgerligt inredda lilla hus. Deras julbock är väluppfostrad och har med sig små julgåvor åt snälla barn. Stygga barn får smäll. Julgran är mycket ovanligt.

En ny miljö möter vi på en resa norrut över fäbodgränsen där det råder stark kyla. När vi knackar på dörren och raskt bjuds in i stugvärmen – här är alla främlingar välkomna – får vi veta att gårdens folk hörde oss knacka redan för några timmar sedan och var förberedda på att få julbesök. I Hälsingland är man van vid ”varsel”. Avstånden gårdar emellan är långa. Gården vi besöker är stor och barnen har fått ett eget så kallat ”lissbord”, dukat med julmat bara för dem. Smöret har lagts upp som fina ”smörberg” tillsammans med korngrynsgröt, kalvstek, lutfisk och julhögar med brödkakor. Tunnbröd är elegant vikta och tjänar som tallrikar när de hårdnat. Även här dansar en halmkrona i taket. Dessutom har man en tradition med en julbock som kommer på besök och dansar för gårdsfolket. §
Vanliga rätter på julbordet: Korv, potatis, lutfisk.

Jenny Nyström, 1854-1946.

Jultomten fick barnens ögon att tindra
Traditionen att ge varandra köpta julklappar är senkommen. I bondesamhällets tid kunde man klappa på dörren (”julklapp”), kasta in en liten skämtgåva och sedan springa iväg. På 1850-talet kunde julbocken vara julklappsutdelare. Mest gavs nytto-och skämtpresenter. Omkring 1870 knackade det ivrigt på Sveriges dörr. Det var ”der Weihnachtsmann”, tyskarnas protestantiske motsvarighet till den katolske Nikolaus, som kom hit. Hos oss fick han heta jultomten. Walt Disneys jultomte, som kom till Sverige 1960, är en blandning av dessa två.