Johnny Bode – hyllad kompositör och fräck storsvindlare

Johnny Bode – hyllad kompositör och fräck storsvindlare

Han stal Gösta Ekmans matsilver, tryckte falska checkar och gjorde come back med grova porrvisor. Johnny Bode var en begåvad kompositör och sångare men även en notorisk småtjuv, lurendrejare och fängelsekund. I år är det 104 år sedan denna märklige man föddes.

Dagarna före nyåret 1959 höll en rundlagd och pratsam kompositör presskonferens i Wien om sin nya operett, Liebe in Tirol.

– Jaha, herr Delgada, vad har ni skrivit mer än det här? undrade en journalist.

– Tja, ett av mina verk är An den schönen blauen Donau, svarade han. Journalisterna skrattade gott och ironiskt.

– Men var det inte Johann Strauss den yngre som komponerade den?

– Ja, den pseudonymen använde jag ju på den tiden, sa Juan Delgada.

Ingen visste att denne Delgada var svensk och en beryktad skojare, men inte desto mindre en mycket begåvad kompositör och sångare. Han hette Johnny Bode, var 48 år gammal och på flykt undan den svenska rättvisan. Så hade det varit i hela hans liv. Ständiga lögner, men också stölder och bedrägerier som hade renderat honom flera fängelsestraff och vistelser på mentalsjukhus. Men också framgångar.

Filmteamet diskuterar under inspelningen av Lapp-Lisa-filmen i trädgården vid Hedemora stadshotell. Mannen i mörk kostym är Åsa-Nisse-regissören Ragnar Frisk och till vänster sitter Svensk Talfilms direktör Gösta Sandin. Till höger i hatt Johnny Bode.
Filmteamet diskuterar under inspelningen av Lapp-Lisa-filmen i trädgården vid Hedemora stadshotell. Mannen i mörk kostym är Åsa-Nisse-regissören Ragnar Frisk och till vänster sitter Svensk Talfilms direktör Gösta Sandin. Till höger i hatt Johnny Bode.

Att allt blev så tokigt kan kanske i viss mån skyllas på hans barndom. Johnny Bode föddes i Falköping 1912. Hans mor och far gick tidigt skilda vägar och Johnny fick bo hos sin morfar Emil Kilander, en välbeställd köpman. Alla ville Johnny väl och han fick allt han pekade på. Ändå började han tidigt lura till sig saker, och ingen talade allvar med honom. Och han ville alltid väcka uppmärksamhet. Som då han som djäkne – skolyngling – i Skara spelade piano i en dansorkester med en grogg tydligt uppställd på pianot.

Lärare som såg honom varnade honom, men det brydde han sig inte om. Men när han skrev en revy där skolans vackraste flickor skulle uppträda mycket lättklädda rev rektorn sönder manuskriptet och Johnny relegerades. Redan som tonåring kom han till Stockholm och blev med sitt välsmorda munläder en populär programledare och sångare på de halvt olagliga nattklubbar som fanns i skumma källarutrymmen. 1934 slog han igenom som grammofonsångare med Den gamla spinnrocken, som sålde i 200 000 exemplar.

Johnny Bode och Gösta Ekman var kompanjoner i showbusiness på 1930-talet, bland annat gjorde de tillsammans sången En herre i frack.
Johnny Bode och Gösta Ekman var kompanjoner i showbusiness på 1930-talet, bland annat gjorde de tillsammans sången En herre i frack.

Det blev totalt 400 inspelningar, mestadels sentimentala schlager om röda stugor, hjärta och smärta. Om han ägnat sig åt sin lovande karriär hade allt varit gott och väl, men samtidigt börjar hans brottslighet. Han blir god vän med Hasse Ekman och dennes far, skådespelaren Gösta Ekman. Efter en middag hos familjen Ekman stoppar Johnny på sig matbesticken som han tror är värdefulla och går till pantbanken med dem. De visar sig vara av nysilver och så gott som värdelösa. Snart sitter Johnny på ett hotellrum och trycker checkar på ett enkelt leksakstryckeri.

Med dessa går han runt i butikerna och handlar. Han grips av polisen på NK då han räcker fram en check för att betala några skjortor och slipsar. Mitt i all småbrottslighet får Johnny uppleva att den store Jussi Björling sjunger hans Min längtan är du på Operan. Men när Jussi frågar efter mera sådant sitter Johnny redan på Långholmens rannsakningsfängelse. Utredningen visar att han inte är vid ”förståndets bruk” och det blir några års vistelse på mentalsjukhus. 1942 vill Johnny göra något nytt som väcker uppmärksamhet.

Den unga vackra blondinen Inge Pelz, dotter till en högt uppsatt polischef i Wien, var Johnnys hustru några år i slutet av1950-talet.
Den unga vackra blondinen Inge Pelz, dotter till en högt uppsatt polischef i Wien, var Johnnys hustru några år i slutet av1950-talet.

Han ansluter sig till de frivilliga soldater som ska slåss mot en rysk ockupation av Finland. Men han är alldeles för kort och fet och får i stället i uppgift att sätta upp en musikalisk revy i Åbo. Under en paus i arbetet åker han till Stockholm för att hämta noter och scenkäder.

Han får infallet att gå på Karl Gerhards revy Tingel Tangel på Folkan, iförd finsk militäruniform med ett hakkors på bröstet. Polisen griper honom i mellanakten eftersom han avvikit ur landet, han var nämligen fortfarande inskriven i mentalvården. Tidningarna skriver om detta och den tyska legationen blir intresserad. Man tipsar honom om att han kan få engagemang i det tyskockuperade Norge eftersom skådespelarna där strejkar som protest mot Quislingregimen.

