Ingen lever längre som Enkes-Kristina

Ingen lever längre som Enkes-Kristina

Att färdas med bjällerklang över Särnasjöns is på vintern och njuta av sommaren på en fäbodvall. Visst kan man längta tillbaka till gamla tider när man läser Urban Rosbergs berättelse om sin gammelfarmor Kristina på Enkes-gården i Särna.

Att Kristina skulle ha blivit änka tidigt är inte sant utan Enkes är namnet på gården där hon bodde. Det ståtliga bostadshuset byggdes av Kristinas pappa Enkes-Per på 1880-talet. Utan att överdriva kan man säga att det var ett skrytbygge på sin tid. Övervåningen inreddes först på 1920-talet då en av sönerna behövde bostad till sin familj.
Men nu går vi händelserna i förväg. Anna Kristina Persdotter föddes 1876 i byn Nordomsjön nära tätorten Särna i norra Dalarna. Att bedriva bondeliv på dessa breddgrader var stundom mycket tufft. Korn var enda sädesslaget som hann gå i ax och det var en kamp att få potatisen färdig innan frosten. Fjällkor, getter och några hästar ingick i de flesta gårdar på den här tiden.
Långa, mörka och kalla vintrar gjorde att sommaren var efterlängtad. Vardag som helg vintertid började klockan 4 med att slå hål på isen i dricksvattenhinken, tända i köksspisen och därefter gå ut och mjölka. Besöket på utedasset, när det var – 40 grader, gick förmodligen ganska snabbt.
1901 gifte sig Kristina med Emil Blomqvist och de fick tre gossebarn med födelseår 1902, 1905 och 1908. Runt 1910 tog de över Enkesgården efter Kristinas åldrande föräldrar.

Enkes-Kristina. Anna Kristina Persdotter (1876–1960) på en bild från 1895.
Enkes-Kristina. Anna Kristina Persdotter (1876–1960) på en bild från 1895.

För att framförallt kor och getter skulle överleva ett kalenderår var man tvungen att flytta till närliggande fäbodvallar under sommaren. Barnen och kvinnorna följde med djuren och männen skötte gården på hemmaplan.
Enkes-gården hade hus på tre fäbodvallar som man efter ett visst mönster betade av. Djuren gick fritt under dagarna och man lockade hem dem framåt kvällen. Att somrarna med fäbodliv var den bästa tiden på året kan man förstå.
Först flyttade Kristina till Myrvallen som låg fem kilometer från Nordomsjön. Efter några veckor var det dags att flytta till Älgaråsen några kilometer längre norrut. Efter ytterligare några veckor var det dags för en längre flytt till Fröbergsvallen som ligger vid foten av Vedungsfjället.
Vägen dit var ganska strapatsrik då man bland annat vadade över Fjätälven. Fröberget är en mycket vacker fäbodvall med den brusande Yxningen som slingrar sig mellan husen. Här trivdes Kristina som bäst.

Sommarsamling. Midsommar på fäbodvallen Älgaråsen 1941. Kristinas söner Albin, Edvard och Herman med svärdöttrarna Frida, Anna och Svea samt barnbarnet Alice.
Sommarsamling. Midsommar på fäbodvallen Älgaråsen 1941. Kristinas söner Albin, Edvard och Herman med svärdöttrarna Frida, Anna och Svea samt barnbarnet Alice.

Efter 1931 användes bara Älgaråsen och Fröberget. En vintersäsongsarbetare, så kallad bolackare, lånade Myrvallshuset under en period när han högg i skogen. Boningshuset brann ner till grunden och bolackaren försvann.
Förutom att sköta grödor och få in tillräckligt med hö inför vintern var det männens uppgift att besöka fäboden en gång i veckan. Detta för att leverera varor till sina kvinnor och ta med messmör, ost och bär i retur till hemgården. För att ta sig till Fröberget cyklade Emil först 20 km till byn Öjvassla med sin tunga packning. Därefter var det en gångstig på 6 km upp till Fröberget.

Tre söner. Familjen på Enkes-gården 1913 med sönerna Albin, Herman och Edvard.
Tre söner. Familjen på Enkes-gården 1913 med sönerna Albin, Herman och Edvard.

Min mamma Ellen minns: ”Farfar var alldeles slut när han kom in i stugan i början av 40-talet. Vi ungar kastade oss över packningen för att det brukade finnas något gott till oss. Farfar lade sig i sängen och sa pustande till Kristina.
– Aldrig mer hit! Då förstod hon att det var slut med sommarviste på sin älskade Fröbergsvall och tårarna syntes i hennes ögon.”
Sista åren då Kristina hade kvar kreatur var det Älgaråsen som gällde.
Jag visades upp för gammelfarmor på ålderdomshemmet 1959 och hon frågade vad ”pöken heter”.
– Urban, svarade mamma.
– URBANUS??? är det ett namn dé, svarade hon. Hon följde oss en bit på vägen och någon undrade efter ett tag hur långt farmor skulle gå?
– Jag ska gå så långt vägen räcker, blev svaret.
1960 tog Enkes-Kristina Blomqvists väg genom livet slut.

Flygmaskinist. Urban Rosberg är född 1958 och bor i Lidköping där han jobbar som flygmaskinist på Hercules vid Skaraborgs Flygflottilj.
Flygmaskinist. Urban Rosberg är född 1958 och bor i Lidköping där han jobbar som flygmaskinist på Hercules vid Skaraborgs Flygflottilj.

Epilog
2016 är det endast en familj som bedriver fäbodliv med fjällkor i Särna-trakten. Barnbarnsbarn till Kristina äger och förvaltar familjens hus idag. Älgaråsens hus är flyttade då vallen numera är igenväxt. Dialekten i Kristinas värld var speciell då Särna tillhörde Norge fram till mitten av 1600-talet. Mina föräldrar startade ett projekt för att dokumentera dialekten för framtiden. En intresseförening i Särna har utvecklat projektet med nya utgåvor. Det är min mamma Ellen Rosberg, född 1929, som berättat den här historien för mig. Inte många efter henne fick uppleva att färdas med bjällerklang över Särnasjöns is och somrar som barn på en fäbodvall.

Kommentarer