Inez Magnusson – 30-talets storbedragerska

Inez Magnusson – 30-talets storbedragerska

Hon sol-och-vårade män på löpande band och domaren häpnade över hennes känslokyla. Män skämdes men vissa tyckte det var värt att bli lurade. En bankdirektör erkände öppet och fick Inez Magnusson inom lås och bom. 

Stadsfiskal Werner Ryhninger hade aldrig varit med om maken. Uppläsningen av det huvudsakliga i den 4 000 sidor tjocka domen den 22 oktober 1941 tog 30 minuter. Redan vid slutpläderingen himlade han med ögonen:
– Den anklagades hela livsföring visar prov på en brottlighet av dessbättre sällsynt beskaffenhet. Lögn, svek och brott har varit hennes medel för att tillfredsställa penningbegär och egoistiska intressen.

På den åtalades bänk satt en dam i leopardpäls. Hon hade burit plagget under hela den nio månader långa rättegången. När straffet basunerades ut i Stockholms rådhusrätt var hon lika kylig som under sin skrupellösa tid av förbrytelser. Inga tecken på botfärdighet, men 44-åringen undslapp sig i alla fall en lätt nigning inför juryn innan hon fördes till Växjö kvinnofängelse.
”Nicolina Teresia Johannesdotter tilldöms härmed fem och ett halvt års straffarbete och ett skadebeståndsbelopp om 75 000 kronor för 15 fall av bedrägeri, trolöshet mot huvudman, förfalskning och ärekränkning.” Svindleribeloppet uppgick sammanlagt till tre miljoner kronor, i dagens värde en bit över 60 miljoner kronor. I en karusell av lögner och svek hade den svarande i över två decennier med honungslen tunga bluffat och utpressat förmögna män med vigselringar. Fordringsägarna stod i kö till kriminalpolisen och 17 av dem var målsägande. Skumrasket hade nystats upp sedan bankdirektör Fredrik Almqvist förvägrat att känna skam och krävt att myndigheten skulle gå till botten med hur han hade lurats i personlig konkurs.

Theodor Adelswärd
Theodor Adelswärd

De största åtalsposterna hade Theodor Adelswärd, en baron som 1911–1914 varit finansminister i Karl Staaffs liberala regering, den framgångsrike apotekaren Elias Wendbladh och den ansedde direktören och familjefadern Karl Martin Johansson. Deras amorösa utsvävningar hade inalles kostat dem 1,2 miljoner kronor. Den iskalla och samvetslösa kvinnans penningtörst var outsinlig. Under rättegången genomgick Nicolina Teresia Johannesdotter, som långt tidigare hade döpt om sig själv till Inez Johansson och sedermera blev gift Magnusson, en sinnesundersökning. Docent Gösta Rylander gav henne diagnosen moral insanity, det vill säga förminskat tillräknelig, och skrev: ”Hon måste vara psykiskt abnorm och har framträtt som en isande känslokall människa, nästan fullständigt i avsaknad av moraliska och etiska korrektiv. Självfallet är att hon överdriver och ljuger hänsynslöst, varför hennes lögnaktighet, ehuru den inte kallas mytoman, ändå måste betecknas som patologisk.” När fattigtorpardottern från Ås i Jämtland 1911 arbetade som städerska på ett hotell i Åre bevittnade hon Stockholmsnoblessens excesser och utvecklade fascination för syndens lockelser till sådan grad att hon placerades hos en pastor i Härjedalen för andlig uppfostran. Några år därefter anställdes hon hos O T Axell i Östersund och en kväll klev homeopaten in i hembiträdets rum och fumlade med byxknapparna:
”Åh… så ni har håret utsläppt när ni sover. Så tilltalande”, sa han samtidigt som han lade sin väldiga gestalt tillrätta över den tunna flickkroppen.

Dagen efter övergreppet överräckte arbetsgivaren 50 kronor i en förhoppning att slippa polisens inblandning. För Inez var det startskottet till det som kom att bli en livslång vana – att förföra bemedlade äldre män och därefter sätta åt tumskruvarna för att kunna leva i spendersam lyx. Homeopaten Axell utpressades så att han tvangs emigrera till England och parallellt blev Inez en av de prostituerade i Östersunds nattliv.

Kvinnoanstalten i Växjö.
Kvinnoanstalten i Växjö.

1918 anmälde sig Inez som hembiträde hos G T Sundberg i Stockholm. Inez blev gravid i samband det traditionella umgänget på torsdagskvällarna då riksbankskassörens hustru hade bridgeafton. Ett utomäktenskapligt barn var inte att tala om, varför Sundberg under resten av sin levnadstid i skymundan betalade underhåll till Inez för sonen Harry som föddes 1920. Baron Adelswärd hamnade i samma rävsax. Äventyret med Inez, som innebar att sonen Gösta som kom till världen 1921, kostade honom 300 000 kronor, en hisnande summa i mellankrigstiden. Båda sönerna utackorderades för att Inez med hjälp av sin förunderliga förmåga till manipulation skulle kunna fortleva i vidlyftig tillvaro. Efter några år som hålldam i societeten prostituerade sig Inez på ett pensionat på Biblioteksgatan i Stockholm drivet av Hanna Hagman, en tillika sedeslös kvinna från Gideå i Ångermanland som kom att bli medbrottsling i utpressningsaffärerna. Hedman fotograferade samlagen och kunderna hotades med offentliggörande av bilderna. Inez fick pengar att även strömma in även genom en annan form av könslig affärsverksamhet – hon fick män att tro att hon var i grossess och begärde pengar för aborten. Hon vidgick gärna sina goda poliskontakter som innebar att hon raskt kunde ge en konstapel en vink om vem som hade iscensatt den på den tiden illegala fosterfördrivningen:
”Blir aborten känd innebär det inget för mig eftersom brottet preskriberas så snabbt för kvinnor. Värre är det för er män. Ni får både strängare straff och dessutom kan ni åtalas ändå upp till tio år efteråt”, ljög Inez som till på köpet anförde bukhinne- och ögoninflammation för att kunna vittja herrarnas sedelfodral.