Johnny åker till Oslo och får sätta upp en revy med anledning av Nasjonal Samlings tioårsjubileum. Resultatet blir inte särskilt bra. Både norska och tyska nazisttidningar skriver ner revyn och Norgesejouren slutar med att Johnny ”bär sig illa åt” mot tyska soldater och hamnar på det beryktade fängelset Grini. Efter några veckor utvisas Johnny ur Norge och hamnar på nytt på sinnessjukhus, Ryhov i Jönköping.

Frågan var berättigad. Teckning ur tidningen Pin Up 1952.
Frågan var berättigad. Teckning ur tidningen Pin Up 1952.

Där tonsätter han 40 dikter av Nils Ferlin på ett utsökt sätt. När han skrivs ut 1946 – efter att ha tvångssteriliserats – gifter han sig med en av sköterskorna. Nu är Johnny Bode helt utstött ur den svenska nöjesbranschen. Men en ljusning kommer när han får i uppdrag av Svensk Talfilm att skriva musiken till den första Åsa-Nissefilmen 1949 och dessutom göra musik till kortfilmen med Lapp-Lisa.

Johnny skriver på kontraktet som direktören Gösta Sandin har upprättat. De tar i hand. På vägen ut snappar Johnny åt sig en filmkamera som han stoppar innanför överrocken. Sedan snabbt ut på gatan och till närmaste pantbank med bytet. Gösta Sandin upptäcker att kameran har försvunnit. Han anar vart den har tagit vägen och hittar den på ”stampen” med Johnnys namn på inlämningskvittot. Sandin löser ut sin kamera och låter saken bero. Kanske hade han lyckats komma tillbaka som artist om han inte hade deltagit i en stöld av aktier och obligationer hos en blind massör.

Genomgång inför en operettpremiär i Wien. I mitten högst upp syns Jules Sylvain. Johnny längst till höger och mannen med cigarretten är den svensk/norske musikförläggaren Per Sandberg.
Genomgång inför en operettpremiär i Wien. I mitten högst upp syns Jules Sylvain. Johnny längst till höger och mannen med cigarretten är den svensk/norske musikförläggaren Per Sandberg.

När han förstår att åklagaren Werner Ryhninger är honom på spåren flyttar han först till Bryssel, där han etablerar sig med eget kontor. När Ryhninger hittar honom lyckas han sticka vidare till Wien. Johnny har tur. I Wien letar man som bäst efter en ny kompositör som kan lyfta den österrikiska operetten.

Johnny visar vad han kan. Ledningen på det ärevördiga musikförlaget Doblinger blir imponerad och Johnny får tjänstevåning och god ersättning för vad han skriver och komponerar. Han kallas ”den nye Franz Lehár” och gifter sig med dottern till en av de högsta polischeferna. Som Juan Delgada presenterar han 1958 sin största och mest glansfulla operett Keine Zeit für Liebe? vars story hade skrivits av den svenske författaren Gösta Stevens.

Operetten gör ett segertåg över Österrike, Tyskland och Holland. Men karriären avbryts av en fängelsevistelse på Långholmen på grund av obligationsstölderna. Efter ytterligare tre operetter begår Johnny nya bedrägerier och utvisas till Sverige 1961. 1960-talet hemma i Sverige blir eländigt.

Johnny Bode drar sig fram med hjälp av stölder och bedrägerier. Ett antal damer blir av med pälsar och smycken. Revymannen Kar de Mumma blir till exempel vittne till hur Johnny jagas i fatt av en polispatrull som sliter av honom en stulen päls. Räddningen  blir pornografin. 1970 utkommer hans skapelse Bordellmammas visor, en LP med synnerligen skabrösa visor.

Succén blir så stor att han av bara farten sjunger in ytterligare tre skivor med liknande innehåll. Han tjänar flera hundra tusen kronor, svart förstås.

– Jag har aldrig betalat en krona i skatt. Sverige har bara gjort mig illa, sa han när jag intervjuade honom i hans lilla fattiga lägenhet i Malmö 1983. Johnny Bode var en mycket vänlig och förvånansvärt ärlig man på ålderns höst. Han sa sig inte ångra någonting.

– Du ska veta, jag har badat i brudar och champagne, skrattade han. Fem månader efter intervjun var Johnny Bode död, 71 år gammal.

Fotnot: Artikel­författaren Ingmar Norlén har skrivit boken Jakten på Johnny Bode – skandalernas man (Carlssons 2003).

Ingmar Norlén och Johnny Bode.
Ingmar Norlén och Johnny Bode.

Beryktad begåvning

Namn: Johnny Bode.

Yrke: Sångare, musiker och kompositör.

Född: I Falköping 6 januari 1912, död i Malmö 25 juli 1983.

Familj: Gift med Kerstin Hansson 1946–1955 och Inge Pelz 1957–1960. Sonen Sigurd Bode.

Bodde: Bland annat i Stockholm, Wien och Malmö.

Största succé som kompositör: En herre i frack, inspelad på skiva av Gösta Ekman dä (1935).

Största succé som sångare: Den gamla spinnrocken (1934).

Mest omtalad skiva: Bordellmammas visor (1970).

Minnenas Journal

Köp Livet på landet förr