”

Efter en lång karriär som skådespelerska i Hollywood sadlade Signe Hasso om och blev författare. Journalisten Monnica Söderberg träffade henne 1980 på Bra Böckers bokmässa och fick en intervju.  

Lusten att skriva hade Signe Hasso haft sedan barnsben. Det berättade hon för mig då vi träffades hos Bra Böcker i Höganäs när hennes andra bok, Kom slott, gavs ut 1980. Samtidigt som förlaget firade 15-årsjubileum passade man på att bjuda in sina författare.

”Livet är förunderligt. Det är som om cirkeln slutits med mitt författarskap nu på äldre dagar”, berättade hon när vi fått en plats i avskildhet för ett samtal om hennes skrivande.
”Jag började att spela piano och skriva rim och ramsor när jag var sex år och tjänade mina första pengar på en saga när jag var 8 år. Den kallade jag Regndropparnas konung.”

När Signe fyllde 12 år blev hennes teaterbana till av en ren slump.
”Min bästa väninna i skolan blev sjuk och fördes till sjukhus. Hon skulle ha spelat lilla Loisan i Molières Den inbillade sjuke på Dramaten. Då ringde man från Dramaten till min mamma och sa att de hört att hon hade en dotter som spelade teater.”
”Jag har två döttrar, svarade mamma.”
Det bestämdes att Signe skulle komma dit och träffa regissören Olof Molander. Hon fick rollen och föreställningen gjorde succé och Signe fortsatte på Dramaten av bara farten.

När hon var 14 år blev hon den första artist som fick Statens räntefria studielån för vidare studier. Vid 16 års ålder blev hon antagen vid Dramatens elevskola. Då började hennes teaterbana på allvar och 1940 kom hon till USA med ett filmkontrakt på fickan.

1965 fick hon dela Hollands världsberömda pris Le Grand Prix Edison med Alice Babs och Svend Asmussen för sina engelska översättningar av svenska folksånger. Till en del av sångerna hade hon själv skrivit musik. Signe tyckte att det var en ära att få skriva musik åt Alice Babs.
1933 gifte sig Signe (född Larsson) med regissören Harry Hasso. De fick sonen Henry och 1940 for de till USA men året därpå var äktenskapet slut. Signe stannade kvar i USA med sin son som omkom i en olycka vid 22 års ålder. Sorgen drabbade Signe väldigt hårt. Hennes vänner ställde upp för henne, som hon gjort för dem, och hennes starka vilja och tro på livet räddade henne från att gå under.
”Du kan skriva att jag är lycklig för alla mina vänner och för att få leva i två så underbara länder som Sverige och Amerika.”

Vill du berätta om sagan som du sålde som 8-åring, frågade jag och Signe Hasso lyste upp vid minnet och berättade: ”Jag hade just virkat en skär jumper med grå bårder hemma hos mormor. Oh, vad jag önskade mig en grå kjol till den men varken mamma eller mormor hade pengar till ett tyg. Det var inte att tänka på att be dem köpa ett tyg.

Skriv en saga och skicka den till en tidning, föreslog mormor som brukade läsa det jag skrev. Jag fick papper och penna och var sysselsatt med sagan en lång stund. Mormor tyckte att jag även kunde rita till sagan. Framemot eftermiddagen var sagan och teckningen klara. Då skrev jag ett brev till chefredaktören på Stockholmstidningen: Jag heter Signe Larsson och är 8 år. Jag har virkat en skär jumper med grå ränder. Nu vill jag ha en kjol till min jumper. Var snäll och sänd mig 15 kronor för min saga.”
Efter några dagar kom pengarna. Signes saga publicerades i ett av tidningens söndagsnummer. Hon köpte ett grått tyg och mormor hjälpte henne att sy en kjol.
Det gick annorlunda till när hon sände in manuskriptet till Momo anonymt till Bra Böcker.
”Jag hade berättelsen om Momo klar här inne”, sa Signe och pekade mot sitt huvud.

Hon skrev ner alltsammans på tre veckor, sände manus till sin syster och bad henne skicka in det till bokförlaget för hon ville inte att de skulle se att paketet kom från Amerika. Hennes namn fanns i ett slutet kuvert som bröts när juryn bestämt vilka manus som skulle få pris.
Så kom det sig att Signe Hasso blev prisbelönt författare och fler böcker följde efter den första.