1929 gifte sig Inez med hovmästaren Charles Magnusson och de köpte hotell Eden vid Humlegården och en villa i Stocksund. Inez körde omkring i lyxbilar och spred sken av att vara av rik börd, men fnaskade bakom ryggen på sin make och mjölkade oupphörligt besuttna herrar. Begäret efter kapital fick Inez att till och med ta båten till USA för att försöka snärja Ivar Krüger, ovetandes om att finansmannens trassliga ekonomi snart nästan skulle stjälpa hela Sverige. Resan slutade med att Charles fick telegrafera över pengar till hemfärden. Investeringsbedrägerier och pantlån blev också ett inslag i Inez arsenal som bondfångare. 1936 duperade hon till sig fastighetsbolaget Ima AB med fashionabelt kontor i Norra Kungstornet på Kungsgatan i Stockholm och började pungslå i en härva av växlar, checkar och reverser. Inez fann en kompanjon i Eric Linnér, som varit arbetsledare för strejkbrytarna i Ådalen 1931 och därefter blivit en slipad lurendrejare. I början av andra världskriget försökte de sälja vapen till Finland och järnmalm till Tyskland, dock långt ifrån med samma goda resultat som när Inez satte klorna i kärlekskranka rikemän med vacklande äktenskap. Föga hjälpte att Inez i brevväxlingen med Hermann Göring, chef för den tyska krigsmaterielindustrin, skrev: ”Jag kan skaffa fram malm för nio miljoner kronor!”

pressen braskade. Onsdagen den 22 januari 1941 skrev DN om om den uppmärksammade rättegången.
Pressen braskade. Onsdagen den 22 januari 1941 skrev DN om om den uppmärksammade rättegången.

Inez värld rämnade när hennes tidigare kollega Hanna Hagman inledde ett förhållande med Thyra Peterson, en journalist som också sysslade med uppskörtning och nu utsatte Inez för hennes egen medicin. Thyra drog slutligen Inez inför rätta i en rad växelmål, vilket blev upprinnelsen till avslöjandet av Sveriges genom tiderna i särklass skickligaste sol-och-vårare. Inez Magnusson var en intelligent och djupt intagande kvinna, men på samma gång totalt hänsynslös och känslokall. I ett läkarutlåtande om massförförerskan stod: ”En psykopat med grova moraliska defekter”. Om detta fanns otaliga vittnesmål i förundersökningen och en av de många drabbade vädjade i ett brev till stadsfiskalen: ”Jag är nu en gammal man, som inte har ett öre för fru Magnusson har tatt allting för mej. Döm henne därför, hon har gjort mycket ont. Hon tog 50 000 för mej.” När samtliga förehavanden med Karl Martin Johansson kom upp i rätten frågade åklagaren den tilltalade om hon ändå inte hade ljugit för att tillskansa sig pengar av direktören.
”Jag skulle ha fått pengarna även om jag hade talat sanning. Men det skulle kanske ha gått långsammare”, svarade Inez Magnusson till synes oberörd av den uppståndelse hon ställt till med. Den sista tiden av sitt straff avtjänade Inez Magnusson på Långholmen i Stockholm och hon blev en fri kvinna den 16 november 1947. Livet fortgick i stillhet, av det som var upphovet till epitetet Vampyren märktes inget. Under fängelsevistelsen maskinskrev Inez en hundra sidor lång version av sin syn på händelseförloppet. Hon betonade att hon inte enbart hade haft ekonomisk vinning i sikte – det hade också varit ett berikande sexuellt utbyte med alla de män som hamnade i hennes garn.

När Inez Magnusson 56 år gammal dog i tjocktarmscancer 1953 hittades i hennes närhet ett gammalt blomsterkort från en av alla de som hade drabbats av hennes omfattande begär efter pengar:
”Var det värt att bli fattig för din skull? Jag är benägen att svara ja!”
Källor: Nicolin Teresia: En svindlande historia (Bengt Eriksson, Budrik Förlag), dn.se, wikipedia.se

från slott till koja. En cell på kvinnofängelset i Växjö som Inez Magnusson fick vänja sig med. istället för sin lyx ute i Stocksund.
Från slott till koja. En cell på kvinnofängelset i Växjö som Inez Magnusson fick vänja sig med. istället för sin lyx ute i Stocksund.

Skicklig och manipulativ
Namn: Nicolina Teresia Johannesdotter, mer känd som Inez Magnusson.
Känd för: Var sol-och-vårare och bedragerska på 1920- och 1930-talet.
Född: 26 februari 1897 i Östersund.
Död: 13 september 1953 i Stockholm.
Ökänd för: Sol-och-vårade rika gifta män på fantasibelopp.