Industrins framväxt: I Fagersta gav man järnet för att överleva

Industrins framväxt: I Fagersta gav man järnet för att överleva

Fagersta har genomgått flera förvandlingar, från en blomstrande bruksort till nedläggningar och nu till en stad som rest sig ur askan. Här finns en industrihistoria som speglar de flesta av våra bruksorter.

Fagersta ligger i norra Västmanland, inom Bergslagen som knyter samman Västmanland, Närke, Dalarna och Värmland. Bergslagen är egentligen inget väldefinierat område, men om man tittar på bruksorterna i området så ser man att nästan alla ligger längs vattenvägarna ner mot Mälaren. Det var här som malmen bröts och bearbetades till järn och koppar, som sedan fraktades ner till hantverkare bland annat i Västerås och Eskilstuna. Malmen transporterades också norrut mot bland annat Falun och Säter, och sedermera Borlänge, där malmen förädlades och järnet kunde skickas vidare längs Dal­älven. Regionen kom sedermera att få tillgång till tåg, vilket förändrade förutsättningarna för frakterna.

Anrik industri. En vacker affisch som stolt berättar om Fagersta Bruks AB affärsidé.

Men Fagerstas historia blir också därför i mångt och mycket Bergslagens historia där svensk brukspolitik var så framgångsrik under så lång tid. För Fagerstas del börjar det redan på 600-talet och järnåldern med blästerugnarna i Dunshammar, tre kilometer söder om Ängelsberg. Detta är en av de äldsta platserna man i dag känner till för järnframställning i Sverige. Och så fortsätter historien i tusen år. Runt medeltiden anläggs flera gruvor och ”hyttor” bland annat i Ängelsberg, Västanfors och i Semla vid Strömsholms kanal. Vid Kolbäcks­ån anlades 1611 en stångjärnshammare, som så småningom skulle bli början till Fagersta Bruk och Fagersta stad. Man känner till tre ”bergsprivilegier” redan på 1300-talet. Dessa lagar och regler utvecklas sedan till att styra över gruvor, hyttor och vem som fick bruka stångjärnshammaren, samt hur malmen skulle användas. Mellan 1650–1750 är detta en mycket framgångsrik modell och räknas som ett av de tidigaste exemplen i världen på framgångsrik brukspolitik. Och på grund av dessa lagar och regler kallas området för Bergslagen.

Men det var först i slutet av 1800-talet som Fagersta bruk, tack var götstålsprocesserna, fick snurr på verksamheten. Götstålsprocesserna är ett samlingsnamn på de metoder som revolutionerade järnframställningen och gjorde den industriell. Det innebar också att man kunde förädla det stångjärn man producerat sedan urminnes tider, tack vare valsning och valsverk. Detta var en brytpunkt för hela Bergslagen och många gamla hyttor fick läggas ned när tillverkningen koncentrerades till några få orter. Det dök också upp helt nya järnverk i exempelvis Sandviken och Borlänge, som tack vare järnvägens utbredning enkelt kunde få malmen fraktad från Bergslagen.

Heta ugnar. I bakgrunden syns Martinerugnarna där tackjärnet färskas, då sänks kolhalten så järnet blir möjligt att bearbeta. Bilden är från 1915.

År 1873 bildades Fagersta Bruks AB och över tid så växte det fram en stad av arbetarbostäder och hus runt bruket. Tätorten hette från början Västanfors, men ombildades 1944 till Fagersta stad. Även Västanfors är en gammal bruksort som halkade efter i industrialiseringen men hade en järnvägsstation. Detta gör att Fagersta som stad är ganska ung, och att det centrum som finns idag växte fram under 50-, 60- och 70-talen då bruket fortfarande expanderade. Som mest arbetade cirka 5 000 personer på Fagersta bruk. 1976 köper Kinnevik in sig i Fagersta Bruk, och under Jan Stenbecks ledning inleds en karusell av nedläggningar, sammanslagningar och ombildningar, som 1985 slutligen innebär att Fagersta Bruk AB slås ihop med Kinnevik och försvinner. Samtidigt som tar Kinnevik över brukets symbol i form av den lilja som idag är deras logotyp. Kinneviks intentioner var att samordna verksamheten med sitt andra stålverk Sandvik, och eftersom båda var duktiga på att ta fram härdat stål till bland annat borrar och sågar så fanns en viss logik.

Det innebar dock inte slutet för Fagersta som bruksort, även om själva symbolen för bruket försvann. Verksamheten fortsatte istället med det som hade satt Fagersta på kartan sedan tidigare, nämligen tillverkningen av det härdade secostålet till bland annat stenborrar. I dag finns tre stora arbetsgivare på orten, som alla för kunskapen och det historiska arvet vidare inom sitt område. Det är Seco Tools AB, som gör hårdmetallverktyg för skärande bearbetning, Atlas Copco Secoroc, som gör verktyg för bergborrning samt Fagersta Stainless som tillverkar rostfri valstråd och dragen tråd. Tillsammans har dessa tre företag cirka 2 000 anställda och utgör stommen i Fagerstas näringsliv.

Glödande stål. Stålframställning i Fagersta bruk i slutet av 1960-talet.

Det finns en mer intressant industrihistoria några kilometer sydöst om tätorten. Här ligger Engelsbergs bruk som 1993 hamnade på Unescos Världsarvslista med motiveringen ”Engelsberg är ett enastående exempel på ett påverkande europeiskt industrikomplex från 1600–1800-talet, med viktiga teknologiska lämningar och de associerade administrativa byggnaderna och bostäderna intakta.” Här finns allt bevarat från den tid då bruket var igång, och under sina storhetsdagar i slutet av 1700-talet bestod det av tre hyttor, tre stångjärnshammare, ett sågverk samt en vattenkvarn. År 1916 köpte familjen Ax:son Johnsson Engelsberg och tre år senare lades det ner. Allt bevarades dock, inklusive det mesta av de produktionstekniska delarna, vilket gör Engelsberg unikt idag. Ax:son Johnsson äger fortfarande Engelsberg via familjeföretaget Nordstiernan AB.

I närheten av Engelsberg finns sjön Åmänningen med ön Barrön, som kanske är mer känd som Oljeön. Här ligger världens äldsta bevarade oljeraffinaderi. Pehr August Åhlund byggde sitt första oljeraffinaderi 1860 norr om bruken vid sjön Snyten, men efter att fabriken brunnit ner efter ett blixtnedslag beslöt man år 1875 att av säkerhetsskäl bygga upp det nya raffinaderiet på Barrön. Då alla råvaror fick importeras och fraktas med pråm upp längs Strömsholms kanal så blev fabriken ganska snart utkonkurrerad. Redan 1902 lade man ner oljeraffineringen och 1927 avslutades också smörjolje- och fettproduktionen. Både Engelsbergs bruk och Engelsbergs oljefabrik är i dag intressanta utflyktsmål om man gillar industrihistoria.

Bergslagen är ett område där du hamnar mitt i den svenska historien, från medeltid och framåt. Var du än befinner dig så är det aldrig långt till fornlämningar, platser eller bruksorter som varit grunden för den svenska industrialismen. Det handlar om spår efter hårt arbete och uppfinningsrikedom något som då, liksom nu, är grunden för svensk industri.

Kommentarer